Aftonbladet – 20 november 1867, sida 3

de centraloch sydamerikanska republi kerna, ett slägte på få undantag när uta inre enighet och sammanhållningsförmåga En tafla af annan art, fläckad af blod, vis serligen den också, upprullas för vår blicl i den engelska kolonisationen af Nordame rika. Men de mörka sidorna, indiankrigen i densamma uppvägas af den äkta menskligt frihet, som i dessa kolonier, och det trot: de många misstagen från den engelska re geringspolitikens sida, mäktat arbeta sig fram i dagen — en ny framtid för vårt: många tviflares tycke redan blaserade slägte. Man kan icke förlåta den spanske inkräk: taren hans grymhet emot sina slafvar och hans vällust i deras qvinnors armar, men man kan förlåta den engelske nybyggarens bemödands att skydda sina upptagna odlingar emot rödskinnnen, Var der list, var der till och med ofta grymhet i det engelska förfaringssättet emot indianerna — ett skamligt och skadligt umgänge mellan briter och rödskinn har i allmänhet icke varit rådande. BSpanioren kunde slå ihjäl iadern och göra dottern till sin mätress — engelsmannen förnedrade hvarken sig eller den arma indianska qvinnan genom att göra det senare. Han var visserligen alltigenom hård i sitt beteende emot den på sitt sätt ganska ridderliga menniskorace han råkade uppå vid sitt första -uppträdande i den nya kontinenten. Men å andra sidan var han hederlig nog att i det stora hela ifrån börjen visa sin absoluta obenägenhet att ingå uppå något slags närmande de två racerna emellan, något som spaniorerna icke kunna räkna sig tillgodo. I följd häraf var också briten mera hatad, men också mera aktad hos de inhemska folkstammarne och det mycket förr än hans nations ställning som verklig verldsmakt kunde imponera uppå de okunniga indianerna. Nukänna de detta nog — nu hata de, måhända ock just derföre, mera briter och yankees, emedan de blifvit medvetne utaf att det aldrig dem emellan kan komma till em förening. De ana att undergång, fullkomlig undergång, är det öde, som den anglosachsiska stammen väl icke behöfver, men icke kan undvika att bereda dem, ty menniskor med-britiskt blod i sina ådror ha visat sig hysa en naturlig afsky för all slags personlig förening med de länders ur-invånare som de lagt under sitt välde. Liksom i södra delen af Nordamerika spaniorer och äfven i någon mån fransmän sanska väl visat sig kunna sammansmälta med ur-invånarne, så har ock samma företeelse visat sig ega rum i det fordna franska Canada. Deremot ha de anglosachsiska nkräktarne aldrig i sådant afseende närmat sig intanerna. Giftermål emellan indianjvinnor och medlemmar af romaniska stammars europeer ha varit och äro allmänna, och antalet at icke lagbundna föreningar är innu vida större. Deremot höra såväl äkenskap som äfven konkubinater emellan de oritiska inkräktarne och landets ursprungige egare i allmänhet till undantagen. Att närvidlag, hvad det senare slags föreningar vidkommer, sedlighetskänslans högre ståndounkt hos de engelska kolonisterna gjort sitt till, torde icke kuöna nekas. Hvad dock verkliga giftermäl beträffer bör man månända icke lemna oanmärkt, att en beröring :mellan till exempel fransmän och indianer, itminstone i Kanada, visat sig kunnat dana ett slägte af både i kroppsligt och andligt fseende ganska god beskaffenhet och fortolantningsförmåga, då deremot en enahanda öreteelse emellan medlemmar af angloachsisk race och indianer, såsom kändt är, visat sig olämplig i hvardera af de ofvanämnda hänseendena. Enahanda förhållande om med fransmän eger äfven rum med paniorer. Om således försynen också geom det engelska fölket velat i Amerika wägabringa ett nytt uppslag i vår jords vildningshistoria, så har fon äfven å andra idan, just genom densamma racens förnedling, eller måhända riktigare framfart, ir folkens led utdömt Amerikas ursprungiga ur-invånare. Spår af skaplynnet i äfren denna, den ursprungligt amerikanska, idan af vårt slägtes mångfald komma dermot att i mer eller mindre mån fortplanta ig i alla de trakter af Amerika, der romaniska nationer verkställt det första besittlingstagandet. Denna strålbrytning af menskighetens ande har dock ä sin sida icke viat sig vara synnerligen fruktbärande i andigt afseende eller i ordnandet af. sina egna ociala och politiska angelägenheter och förrållanden. De skols, äfven de, måhända. la småningom i tidernas lopp uppgå iden tora nordamerikanska unionen — unionen nenniskor emellan i Ordets vackraste benärkelee — och sålunda äfven i sin mån vidraga till att af arternas mångfald bilda ett armoniskt helt. Huru de engelsksamerikanska kolonierna ippkommit behöfver för den bildade: läsaen icke omtalas och vore för vidlyftigt att lär ens resumeras. Deras historia utgör stt af de mest glädjeväckande bladen i nensklighetens minnen. Har någonsin kraft, mnergi och öfvertygelse gällt något i prak iskt afseende, så ha dessa stora egenskaper äl allra tydligast gjort sig gällande i den tats daning och fortgående utveckling, som mmera kallas ?Förenta Staterna?. Huru dessa först uppkommit är i all-: nänhet? kändt. . Kändt är också:att, från ngelsk-europeisk sida, föga gjordes för att lvöja dessa koloniers betydelse. Missnöjda religiöst och missnöjda i politiskt afseende ildade första stommen af den befolkning, om gaf dessa nejder af vär jord en angloachsisk kulturiktning. I vår tids tycke aillalag haoföngoda Autor man tillika nt.