Aftonbladet – 24 december 1867, sida 2

TTR CU al IULCStalGarICh VIVCLypeiSstlja rigen, som gaf honom anledning att fram-m alla ett af de vackraste exempel verlds-s: istorien har att förete på huru ett litet digt och fosterlandsälskande folk kan juda öfvermakten spetsen i försvaret för idernejorden. Det var ett enkelt, men lif-!1i gt, varmt och flytande föredrag, ett nyttja rof till de många jag haft tillfälle att höra ls å de danska högskollärarnes stora förmåga tt tt ej blott klart och ledigt skildra, utan äfven fö ala till sina åhörares hjertan och eftertanke. l: )e båda öfriga höllos af den biträdande lä—ll1: aren, en ung seminarist, som genomgått kolan som elev. Det märktes äfven på hansf öredrag. — Klart och ledigt berättade hans ör sina åhörare sagan om Olof den Helige.lv På det utförda och åskådliga i skildringen!l närkte man lätt, att Sturleson var honomj: t I s ( 1 n gammal bekant. Under den senare timnen genomgick han en del af Danmarks seografi, förnäniligast ur topografisk synvunkt, med framhållande af egendomligheter folkkarakter och vid vissa orter fästade sägner, alltsammans godt och redbart. De återstående timmarne egnas åt räkning: ch läsning af stycken ur Danmarks historia, i! len nordiska mytologien eller de isländskal: sagorna. Den senare tillgår sålunda, att hvarje elev högt uppläser ett stycke ur boken. Då denna öfning pågår under hela loppet af vintern, under lärarnes ledning, bör. en ej ringa grad af färdighet att läsa flytande och med riktigt uttryck kunna ernås. Sålunda, eller ungefär sålunda. fortgår undervisningen dag för dag under hela tiden till I Maj. Som vi sett har historien, och isynnerhet fäderneslandets och nordens historia, brorslotten. Detta förhållande sammanhänger på det närmaste med de grundtvigianska skolornas hela plan, att stärka den tionella andan, och uppelda de unga till kärlek till fosterlandet och friheten. På detta mål, folkandans väckande och lifvande, koncentrera de alla sina bemödanden, öfverREN att, om de lyckas vinna detta syfte, allt det öfriga sedan skall komma så godt som af sig sjelf. Genom detta system ha de äfven, under den jemförelsevis korta tid de varit till, uträttat otroligt mycket. Dessa skolor ha blifvit centra hvarifrån en vaken nationalanda utströmmat i allt vidare kretsar, och af de ej få utmärkta bönder som nu sitta i danska folkethinget ha flere från dem utgått. är på Marielyst, liksom i de andra högskolorna jag besökt, åtnjuta eleverna den största frihet. De behandlas som studenter, eller rättare sagdt som unga män till hvilkas. ambition man sätter förtroende. Detta fö troende blir i de flesta fall ej heller sviket, och oaktadt närheten till hufvudstaden och de lockelser den erbjuder har; försäkrade mig föreståndaren, andan bland eleverna varit den bästa. Härtill bidrager, utom den med de äldre eleverna fortplantade traditionen, det hjertiga och amikala sätt hvarpå lärarne umgås med lärjungarne. De meddela sig oupphörligt med dem och äro mera deras vänner och rådgifvare än mästare. : Allt skolmästeri är helt och hållet bannlyst. Itt prof på detta hjertliga förhållande fick jag samma afton tillfälle att se vid en liten improviserad fest som afs på skolsalen med anledning af besöket rån Sverge. Salen hade i en hast blifvit dekorerad med de tre nordiska flaggorna, och vid det långa bordet sutto nu lärare och lärjungar om hvarandra kring en rykande punschbål. — Tal höllos af föreståndaren för norden och för en frånvarande som danskarne aldrig glömma vid sina fester, vare sig i större eller mindre kretsar, — nordslesvigarne. Den senare skålen ställdes särskilt till två af eleverna, som voro från denna landsdel. Utom andra skålar, hvaribland äfven en för den svenske gästen, föreslogos äfven af några för tillfället närvarande ledamöter af riksdagen skålar för högskolorna och för folkbeväpningen eller, som den här kallas, askyttesagena, hvarvid talaren tillade, att om Sverge hade något att lära af Danmark i afseende på högskolorna, det i sin folkbeväpning och det allmänt rådande intresset derför hade ett exempel att gifva sitt sydliga brödrarike. Med en skål för skolans husmoder, fru Grove, som under hela tiden var närvarande, afslöts den enkla festen och dermed äfven mitt besök på rielyst, som skänkt mig en god inblick ej blott i högskolornas yttre mekanism, utan äfven i mycket af det som utgör deras innersta kärna och drifkraft.