Aftonbladet – 4 december 1867, sida 2

äknadt från Riddarholmsstranden, och derjemte änka körbanan öfver Riddarholmskanalen så nycket som genom nyssnämnde förändrade anrdning blefve möjligt och i öfrigt icke vore för ernvägen förenadt med alltför stora olägeneter. En längre skrifvelse från jernvägsstyrelsen, wvari styrelsen motsatte sig den föreslagna änIringen, upplästes, hvarefter någon diskussion gde rum. Hr wistrand ansåg de omständigheter, styrelen i sin till stzdsfullmäktige aflåtna skrifvelse mförmält, så talande, att han ej ansåg lämpligt utt nu i ellofte timman vidtaga någon förändring, warföre han yrkade alslag å utskottets hemstälan. Hr Nerman önskade, att ingen skrifvelse 1 öreslaget syfte måtte aflåtas, icke derföre att stadsfullmäktige funnit sig öfvertygade af styrelsens utlåtande, utan emedan man visste att styrelsen å sin sida skulle motverka hvarje ändringsförslag. Hr C. J. Hierta, som fått i uppdrag att å kommunens vägnar följa arbetena sammanbindningsbanan och bevaka stadens intressen, meddelade, att han, efter noggranna upplysninsars inhemtande hos styrelsen, kommit till den öfvertygelsen, att de kosinader den föreslagna ändringen skulle mediöra ej uppvägde de dermed afsedda fördelar. Hr F. Th. Berg talade äfven för afslag och tycktes ha något att anmärka i formelt hänseende mot ärendets behandling hos utskottet. Hans anförande föranledde hr Wallenberg att uppträda. Han sade sig ej hafva ämnat göra detta, om icke anmärkning blifvit gjord mot ärendets formella behandling i utskottet. Enligt 33 kommunallagen egde utskottet rättighet att framställa förslag till stadsfullmäktige, och hr Wallenberg kunde ej finna det vara på minsta sätt klandervärdt, attutskottet i detta fall begagnat sitt initiativ. Han omnämnde derjemte, att en ledamot af utskottet, som äfven tillhörde drätselnämnden, inom ut: skottet gifvit tillkänna att chefen för sammapbindningsbanan, löjtnant Unge, under ett samtal med nämnde ledamot låtit förstå, attsdet ej skulle vara omöjligt att vidtaga den ifrågasatta förändringen i planen. Ledamöterna i utskottet hade till en början med anledning godt hopp, men efter ett besök på ritkontoret. och efter att der ha afhört en föreläsning i ämnet, hade denza förhoppning visserligen minskats, men man hade ändå trott, att en så anspräkslös hemställan som den ifrågavarande skulle kunna göras hos styrelsen. Hr Wallenberg skulle önskat att utskottet förut medan det var tid oftare begagnat sitt initiativ att väcka förslag om framställnivgar till styrelsen; nu var det icke längre värdt att epjerna mot udden. Hufsudstadens invånare hade fått sammanbindningsbanan, såsom en Drelat sagt, för sina synders skul!. Hade styrelsen fått sköta sig sjelf, skulle detta varit bäst, ty den hade då ej kunnat skylla hvarjehanda på stadsfullmäktige. Det schackparti, som jernvägsstyrelsen hela tiden spelat med fullmäktige, hade slutats så, att stadens kassa blifvit matt. Nu hade man ingenting annat att göra än foga sig i omständigheterna, hvarföre hr Wallenberg ej ansåg sig ens böra yrka bifall till utskottets hemställan. I afseende på styrelsens skrifvelse anmärkte äfven hr Wallenberg, att man fått svar af styrelsen, innan man frågat densamma. Hr F. Th. Berg förklarade, att hr Wallenberg missförstått hans förra yttrande, hvilket gifvit enledning till repliken. Hr Behrling anmärkte, attjernvägsstyrelsens nyss upplästa skrifvelse på honom gjort ctt nedslående intryck. Genom nämnde skrifvelse hade man nu fått fasta på, att man åt den farligaste punkten på sammanbindningsbanan gifvit den högsta tillåtna Jutning, äfvensom att här skulle upp: stå den svåraste