Till Redaktionen af Aftonbladet! Med ötledning af en i gårdagens Afton blad införd skrifvelse från fru Stenhammar angående upphörande af hetines engage ment vid Kongl. teatern, nödgas jag an hålla om rum i tidningen för nedanstående rader till ett kort bemötande af fru Sten bammars mot mig ritade anklagelse, de jag, vid ett hennes besök å Kongl. teatern: kansli, förtarit på ett ogrannläga och benn förnärmande sätt: Med stor ledsnad mäste jag dervid förklara ätt fru Stenhammars re lation om det vid detta tillfälle förda sem tal är i allmänhet vanställd och — så mot bjudande det är att ingå i förklaringar öf ver hvad under ett alldeles enskildt samto förefallit — på flere ställen stridande mo sanningen. Skälen hvarföre jag anmoda fru Stenhammar att sjunga Inez parti i Afrikanskan och hvilka vid tillfället afhand lades, voro att fröken Harling var upptsger af instuderandet af ett annat stycke, til hvilket generalrepetitionerna pågingo, stt er opera onekligen vinner genom att vara gif ven med teaterns bästa krafter i alla des: partier och att man för det helas skull ofte mäste sätta sig sjelf i andra rummet. Dessa skäl framställde jag, under det endast nå gra minuter varande samtalet, med störste toglighet, äfvensom att såväl operan Afrikanskans recett utvisade att de dagar både fru Michaeli och fru Btenhammar samfäld: deri uppträdt gifvit de bästa resultaten, som att fru Stenhammars återgifvande af Adal gisas roll i Norma, endast nägra dagar förut, förskaffat teatern ett välvilligt erkännande för en särdeles god representation. Härvid aflägsnade sig fru Stenhammar skyndsamt, utan vidare, och blef jag först vid den samma dag på aftonen mig tillställda afskedsansökningens genomläsande till min ytferliga förvåning underkunnig om att jag skulle gjort mig skyldig till ett Pförolämpande behandlingssätt? och med ?tillmälen? bemött en artist, för hvilken jag, både för dess värde som sådan och för dess personlighet, egde den största högaktning och till hvilken jag fortfarande trodde mig stå i eit vänskapligt förhållande. Desto smärtsam. mare är det mig nu att förklara det mina pf fru Stenhammar anförda yttranden: att operan Afrikanskan gått illa?, att det varit bättre om fru Stenhammar icke spelat Afrikanskan?, att fru Stenhammar förorsakat teetern förluster? med flera aldrig varit af mig fällda, hvarken vid detta tillfälle eller annars. Jag upprepar det ännu en sång att det är med motvilja och endast till följd af fru Stenhammars offentliga uppträdande i denna fråga, som jag nedlägger denna protest mot hennes uppfattning och återgifvande af värt samtal. Stockholm den 15 November 1867. Erik af Edholm. ösa seen Inet een