Aftonbladet – 28 november 1867, sida 3

Ytterligare om fastighetskrediten. Till Redaktionen af Aftonbladet! Under rubriken ?Ekonomiekt? läste men nyligen i Aftonbladet (se n:r 269 273) två artiklar öfver anledningarne till det förfall, hvari fastighetskred:ten antages ha råkat, och med öppen tillkännagifven tendens att visa, det intecknade skuldbref icke förtjena något sär: eles stort anseende. Som jag tror att artikelförfaitaren i ett och annat misstagit sig och, om hans uppmärksamhet f.stas derå, gerna justerar sitt nog stränga omdöme, har jag gjort några marginal-anteckningar vid de ifrågavarande artiklarne, för att genom redaktionens beoägna försorg meddelas författaren. Till en början vågar jag betvifla det faktum, hvarifrån författaren utgått, eller att fastighetskrediten redan skall vara så beiänkligt störd som äfven författaren synes antaga. De intecknade skuldbrefven äro väl icke så begärliga, som de förtjena att vara; men så illa står det visserligen icke sil, som man äflas att inbilla den tidningsläsande allmänheten. Om man undantager sjelfva hufvudstaden och en eller annan ort i öfrigt, der fastighetsaffärer bestridas ungefär på samma sätt som affärerna på en hästmarknad, och der af ganska naturliga anledningar den försigtige kapitalisten gerna håller sig tillbaka, så tror jag, att inteckningar i fast egendom ännu stå i nära nog lika godt anseende som ide gamla goda tider, då inga depositionsbanker funnos på vädjobanan. Den. väsentligaste förändringen ligger kanske, om man opartiskt granskar förhållandena, deruti, att jordegirne i våra dagar pretendera att få belåna sina egendomar tili högre belopp, än de fordom ifrågasatte. Fick man i förflutna tider Jån till egendomens halfoa värde, så var man temligen allmänt belåten. Nu vill man hafva lån till nära nog hela värdet; och det är väl ej att förundra sig öfver, att kapitalisten ogerna går in derpå. Fast egendom är i följd af sjelfva sin natur svårrealiserad; dess värde är underkastadt ofta oberäkneliga konjunkturer; och afkastningen måste, efter regel, antagas mindre, i den mån egendomen är skuldbelastad, ty den dryga räntan på den intecknade gården minskar förmågan, att genom förbättringar i skötseln uppdrifva revenyen.: Det allra högsta lånebelopp, fastighetsegare i allmänhet borde rimligen kunna pretendera, torde vara till två tredjedelar ef egendomens afkastningsvärde; och frå. gan är, om de ej, äfven i våra dagar, kunna få denna p.etention uppfylld. Granskar man tillståndet i de många landtmannakonkurserna nu för tiden, så inbillar jag mig att man i ganska få skall upptäcka någon fastighet, som ej är intecknad minst till nämnda proportion: de flesta torde vara inteckrade till fulla värdet, och ej få derutöfver. År det nu så, att gäldbundna fastighetsegare lyckats uppdrifva lånesumman så högt, så måtte väl de solida lyckas önau bättre. Det må emellertid förbålla sig med den nu vidrörda frågan huru som helst, antag