Aftonbladet – 15 november 1867, sida 3

Rättegångsoch Polssaker. — Mord. Engelholm den 12 Nov. En dag i förra veckan anmäldes hos pastorsembetet i Össjö att enkan Kerstin Mattsdotter i Ljungagården af Tossjö socken nyligen slagit ihjäl sig på det sätt, att hon stupat omkull på en stentrappa utanför köksdörren till sin bostad samt dervid krossat sin hufvudskål, hvaraf döden strax följt. Jemte anmälan härom af Johannes Larsson i Ljungagården, hos hvilken den aflidne enkan bott och af hvilkens broder, Anders, hon åtnjutit undantagsförmåner från hemmanet, begärdes tillika att den döda måtte blifva begrafven ju förr desto hellre. Kyrkoherden Brock, som fann förhållandet något besynnerligt med afseende å den aflidnas uppgifna dödsorsak, tillkännagaf saken för kronolänsman Trägårdh, som genast begaf sig till ofvannämnda ställe för att taga liket i skärskådande och söka utröna huruvida den döda verkligen genom våda ljutit döden. Hr Trägårdh, som vid ankomsten tillfstället fann den aflidna ligga oafklädd, gaf strax befallning att liket skulle afklädas. Sedan detta skett tedde sig en hemsk syn. På den dödas hufvud var svålen afflängd från pannan till nacken och hufvudskålen krossad med många hugg, hvaraf flera voro mer än 3.tum långa och af hvilka ett enda varit nog för att döda en menniska; Det var sålunda ögonskenligt att den 60-åriga qvinnan blifvit mördad. Hvem som begått detta hemska mord vet man dock icke med sådan visshet, att den förmodade gerningsmannens namn här kan uppgifvas. Johannes Larsson har emellertid, efter det länsmannen undersökt liket och yttrat sina misstankar rörande orsaken till Kerstins död, gått och dränkt sig i närheten af sitt hem. Såväl denne Johannes Larsson som häns broder Anders blefvo vid likbesigtningen af hr Trägåråh hvar för sig tillfrågade i hvad läge de wnnit Kerstins kropp, då de, enligt deras egen utsago, funnit densamma liggande död utanför köksdörren. Den ene uppgaf då, att liket legat med hufvudet utåt: gården, den andre deremot påstod att likers hufvud legat inåt köket till. Johannes Larssons hustru hade icke varit hemma när mordgerningen begicks och visste således om ingenting. Den stackars qvinnan blef vid åsynen af liket så förskräckt att hon svimmade. Stenbymålet. Allmänna åklagarens statpåstående. (Slut från n:r 253.) Efter att ha vidrört åtskilliga personliga för. hållanden, som med sjelfva rättsfrågan icke stå i omedelbart sammanhang, afslutar hr Silfversparre sitt anförande på följande sätt: . Enligt lotteriförfattningen är blotta utbjudandet