Aftonbladet – 15 november 1867, sida 2

skulle gifta sig med Christine röjde Andrå ansigte en rörelse, hvari låg något mer är blott öfverraskning. Han var tankspridc under hela middagen. Fru Estöve betrak. tade honom förstulet. Under förevändning att röka en cigarr gick afrikanaren ned trädgården, dit Guulaume följde honom Han spatserade der en stund under det har sakta hvisslade för sig sjelf. Ar det der giftermålet, hvarom Berthier talade, frågade han plötsligt, oåterkalle. ligen afgjordt?? Ja; hvarför frågar du gå?? Åh, för just ingenting; jag vill minnas alt man hade nämnt för mig om andra band, som skulle fängsla dig i Paris. Vid Porcellaine?... Har den bistorien hunnit ända till dina öron ?? Ja, och jag trodde inte att du skulle vilja utbyta dina blomsterkedjor mot jerakedjor.? Jernkedjor med Christine? Det hörs att du inte känner henne !? Andre utsände en lång rökhvirfvel. Afven med fara att bli ansedd för ett odjur, återtog han, får jag förklara, att jag af alla kedjor föredrager dem, hvilka man lättast kan bryta. Men giftermålet smider kedjor som inte kunna brytas.? Och det är just detta som behagar mig !? utbrast Guillaume... Äro inte de band de ljufvaste, hvilka knytas af förtroendet, aktningen, kärleken, ens egen fria vilja? Ji skulle älska dem mindre, om de kunde brytas I? Du talar som en äkta riddare! Hör likväl önnu ett ord: Har du redan gifvit ditt löfte 27 ?Ja... Men om jag också iute hade gifvit det, skulle jag ändå ite handla annorlunda. Jag älskar vår väns systör.?