kurva, och anmärkte hr Behrling jernvögsstyrelsens besynnerliga förfarande i allmänhet. Så hade styrelsen t. ex., då det först blef fråga om ait jernvägen öfver Mälaren skulle höjas, svarat att det var omöjligt. Man hade likväl sedan bevittnat, att detta med ringa kosmad låtit sig göra. Hr Behrling tillkännagaf, att han ej ville förorda utskottets hemställan, helst stadsfullmäktige förut ej haft någon lycka hos K. M:t, och hr Behrling trodde sig veta, att styrelsen skulle motverka hvarje ändringsförslag. Hr Edelsvärd fritog styrelsen för de gjorda anmärkningarne och ansåg, att den ton och det språk man iakttog mot densamma ej vore stadsjullmäktige värdigt. Man begagnade tillfället att tidt och ofta hugga på styrelsen och beskylla densamma för bristande tillmötesgående. I afseende på nu ifrågavarande ändring skulle denna kosta minst 40 å 50,000 rdr, och så högt borde man ej sätta det sköna framför det nyttiga, att en så stor summa i förevarande fall uppofirades, menande hr Edelsvärd, att man först kunde fullborda arbetet och sedan vidtaga den föreslagna ändriegen, om man ansäg sådant nödigt. Man I borde ej bedöma halfgjordt arbete. Hr Wallenberg anmärkte, att det föreföll hoInom eget, att man först borde göra ett arbete färdigt och sedan ändra det. Hr L. J. Hierta avsåg fördelaktigt om den lifrågasatta sänkningen kunde verkställas, samt lerinrade för öfrigt om den löshet, hvarmed den Jena planen efter den andra framkommit från styrelsen. Från början hade icke mindre än 6å 17 olika planer blifvit af den dåvarande styrelsen I framkastade, hvilka varit af den beskaffenhet, latt styrelsen sjelf funnit sig föranlåten sedermera låtertaga dem. Då hr löjtnant Unge gifvit tilllI känna, att den nu ifrågasatta förändringen i plaI nen ej skulle vara omöjlig att genomföra, hade l utskottet äfven ansett sig böra göra framställI ning härom. I Hr Edelsvärd replikerade hr Wallenberg, förf menande, att det här ofvan omnämnda yttran-Idet blifvit af hr W. missförstådt. Hr Edelsvärd I hade för vana, att väl betänka Fr vid hvarje byggnadsföretag, erinrande sig alltid en gammal , romares ord: Tänk dig väl före, innan du byg. I ger?. Hvad hr Wallenberg anfört i afseende på löjtnant Unges yttrande, ansåg ht Edelsvärd äf-I ven grunda sig på något missförstånd. Hr Wallenberg anmärkte, att hans ord fallit 1 Isig så: att en ledamot af beredningsutskottet, -Isom äfven tillhörde drätselnämnden, 1 utskottet r I gifvit tillkänna, att han hört löjtnant Unge söga, I att den ifrågasatta ändringen icke vore omöjlig latt verkställa. Det var hvad talaren pästått och I dervid blef han, anmärkande hr Wallenberg, att llde der orden: Tänk dig väl före, innan du -Lygger! var en gyllene regel, som han skulle I taga vara på. Tänk om riksdagen hade hatt I dessa ord för ögonen, då den beslöt sammanbindningsbanan?, tillade hr W. Om han någon-lsin mera komme att bivista någon riksdag, v I skulle han icke glömma att framhålla dessa visa . or, om sådana byggnadsplaner åter komme i a fråga. Den i betänkandet gjorda hemställan afslogs -lefter slutad diskussion. En af hr K. J. Berg väckt motion om ettan-Islag af 4000 rdr, hvilken summa, i likhet med hvad under föregående år skett, skulle ställas till r J allmänna skyddsföreningens disposition, remitte I rades till beredningsutskottet. Hr Wallenbera väckte förslag att stadsfullmäktige skulle till K. M:t afiåta skrifvelse med anhållan det K. M:t måtte göra proposition till nästa riksdag om ett anslag af 10.000 rdr, att på extra stat uppföras, till bekostande af föreläsningars bållande i hufvudstaden, med vilkor att i mean cåsar frnt hactrod knetnadan för UR orre et