Hvar skall man rätteligen vara mantalsskrifven? Hr redaktör! Emedan jag känner er benägenhet att öppna Aftonbladets spalter för skiljaktiga meningsyttringar, hvarigenom en fri diskussion kan inför samma publik föras, så hyser jag den förhoppning att ni tillåter mig besvara de anmärkningar, hvarmed ni affärdade min, under ofvanstående rubrik, i eder tidning nr 287, införda uppsats. Oaktadt allt vnärmare eftersinnande, hvarmed jag några dagar sysselsatt mig, har jag dock omöjligen ännu kunnat finna att den goda ordningen i ringaste mån hittills blifvit rubbad, eller hädanefter rimligtvis kan hotas deraf, att personer som längre eller kortare tid vilja vistas i hufvudstaden, ärö annorstädes mantalsskrifna. Både ni, hr redaktör, fvensom jag känner sannolikt ganska många personer, som tillhöra ifrågavarande kategori. Men äro väl de för den allmänna ordningen farligare eller för polisen besvärligare än alla andra stillsamma 1 mantalslängderna inregistrerade stockholmare? Aro väl de förra annat än logerare, som lefva upp sin inkomst der de trifvås bäst — men ligger deri något förkastligt? Oaktadt allt vnärmare eftersinnande har jag icke heller kunnat fatta på hvad sätt den allmänna ordningens fordringar blifva illfa tällda af den person som är manven — hvilket är hufvudsaken — och f det ställe der detta skett, till staten och kommunen ordentligt erlägger de honom påförda utskylderna. Om mitt förslag — att hvaroch en bör lemnas frihet att mantalsskrifva sig der han sjelf för godt finner — är så förkastligt, tillkommer icke mig att afgöra; men hvarföre icke med skäl, i stället för med en storslagen, men intet sägande fras, vederlägga förslaget? Det har åtminstone framför nu gällande mantalsskrifningsförordning, nota bene på det sätt som man synes vilja att den i hufvudstaden skall tolkas — den stora förtjensten; att erkänna sjelfbestämningsrätten — således äfven i detta fall fixera den personliga frihe ten. För öfrigt är mantalsskrifningsförordningen ingalunda en så drakonisk lag, som man nu vill göra troligt. Sjelfbestämningsrätten är i densamma ganska väl bevarad, och det har. äfven visats af de exempel som i eder egen uppsats blifvit meddelade. Man eger, som ni torde känna, fullkomlig frihet att låta kyrko-skrifva sig hvar man vill inom hufvudstaden: derigenom rubbas