Aftonbladet – 18 december 1867, sida 3

underhåll och resekostnader, för att hon skall företaga en längre resa till en ort på andra sidan oceanen, der hon kan skapa sig en ny familj. Det är till och med ingenting som hindrar henne att bli markisinna. Men deremot kommer detta understöd att indragas, ifall hon återkommer till Frankrike eller om hon i främmande land behåller det namn lagen tillåter henne att bära. Ni har säkert alltför mycken erfarenhet af lifvet för att icke kunna säga henne hvad hon bör göra. Herr de Sarclay bugade sig nu för grefvinnan och aflägsnade sig, 1 det han med halfhög röst yttrade: Antingen oberoende eller en trång klostercellt Nåp, utbrast madame de Brevillan, då hon befann sig allena med markisen; ni har hört, ni har sett!... Hvad säger ni? Amnar! ni fortfarande stå stum och orörlig?... Hvad bör jag göra? Han befaller och mig hotande ton att välja, och det midtför edra ögon, utan att ni säger ett ord! Han går sin väg med högburet hufvud, och ni låter honom gå, utan att utkräfva hämnd på honom! På hvad sätt skulle jag hämnas? Vi äro nu inte i Italien, och i Frankrike kan man ju inte döda en menniska! svarade markisen och stampade häftigt med foten i golfvet. Derpå nästan knäböjde han vid Christines fötter, fattade hennes händer, höljde dem med kyssar och sade med ett helt och hållet för-ndradt uttryck i sitt ansigte: Du vet inte hvilka oöfverstigliga hinder man upprest emot mig. De ha uppgräft nå-: gra politiska minnen och förfölja mig med nu af denna orsak. Om jag inte reser är jag förlorad ! Förlorad! Ja, polisenj här skulle utlemna mig åt