Aftonbladet – 19 december 1867, sida 2

En prins Charmant, eller hur? Nej, men en man som jag alltid kan älska Ett moln flög öfver herr de Brevillans pamna. Afven han hade icke sökt, utan funnit! — Må Gud leda dig, mitt barn! sade han. Men emellertid måste man förutse allt. Om döden skulle öfverraska mig, innan du funnit honom som du kan älska, hvad skulle du då göra?a . Det finnes en Gud, min farlae Du, nunnalw xOch hvarföre inte? I detta ord ligger ingenting som skrämmer mig eller isar min tanke. Jag påstår inte att jag skulle taga slöjan för att stänga in mig i en cell och der sluta mina dagar mellan en kalk och ett radband; nej, men klädd som dessa nunnor, hvilka vi förr sett i deras verksamhet, skulle jag egna mig åt olyckligas hugsvalande eller barns uppfostran. Jag skulle lindra kroppens lidanden och skingra själens mörker.c Du har då redan tänkt derpå?a aJa, ofta; men endast om Gud bjöde att jag skulle bli ensam här i verlden. Jag erinrar mig att du en gång satte migi ett hus, der en hel mängd unga flickor hade till lärarinnor nunnor, värfvade från den verld i hvilken vi lefva. Jag märkte inte att dessa qvinnor voro olyckliga, och i dessa stora alleer, som genljödo af muntra skratt, skrattade äfven de. Längre fram och då jag blef mera i stånd att fatta och jemföra, märkte jag att de i sitt ansigte hade ett uttryck at klarhet och öppenhet och uti det dagliga lifvets bestyr visade ett jemnt och lugnt lynne, tnade om och bela nhet. eta, du har kanske rätt, mumlade herr de Brevillan. : Han frågade sig nu med en hemlig oro,