Aftonbladet – 14 december 1867, sida 2

Semmelius, G. L., samlade dikter (Afven under titel: Vallmoknoppar, plockade på steppen af Beppo. Andra tillökade upplagan). Stockholm 1867. (Pris: 3 rdr 75 öre), Det sedan 1840-talet och förra danska kriget bekanta namnet Beppo-Sommelius har e förgätits af allmänheten. Enligt hvad fi ande diktsamling: Äggare, sjelf bokhandlare, bäst kan intyga, har Beppos Vall molknoppar fortfarande rönt efterfragan och blifvit en temligen sällsynt bok. Vi hålla på denna omständighet; ty i längden är allmänhetens vittra dom af betydelse. Här föreligger således en bok, mot hvilken kritiken an ha mera eller mindre att anmärka; men som hon icke kan för Gustaf Lorentz Sommelius var född 1811. fadren kyrkoherde i Blekinge. Han blef student i Lund, ingick i armen och blef 1837 nant vid Elfsbor regemente. Han vi stades sedermera s i Ve Göteborg, dels i Stockholm; fran utflygte åt Järfälla socken, i hufvudstadens närhet erinrar sig ann ren att han för om 0 är sedan hörde löjtnant Sommelius nas som om somrarna bosatt vid Molnsätra: liten egendom vid den skogomgifna, enslig; Efter en resa till Frankri sedan Han, hemkommen, bi rogementet, ingick han som ig i den dä kämpan de danska hären, och stupade vic Dybböl den 5 Juni 1848. Hans dikter förråda omisskänligen ett oroligt, sönderslitet lif, under det å andra sidar mma tradition om detta lif, som ännu återstår, icke har någon anmärkning att andraga mot skaldens karakter. Oblida lefnadsförhållanden, mot hvilka skaldens skepsis icke innebar något värn, och ofullgångna studier, efter hvilka vidtog den ödsliga, å all idealitet blottade föryrket — om hvilket han stog sig på samma Waverley — hinelius n att blifva sådan dväljes icke: idel disharmonier, tappar icke så bort det öfver alla jordens sorger och uselhete upphöjda evigas röda tråd, som äfven i det mest förvirrade yttre är befintlig och just a skalden skall uppdagas, är vidare icke så patologiskt afficierad, icke heller så otymplig med det tekniska, som Sommelius med sir nästan ständiga mulen het, sin polemik och sina ofta svåra och stötande formfel. I alls händelser är han dock en ganska beaktansvärd företeelse. Om han icke är en helgjuten skald, så har han ett af reqvisita för er ådan, det sinnliga elementet, som i civiliserade tider är så sällsynt, derföre att de oupphörligt frängös undan af reflexionen Beppo-Sommelius besitter detta naturalistiska clement till en skald, denna poctiska materialitet, i så hög grad, att han dermed kunde gifva ni ing åt mer än än en blott formel talang. Han både gifver os: å ingar och har förmåga af imitativ musik: n låter han oss se blodröda bilder, än med tt, låt vara eljest okonstnärliga föredrag höra trummorna hvirfla och stormen gny. vilket anslag, är det t. ex. icke i följande rader — sköna penster, djupa reflexioner finnas der visserligen icke — — Som en knodd på post i brechen, Så jag fordom i mantgen Skalf i lemmarna; Ena foten i stigbygeln Stod jag rädd — och passa tygeln Mellan fingrarna. Chambricren mig omildt flådde Som en tjudrad get jag mådde I skinnbyxorna. Likt vid illot en objuden Satt jag flat och sved i huden Af sticksmällarna. Vid hvar volt jag fick en yrsel Flög för vinden — utan styrsel I ryggfenorna. Gul i synen som svagdricka Mager som en svafvelsticka Mellan bommarna. Stycket kan för öfrigt knappt kallas dikt: et löper till sist ut i prosa, derhän att det i ör af ring sig; men