Aftonbladet – 15 november 1867, sida 3

lmen vunnen och det är en stor förtjenst I a Iredaktör, att ofta och kraftigt hafva inskärF -Jden hos edra läsare, 1! Men de ?högre?, de sedliga intressena, d I efterföljansvärda idealen — skola de ej p det sättet alldeles nedtrampas under tiden rysliga materialism? Jag tror det ej. Gari I I baldis oegennytta, hvarom vi nyss blifvit e: Jinrade, skall. ej. derföre blifva oes mindri I vördnadsbjudande, ja äfven de få bilder Istorsinnadt armod som dagens historia hc -10ss har att förete, skola ej fördunklas i vå aktning; tvärtom. Gräset har ännu knapp grott på en hjeltes graf, hvars trådbara roc joyhgen med sin anblick fyllde hjertat me Jen onämnbar vördnad, emedan man visst att han kunnat vara furstars like. Sådan medborgare, änskönt de ej sckumulera ka pital, äro en nationalrikedom af ädlaste slag Men låtom äfven oss make a distinction: 1n tet sanihälle kan bestå af endast Aristider mängden måste förtjena penningar och saml: kapital, och det ej blott för att kunna lefv: godt sjelfva med sina familjer, ehuru äfver detta är en god och loflig sak, utan för at med sina besparivgar förlägga andras ar bete, gifva andra möjlighet att försörja sig Samlandet af besparingar, ett oafbrutet fort gående af kepitaltillväxten, är en politisk nödvändighet. Lika oumbärlig ångan gom kraftkälla blifvit för de industriella -behof. ven, lika ovilkorligt nödvändigt har väl ståndssträfvandet blifvit för sedligheten; det är en kategorisk pligt, som i våra dagar icke ostraffadt låter sig äsidosättas, en pligt som låter sig härledas direkte ur de kristna sedebruken. Med ett stort hjerta och två tomma händer hvarken bjelpas norrländningarne eller byggas jernvägar eller amorteras nationalskulden. Och hvad nästan värre är ändå: utan allmän välmåga gifves ingen högre grad af politisk frihet; ty för att kunna utöfva politiska rättigheter måste man stå på egen botten, och för att vilja utöfva dem måste man genom föregående arbete hafva köpt sig rätt att med en viss frihet förfoga öfver sin tid. Att storsinnet ingalunda är oförenligt med det mest lysande välstånd som ihärdigt arbete kan skapa, derpå lemnär oss vår ädle landsman på andra sidan Atlanten upprepade bevis, och att hela stater ej behöfva försoffas af krämarandan, derföre att deras medborgarenit, i långa tider utöfvadt i tysthet och sjelfförsakelser, satt dem i stånd att i behofvets stund bispringa sipa regeringar, det syntes bäst i det lilla Danmark nör det anfölls äf en tjugufaldig öfvermakt utan att känna spår af någon finanskris. Under politiska skakvingar förblifva sådana länder lugna, der. ett betydligt på alla samhällsklasser fördeladt väl-; ständ gör lugn och trygghet önskvärdare än förändringar. Se på Holland och Belgien; ja sjelfva Frankrike ekulle ej engång sitta stilla så länge öfver de kritiska tre decennierna, vore ej allmänheten en så betydlig fordrivgsegare i statens stora skuldebok. Be på — nej, se på klockan min bäste brefskrifvare och betänk att posttimman är slasen och spalten fylld, om Aftonbladet eljest inrymmer dina fria fantasier. Öch vär Peamtida, som gifvit mig så många ämnen till betraktelser, öfver ?det öfverhandtagande vinstbegäret?, öfver Pförnuftets harmoniska verksamhet? öfver pressens rätt att göra Penskilda affärer anhängiga inför oftentlighetens Jomstol? ete. ete.! Men om jag ej redan ulltför mycket tröttat er, kanske jag en annan postdag tar mig dristigheten att i en vänlig bågkomst återkalla er tropligtige och förbundne Oeconomim studiosus.