Aftonbladet – 22 november 1867, sida 2

j interjectionen är utnött. Men likagodtt, tillade hon lifligt, Sjag hyser inte något agg till er för det. 4I sådant fall torde ni ursäkta att jag J vidhåller hvad jag nyss nyss sade, och för Jatt erhålla en förklaring med det der lillfingret, som har fåers blod i sina ådror, täcktes ni kanske tillåta mig att i förbigående egna det min hylining.4 I förbigående, må vara! men på sin höjd en eller ett par gånger under hvarje saison. Man har inte tråkigare hos mig än annorstädes, således har ni inte ens i det fallet något ovanligt att vänta.? N tcHvem vet? Kanhända man roar sig der? Lika litet. Åtta till tio personer, som aflösa hvarandra, kackla fem timmar å rad. Detta kallas en konversation. Jag hör dem ända hit: det är en kör; nå, men solisterna då, äro de talrika?4 cSådana vill jag inte ba; man skulle få lof att höra på dem. Om ni emellertid skulle få höra talas. om någon salongens tenor, som kunde lägga för en liflig berättelse, liksom Rubini en stor aria, så kunde ni ju för egenhetens skull taga honom med er Jag skall söka, var herr de Barclays svar. Detta var kanhända icke det svar, som grefvinnan väntade efter den vändning samtalet bade fått; men hon fortfor med ett lugnt leende: Söken och I skolen finna, säger evangelium.4 Hon hade ji detta ögonblick kommit midt för en grupp, i hvilken msn såg en något fetlagd dam, som helt stolt bar såsom sin enda hårprydnad en enkel röd törnros inetucken i det gagatsvarta håret! och sakl: tande sin gång, sade hon i samma ton: :