Aftonbladet – 17 december 1867, sida 2

kanske inte rätt dertill? Hon skymfar mig, nedsmutsar mig, och jag dödar henne! Hon trampar min heder i dyn och förpestar hela mitt lif... och jag skulle inte ha rättighet att vräka henne undan som ett odjur! Vifå väl selp Porcellaine tryckte sig förskräckt intill honom. Ni vet inte hvad det är! återtog han. Hon har gifvit mig en dotter, markis Sinigalisdottert Dessa få ord voro tillräckliga att genast upplysa henne om hvarom frågan var. Jag måste nu göra ett slut på allt det här, tillade han. Jag förstår; men ni har ju en dotter; har-ni tänkt-pa det? Hvad skulle det väl bli af ett stackars barn, hvars mor vore död och hvars far sutte i fängelse? Guillaume skakades af en frossa. j Jag vet att ni är god och ädel, fortfor Porcellaine; var det också ända till slutet. Ar det henne som ni vill straffa, så låt markisen göra det; han skall nog hämna er. Hon talade med en känsla och ett allvar, som togo sig helt sällsamt ut i denna yrhättas mun. Guillaume lyssnade till henne under .det de gingo framåt. Hon hade tårar i ögonen. Och det är ni som visar mig denna tillgifvenhet, — ni! sade han med en ton af djup rörelse. Ja just jag. Erinrar ni er hvad jag en gång sade till er? Jag sade er att det fanns en smula hjerta ända ned i dessa små fötter, som nu gå bredvid er. Jag vill inte att någon skall kunna säga, att de, i det de gått vid er sida, låtit er begå -en dårskap, framför allt en dårskap sött juktär af blod! Slumpen, som derangerar så mycket, arrangerar äfven mycket. Vänta blott! Allt synes er