Aftonbladet – 15 november 1867, sida 2

träfvande inom kommunerna att tillegna ig nutidens förbättrade anstalter för komnunikationernas lättande genom goda gator ch andra för ändamålet tjenliga åtgärder, ör sundheten och sjukvården; för renligheen och prydligheten; för de fattigas underhåll och för det unga slägtets uppfostran. Jfver allt har en ökad beskattnins ftast öranledd jemväl af skuldes: . ov OMAr rf sor ; do f -vning, blifvit erforderlig; och i de fall har d. it itöfver k mm. esta fall har den vuxi sålunda ,-u4en8 direkta statsbidrag, samt 8 atedfört större börda än detta. Der, -ovmM i värt land, kommunen för en hufvudsaklig del af sin beskattning endast haft att tillämpa de för direkta statsbidrag bestämda grunder, hafva olägenheterna visat sig störst. Bland de många olika meningar, som framträdt rörande bästa sättet att afbjelpa missförhållardet, har ingen synts vara mera grundad, än den, som haft till syfte att åt sommunerna vindicera den rätt, som tillkommer staten att fördela skatterna genom beskattninger af olika slag och att således borttaga den olikhet, som förefinnes meilan statens och kommunens beskattningsrätt. Enligt denna mening skulle kommunen medgifvas, att beskatta särskild fastighet, särskild rörelse och vissa näringsgrenar, samt att fördela det öfriga erforderliga beloppet icke ovilkorligen efter allmän beräkning af inkomst, utan jemväl med tilllämpning af grunderna för hvad som vanlisen förstås under namnet progressiv beskattning. Det är på denna rättighet, som kommunerna synas böra göra anspråk. Vid tilllämpningen torde bland annat böra iakttagas, att fördelningen lemnas ät särskilda iaxeringsmän med uppdrag att tillse det ingen betungas utöfver förmåga och att i öfrigt med varsamhet använda den progressiva beskattningen. Huruvida och huruvidt denna mening om: fattas med ett allmännare samtycke, kan jag icke bedöma, men tror, att de invändningar, som deremot vanligen göras, icke förtjena särdeles afseende. Dessa invändningar äro: att staten icke kan åtnjuta sin fulla rätt senom taxering inom kommunerna, om icke dessas egna intressen vid taxeringen äro verksamme, att en särskild komitå för fördelningen af kommunalskatten är en onödig och besvärlig inrättning; att den direkta skatten i allmänhet är att föredraga framför de iadirekta bidragen, hvilka i de flesta fall mäste drabba den större konsumtionen och således arbetarne; samt att en lika beskattningsgrund bör vara gällande inom alla de särskilda kommunerna. För att icke lemna någon af dessa invändningar utan svar, inskränker jag mig att i korthet erinra, att den kontroll, staten san vinna genom enahanda beskattningsrätt för staten och kommunen, så mycket mindre kan vara af den vigt för staten, att rättvisa och klokhet måste derför åsidosättas, som staten icke saknar medel, att under alla förhållanden försäkra sig om den nödiga inkomsten, och kontrollen i allt fall icke kan blifva betryggande för likheten mellan landets samtliga skattdragande; att alla taxeringsförrättnivgar äro besvärliga och obehagliga, men lättare i mån som de hafva i sin makt att kunna åstadkomma större rättvisa; att så länge de allmänna behofven kräfva så stora skattar som nu, och så länge kroppsarbetets andel i lönen iv så fördelad, som näringarnes nuvarande illståad medför, den direkta beskattningen efter inkomst svårligen kan förenas med den allmänna välfärden, samt att likheten i beskattningagrunderna inom de särskilda komnuzerna icke kan bibehållas, men att likhet frihet bör finnas och att alltså de inkränkningar, som denna frihet kan böra vara underkastad i den allmänna rörelsens ntressen, måste anses lika för alla. Vidkommande rösträtten inom kommunen san jag icke finna annat, än att den, som i ikhet med mig antager, det den enskilde ger större skyldigheter till kommunen, än i!l staten, också bör medgifva olika röstätt inom kommunen lämpad efter beskattvingen. Det må noga ihågkommas, att den kommunala ejelfstyrelsen icke får uppträda agstiftande inom området för de menskliga personliga och allmänt medborgerliga rättigieterpa. Den måste i allmänhet inskränka ig till bestämmande af beloppet för skattevidragen och af deras användning, och såunda begränsad kan den icke med rättrisa öÖfverflyttas från dem, som betala i rogressivt förhällande till den större masan, hvilken under en lika röstfördelning kulle blifva herrar öfver den förras tillgånar, utan att betala Jika i mån ef sina inomsier. Om deremot bevillningen fortfaande skall tjena till grund för kommunaljeskattningen, så medgifver jag att rösträten icke bör vara och sannolikt icke längre an förblifva olika. 1 förhoppning, att bekattningssättet skall blifva förändradt, kan eg dock för närvarande eftersträfva endast n sådan modifikation af rösträtten, som kan inna ett allmännare bifall. Någon annan ruod än billigheten kan för en dylik moifikation icke framställas och det är i såana fall, som lagstiftningen företrädesvis ör söka sin ledning i hvad som af den Ilmänna meningen omfattas. Möjligen bör 1 denna modifikation komma en annan nordning beträffande valen af kommunens jenstemän, hvilka val synas böra bero af et mest allmänna förtroende. Hvad beträffar den omständighet, att förndring af rösträtten inora kommunen medör inflytelse på representationens seammanittning, så inser en hvar, att en sådan förndring icke gerna kan dröja de åtta år, om återstå intill dess nya val till första ammaren allmänt kommer att ega rum, och ken synes derför böra komma till afgöinde dess förr ju hellre. — — — etter ten Författningskommissionen. 1 anledning afl. rom af ordföranden i kommissionen för utRa Officeren kastade bort gin cigarr. I