Aftonbladet – 4 december 1867, sida 3

Baggbölemålet. (Slut fr. gårdsgsbl.) Wiberg hade detta år biträdt vid flottningen, samt förut deltagit i sådant arbete. Vid flott. ningens början hade icke erhållits någon särskild tillsägelse om det timmer som skulle tagas eller lemnas, utan hade medtagits allt timmer, som träffats i vattendraget: emellan 9 och 10 på aftoneh hade vittnet gått till hvila uti Markzins foderlada, der under natten legat Emanuel Nilsson, Nord, Öhman, Uppenberg och Erik Ersson från Granön. Vittnet hade under natten vid soluppgången uppstigit, men icke utevarit ur ladan. Vittnet visste ej, om någon af sängkamraterna utevarit under natten, men Nord och Öhman hade gått till hvila, sedan vittnet insomnat. Påföljande morgon hade vittnet, medan alla öfrige sängkamrater ännu legat, utgått ur foderladan och begifvit sig till bryggstugan, der då uppehållit sig Anna Kajsa Sjögren och Per Olof Eriksson. Sedermera hade först Emannel Nilsson och Erik Ersson samt derpå Öhman, Nord och Upra inkommit uti bryggstugan. Vittnet ihåg om icke, om under vittnets innevaro i bryggstugan något samtal förevarit om timrets borttagande ur afvan. Under vittnets innevaro i bryggstugan hade Ström tillkommit och tillsagt, att det timmer, som låg vid stranden, skulle medtagas, hvilket yttrande icke varit till vittnet sär skildt utan till manskapet i gemen. På frågor af åklagaren förklarade sig vittnet vilja tro, att vittnets skodon vid inkomsten uti bryggstugan möjligen ännu icke hunnit torka från föregående dag eller kanske blifvit våta af den dagg, som under morgonen funnits på marken. Påfrågorafangifvaren Holmblad förmälde vittnet, att då vittnet tidigt på morgonen den 12:te i foderladan, efter hvad vittnet förut berättat, uppstigit, dervid vittnet likväl. icke utevarit, hade vittnet hört något buller i afvan, liksom en båt funnits på afvan, men hade vittnet icke vidare någon upplysning i detta afseende att meddela. På begäran af åklagaren förekallades härefter vittnet Per Olof Eriksson, som, på fråga af åklagaren, förklarade, att då Wiberg den 12 Juli på morgonen inkommit uti bryggstugan hade Wibergs skodon varit våta ända till straxt ofvan foten, men hade vid samma tid å gårdsplatsen funnits så högt gräs, att genom daggen derå skodonen kunnat blifva så våta; samt att de karlar, som vittnet natten mellan den 11 och 12 Juli sett uti båten på afvan, varit alla till växten större än vittnet Wiberg. (Vi böra nämna, att till de såsom vittnen hörda flottningskarlarne en mängd frågor framstilldes rörande af hvem de mottagit sm TE af Ström eller Johansson; rörande stället från hvilket Johansson medföljde vid flottningen, huuvida timmer varit Bg på elfven om aftonen den 11 och morgonen den 12 Juli; om de sett att timret i Djupskolafvan fanns qvar om aftonen den 11 och var borta om morgonen den 12; huruvida stängseln för slussarne funnits qvar om aftonen; om timmer varit qvarlemnadt längre uppåt elfven och 7 Kullerbackarne; om manskapet efter den sett bland flottningstimret något som var märkt med öppna kronor; rörande åtskilliga bland kamraternas vistelse under natten då stölden begicks; om bland timret i afvan funnits några äldre stockar än af årets fällning; om hvilken båt som om morgonen: den 12 Juli sist lemnat Lycksele o. 8. v.; men som dels i en mängd fall svaren endast innefattade förklaring att vittnena icke hade sig bekant det hvarom de tillspordes, dels frågorna rörde antingen fakta, som äro fullt konstaterade eller såd; som föga eller intet stå i band med fdltva det bröt om HKvilket fansokudes, ha vi,