Aftonbladet – 4 december 1867, sida 2

lysas af dagens fulla ljus. En dsg skall e1 dotter ktäfva räkenskap aferför denna mor, som ni beröfvat henne, och skandalens smuts skall återfulla på henne.? Christine draperade kring sina axlar vec ken af en lång kaschemirechal, i hvilken hon var inhöljd, och tillade med boenden på dörrlåset: ?Kort och tydligt sagdt: edra rum på ena sidan, mina på den andra, Alice emelian 3 gäsom ett föreningsband, glömska å bäde lor, gemensamt umgänge, hela det ytire skenet af äktenskapligt lif... Vill ni?? Nej.? DFarväl då.? Hoa öppnade dörren häftigt och gick. Dit ögonblick hörde öfversten hennes snabba och lätta eteg i korridoren, derpå blef allt äter tyst. Och henne såg jag en dag med händerra fulla af allmosor, omgifven af qvinnor som välsignade henne!? mumlade han. Eifte kapitlet. Herr de Brevillan påskyndade rättegårgens förlopp. Då målet förekom, förklarade gref. vinnans advokat i sin klients namn, att han cke bestred motpartens påståenden. Ytterst å åhörare hade iofunnit sig. Utslag afkunrades i samma session, i enlighet med öfveratens yrkonde, hvilken afvaktade utgånsen hemma hos sin advokat. Denne infann ig ofördröjligen. Vi ha vunnit, sade han. Tack?, svarade Guillaume mel beklämd öst. Man riktar icke dylika hugg mot sitt eget jerta, utan satt djupt känna plågan deraf, iiven då de äro nödvändiga. Det var nu lära en månad sedan öfversten och Raoul ade mötts i Neuilly:trädgården. Med tungt