Aftonbladet – 19 december 1867, sida 2

en någorlunda fin sikt. Bakningen sker på vanligt sätt och går alltid lätt, enligt de bakandes fi ran. Det så tillkomna tunnbrödet har nu i öfver två månader varit brukadt och alla finna det ttätet, och ins. att framgent hafva tunnbröd i sitt hus endast efter den senare blandningen, så framt icke rågpriset skulle med mer än 50 proc. understiga hafrepriset, hvilket väl sällan händer. Om nu t. ex. 20,000 hushåll ville följa ins:s rje hushåll bespar: des intill nästa skörd, blefve det en besparing af 80,000 tunnor g: ett belopp, som vi gen icke skulle blifva utan inflytande på rågpriset.. Säkerligen finnas i riket långt flere hushåll, som skulle kunna göra en lika besparing, och ett nnu större antal, som böra kunna å sin rågförbrukning indraga dels tre, dels två tunnor. Utan tvifvel ile sålunda minst trehundra tusen tunnor råg kunna inbesparas, om den föreslagna förknappningen irågkonsumtionen blefvo allmän i vårt land. Visserligen skulle i detta fall omkring 450,000 tunnor hafi et förbrukas; men af denna ädessort hafva vi fått en åtminstone medelö åsom ock af den betyåliga utförseln bevisas; och hvad mycket af tid och arbete skulle ej besparas deles för de på landsbygden boende, när de undgå mången resa till staden f äljs hafre och ö m ins. först antydde gare lottade medlemmarne i samte föregå med godt exempel. De s tt åtminstone till nästa sl örd icke använda annat än blandadt rågbröd till sin hvardagsspis. Skulle detta senare ej smaka så vät, som det oblandade — ty tycke och smak äro subjektiva sinnen fö sen för ett godt ändamål så mycket tydligare. Men ett allvarligt fö sök, fortsatt åtminstone några veck troligen öfvertyga de flesta, att försakelsen sannerligen ej är stor, om den ens är någon. Den ekonomiska vinsten är i alla händelser gifven; men äfven en moralisk erhålles, derigenom att det ej bli så svart för tjenstefolk och fattiga ära blandbröd, som det, åtminstone i städerna, hittills visat sig vara, och derigenom att med detsamma kraftigt motverkades den på många orter rådande fördomen, att -hafre ej ger till annat än kreatursförda. Denna j finnas; ty utom det, att den, endast hafrebröd ätande allmogen är fullt ut lika duglig till arbete som den, hvilken endast vill veta: af rågbröd, kan hvarje läkare och kemist vetenskapligt agalägga hafrens duglighet såsom ett kraftigt ingsämne. M mer kunde vara att säga i denna men ins. har kanske redan varit allt fö lyftig; och slutar derföre med denna hj liga önskan: Måtte hvar och en, som någon mån tongifvande, skyndsamt föregå sina grannnar med godt exempel! Vestgöte.