Aftonbladet – 19 december 1867, sida 2

Detta hade hela torrheten af ett protokoll. Den och dendagen, på det och det stället, vid den och den timman, hade en qvinna aflidit, som kallade sig Christine Berthier, grefvinna de Brevillan. Det var hon, hon, vilken han hade så högt älskat! Inom ett ögonblick I han alla dessa förflutna dagar; han såg hennes ögon, hörde hennes röst, och det tycktes honom, som om den vrede, som icke hade upphört att jäsa i hans hjerta, plötsligt hade försvunnit för att lemna rum för ett oändligt medlidande. Måhända hade hon i sin moraliska förnedring varit mera olycklig än han i sin förtviflan. Genom det öppna fönstret hörde han de klingande vibrationerna af en sång, som kom till Bona tvärsigenom ljuset och löfverket. Han igenkände Alices röst. Han gick in til henne och fann henne sittande vid sitt. piano; hon vände till hälften om hufvudet och mottog honom med ett småleende. Det är den arian du älskar, sade hon; jag visste nog att du skulle komma.n an kysste henne på pannan, drog henne sakta intill sig och sade: Det är inte något lämpligt ögonblick för säng, mitt barnb Hon betraktade honom förvånad. Förlåt mig om jag förorsakat dig smärtan, återtog hon; det är den arian)jJag skall sjunga i afton, och jag repiterade den för dig Jag har ingenting att förlåta,. dig mitt barn; men du skall icke sjunga hvarken denna afton eller i morgon. Derpå drog han henne till sig och fortfor: Erimrar du dig, att du en för, länge a talade me om din mor?a an, sade Å (5 till fot, och d arade hon rest bf aldrig mera återkomma. Sedandess har jag intä mera vågat fråga dig