Aftonbladet – 18 december 1867, sida 3

Kirgiserna voro vilda fiender till och förbittrade mot ryssarne. Nu tre år derefter, har dessa stammars heligaste personlighet Chodsa-Ahmed-Jesevi blifvit rysk undersåte; ja icke nog dermed utan de nordiska barbarerna ha äfven besatt Chodschend, Chokands andra stad, och planterat den ryska fanan på fästningarne Zamin, Oratepe och Dschizzag. Khanerna och ö Iverstepresterna för dessa stammar sträfva nu att vinna den petersburgska czarens gunst — då de förut afskydde all beröring med Urusza (ryssen) Ja, det går så långt redan, — det är allt Våmbery som talar, —att de rikare köpmännen i Multan och andra delar af det angränsande Indien jubla öfver att aryssen nalkasc. England har lugnt åsett allt detta — eller fastmera, det har icke värdat sig om att fästa synnerlig uppmärksamhet dervid. Ja, det har väl ock händt att man, nobel som alltid i England, prisat ryssarne för den vinning som den geografiska vetenskapen haft af deras framträngande och deraf följande topografiska och andra undersöki ill och med den engelska kyrkan har sett endomens framsteg i ryssarnes landPå de få som protesterat emot asigters riktighet hörde man icke. Sir Henry Rawlinson, obestridligt bäst bevandrad idessa trakters förhållanden och som förenar praktisk erfarenhet med teoretisk insigt, 7här väl då och då i Quarterly Reviewa protesterat emot dessa optimistiska åsigter, men han talade nästan för döfva öron: Vi förbigå här, såsom alltför vidlyftiga, Våmberys skildringar af tillgången vid Rystlands annexioner, hvilka naturligtvis berott på ett högst svekfullt tillvägagående men kunna dock icke vunderlåta att påpeka huru förf. af ofta nämndaartikel uttryckligen säger att tyssärne bättre qvalificera sig att underkufva och beherrska asiater än engelsmännen, hvilka efter Våmberys tanke gå mycket för aridderligta tillväga. Den lärde resanden påstår vidare, och han måtte väl kunna bedöma denna fråga, att i älva verket de af ryssarne underkufvade olken varit vida mera civiliserade än ryssarne, och att de numera förderfvats af moskoviterna. Han, som nogsamt känner både Ryssland och alla turanska stammar tror fullt och fast uppå att Ryssland icke har en högre kulturimission, hvilket han leder i bevis till och med genom att visa att såväl tatarer som afghaner och perser rne för barbarer. Han bevisa att ryssarnes inflytande på dessa folksiag varit rentaf demoraliserande, dels genom exemplet af bränvinssupandet, men främst genom mutningssystemet. En tafla af annat slag rullar förf. upp för verldens blickar då han talar om engelsmännens civiliserande inflytande i Indien. Skolor och akademier för infödingarne ha bildats, kastsystemet fått ett betydligt slag och talrika tidningar på landets hemspråk, såsom t. ex. Hirkaru Bengalw (Hirkariska Posten), Suheili Pendschab (Pendschabs Morgonstjerna), Oudh Achbar (Nyheter från Öudb) m.fl. bereda infödingarne tillfälle att lära Värdera den vestra verldens tankeskatter och kultur. När vi betänka allt detta, fortfar Våmbery, så måste vi erkänna, att de Engländ underlydande folken ieke allenast stå högre i bildning än, de, af Rysslahd sig underlagde, utan älven än flertalet af ryssar sjelfve.n Förf. öfvergår derefter till en framställning af hvad England hade att göra för att sätta en damm mot moskoviternas vidare framträngande, hvilket han i älla afseenden anser högst farligt för det britiska väldet, och föreslår härvidlag ett understödjande af de krigiska afghaner-stammarne. Med dessa, ändamålsenligt understödda, skulle ryssarne få en vida svårare nöt att knäppa än de till och med haft med kaukasierne.. I allmänhet vitsordas afghanerne såsom ett ganska intelligent folk. — Betänker man nu att Våmbery kanske af alla nu lefvande europeer är en af de mest kompetente att bedöma asiatiska frågor och det i följd af sin långa vistelse i Central-Asien, så torde hans ord och åsigter icke sakna intresse att begruiidas. Den lärorika uppsatsen slutar med en vacker parallel emellan hvad England, trots alla sina fel och misstag, dock positift gjort för mensklighetens framåtskridande och hvad Ryssland deremot verkat och verkar i motsatt riktning samt hvilket heligt intresse hela iviliserade verlden samt följaktligen och förnämligast England, sin höga sändning likmätigt, har deri att spiran ej tages af verldens förnämsta kulturfolk.