Aftonbladet – 14 december 1867, sida 3

ä k, så skulle kommunen efter behag funna beskatta handeln med dessa varor, beskatta qvarnarne eller belägga tillverkningen och försäljningen af bröd med skatt c. c. Tr B. säger visserligen, på samma gång han klarar likheten i beskattningsgrunderna inom de Ida kommunerna icke kunna i likhet frihet bör finnas och att alltså de inskränkningar som denna frihet kan böra vara underkastad i den allmänna rörelsens intressen, måste anses lika för alla ; men huru denna likhet skall vinnas, på samma gäng hr B. vill tillata, att särskild rörelse och vissa näringsgrenar i den ena kommunen beskattas, under det de äro fria fran skattiden andra, det kunna vi för vär del icke fatta. Hr B. erkänner sjelf, att den direkta be skattningen i allmänhet är att föredråga fram för de indirekta bidragen, hvilka i de flesia fall måste drabba den större konsumtionen oc således arbetarneo, men han tillägger, att, under våra nuvarande förhallanden, den direkta beskattningen efter inkomst svårligen kan förenas med då i rden. Vi tro dock för vår del, att allmän välfärd och direkt beskattning efter inkomst väl låta förena sig, blott man eger rätt att tillämpa denna beskattning progressivt. Ett i vår tanke högst nstfullt förslag i den riktningen, uppgjordt för Göteborgs kommun af en utaf Göteborgskomitens ledamöter, hr Heyman, tyckes oss bevisa att sa är förhållandet. Atti de flesta kommuner ett temligen a Ie med kommunalbeskattningen ir hos de mindre bemedlade rådande, torde vara obestridligt, men uppfattningen af orsakerna till detta missnöje synes oss vara ganska olika, beroende det äfven af denna uppfattning, huru beskaffade de föreslagna botemedlen äro. Det är gifvet att den uppfattning af orsaken till missnöjet, som tror sig finna densamma icke i sjelfva beskattningens tyngd, utan i olämpligheten af sättet för dess rande, all finna botemedlet derför i ndandet af indirekt beskattning, hvilket tillåter ett lika drygt eller ännu drygare beskattande af den obemedlade, utan att denne af någon förarglig debetsedel skall kunna göras underkunnig om beskattningens verkliga belopp. För dem åter, hvilka ilikhet med oss anse missnöj ttigadt och h rande fran en ver för tung beskattning af den mindre bemedlade, för dem, hvilka anse, att rättvisa oci h billighet fordra, med större belopp at sin inkomst, än den obemedlade, för dem maste den direkta beman dera eger tillämpa progressiv beskattDing. Synr anmärkningsvärd — förefaller oss hr B att om kommunens rätt att bestämma beskattningsgrunden — vunnes, kunde rösträtten alltför väl fortfarande göras beroende af skattebidragen. Detta vill med andra ord La, att de rike, hvilka ega röstöfvervigten och för hvilka skatten är relativt en småsak, ile ega att bestämma den grund, efter ken den obemedlade, för hvilken skatten är a, skulle beskattas. Om således en kon mun funne för godt, att låta större delen c kommunalskatterna utga genom indirekt beskattning, lagd t. ex. pa lifsförnödenhets artiklar, så vore i de flesta fall de, som egde största RN på bestämmandet af denna , skattegrund, just de, hvilka proportionsvis i minst betungades af skatten, under det att arbetarne och de mindre bemedlade, som skulle komma att tyngst drabbas af beskattningen, egde föga elier intet inflytande pål: bestämmandet af skattegrunden. A andra j j sidan mäste det erkännas, att, nge lagen icke känner någon annan grund för vinnandet af inflytande pa allmänna ärenden, n penningen, så länge det icke är fråga om hvad mannen är, men hvad han eger, ick om hvad han kan, men hvad han betalar, så länge med ett ord bevillningsriksdalern utgör de da lagliga grunden för utöfvandet af trätt, så länge vore det en skriande inseqvens, ett sätt att räkna sju för tu, att fortfarande låta ett större antal pevill riksdalrar följdriktivt gälla ett större antal röster; men det st detta penning ns af lagen understödda ö Ide, som utgör djupaste grunden till missnöjet, och man bedrager sig mycket, om man tror sig kunna detta missnöje genom nagon som helst förändring af skatteber serunden. Da hr B., i det fallet jemiörande kommunen med staten, ansett det vara af så öfvervägande vigt att framhålla komnmumernas t att hvar för sig bestämma beskattning grunden, efter som staten eger denna rätt, da det gäller statsbehofven, så skulle man kunnat vänta, att han äfven velat vindicera kommuner ätt, att hvar för sig bestämma grunden fö taten, i frågå om val af repr tanter för hela landet, onekl har äfven denna rätt, men deraf förspörjes intet i hr B:s skrifvelse, li som hela frågan om röstberäkningsgrunden a honom tyckes behandlas såsom en bisak. Förl4 ss är deremot frågan om röstberäknings-4 grunden hufvudsak och detta äfven derför, qg att kommunalbeskattningens fi rhatlighet eller Ig icke förhatlighet är i v d ende deraf, huruvida ri stberälkningsgrunden u af den stora allmänheten är ansedd för orätt-7 h t Vv 1 d ning: vis och obillig, eller tvärtom. Så äro Vi ex. fullkomligen öfvertygade derom, att om kommunerna tillerkä att hvar för sig bestämma grunden för röstberäkningen, penningen ingenstädes skulle komma till det inflytande, den nu lagligen utöfvar, och egde kommunerna då äfven rätt, att efter s g företeende omständigheter använda progres: siv boskattning, så vore all anledning att antaga, det er de obemedlades för hårda attande skulle förspörjas. Men äfven om ke kommunerna skulle anses böra ega sjelt-l, bestämningsrätt i afseende på röstberäk grunden, äfven om till och med den nuvarande, af de flesta ogillade, be kningsgrunden härför fortfarande skulle blifva gällande, el1 ler endast föga modifierad, så anse vi, attla användandet af progressiv beskattning vore vida ändamälsenligare, än användandet af indirekt beskattning. Den förra metoden kan åtminstone i afseende äå beskattningen lindra det öfverklagade onda, under det att den senare endast lämpar sig till att! maskera det. Det är visserligen sannt, att ett ovarsamt begagnande af den progressiva beskattningen, hvilket man dock, atminstone med bibehållande af nuvarande röstberäkningssätt, icke har anledning att fruktb, skulle kunna blifva besv ligt nog för de rike; men lika sannt är, att allt användande af indirekt beskattning tyngst drabbar dem, hvars bördor det just är fråga n om att lindra. t Qtaclkhalm 35 MNMeecembhoer 1267 ingen klagan ö bi EE me mA