om det icke kunde finnas män, hvilkas hjertan voro sammansatta af samma elementer som Christines, och om hans vaksamhet bättre skulle kunna se klarare för dottern än han hade gjort för sig sjelf. rr är den bäste bland fäder!c svarade Alice. aJa, derföre att jag samtycker till allt hvad du föreslår. Under tiden resa vi således till vårt slott i närheten af Chartres?e aNej, inte ännu. cHvarken till Paris eller ut på landet?a aVi kunna företaga en resa, om du så vill. Och hvart skall denna resa bära? cHvart det behagar dig. Jag har kommit upp med planen, men lemnar utförandet deraf åt dig.e Herr de Brevillan hade gjort den anmärkning, att Alices helsa syntes mindre stark alltsedan -modrensdöd; en ständig -tanke upptog henne och förde henne tillbaka mot det förflutna. Hon letade i sina minnen och sammanknöt osäkra och brustna trådar. En kär och beslöjad bild besökte henne under hennes drömmar: hon urskilde icke dess drag, men det föreföll henne som om de hade tillhört en olycklig. Hennes kroppskonstitution i hvilken det nervösa elementet ingick till så stor del, blef skakad häraf; hon hostade på nytt och en matt blekhet spred sig öfver hennes kinder. Öfversten frågade henne icke om hon led. Hon skulle ofelbart svarat nej; men han påskyndade förberedelserna till resan, och lika mycket för att förströ henne genom det öfverraskande i utsigten och landligheter som för att bekämpa mptomer genom det .helsondet af ett jemat, och varmt förde han henne till Egypten. Ett år derefter, hvarunder de hade, tillbragt en god tid i Cairo och långsamt öf