Aftonbladet – 15 november 1867, sida 2

Det är ock från denna synpunkt, som förut attigskatten med allas bitall utgått efter nelt andra grunder än bevillningen, och nog vör det förhålla sig på samma sätt med vidragen till anstalterna för säkerheten, sundheten, renligheten och undervisningen. Om således den enskildes förbindelser till kommunen äro vida större än de till staten, så gäller detta naturligtvis den fattige såväl kom den rike. Den förre har icke rätt att beklaga sig om kommunen nödgas fordra af honom 2 dagsverken, då staten nöjer sig med ett; men om denna fordran grundas lerpå, att den fattige skall beskattas 1 med den bemedlade, så är den lik sr icke under alla förhållanden rättvi och klok. Den är icke rättvis, så lange den medför ör den obemedlade uppoffrisger och umbäranden af Mot annen beskaffenhet, än som för Aon bemedlade kunna ifrägakomma; och den är icke klok, om dena lätt kan nödga den obemedlade att taga det ödesdigra steget att begära hjelp i stället att gifva sådan. Det må vara, att staten icke Kan göra afseende på dylika omständigheter, men kommunen kan det, om den icke derifrån hindras af lagen; och då rättvisa san ske och klokhet iakttagas fiones det icke något giltigt skäl, att derför lägga binder. Tvärtom måste man söka förena den enes intresse med den andres och det är på det gemensamma intresset, som beskattningen inom kommunen kan och bör hvila, men icke på de i bevillningsförordningen stadgade grunder. För att närmare visa detta, torde nyssnämnde grun.er i sin allmävnelighet böra tagas i betraktande. Att grunderna för ut-. görende al bevillningen böra svara mot änGamålet med denna, torde lätt medgifvas; men detta ändamål är endast att fylla den brist i betäckande af statens utgifter, som uppstår sedan de ordinarie inkomsterna blifvit använda jemte de indirekta bevillningarne, hvilka senare numera bilda statsverkets betydligaste intrader. Allmänna bevillningen utgör ej heller mer än vid pass en femtondel af statens inkomster. Betydelsen af denna omständighet visar sig klarast, om man besioner huru förhållandet skulle gestalta sig, derest hela statsbehofvet eller åtminstone beloppet af samtliga bevill-. ningsposterna skulle uttagas genom direkt beskattning. . Det är visserligen att hoppas, det den tis skall komma, då statsbudgeten kan befrias från en stor del af den tunga börda, som en dyr administration och ännu dyrare försversanstalter nu medföra, och då tfördelningen af själsoch kroppsarbetet skall blifva en annan samt lönen för dessa olika slag af arbeten utfalla annorlunda, än som bestämmes och betingas af näringarnes nuvarande ställning. Det skall då biifva möjligt att minska skatterna och dessa skola derefter kunna fördelas lika på alla i mån af den inkomst, en hvar åtnjuter, samt den direkta beskattningen blifva det enklaste och rättvisaste sättet för fyllande at statens minskade behof. Detta låter sig deremot icke göre under tynsden af de nuvarande skatterna, under näringarnes nuvarande tillstånd och under den nuvsrande fördelningen af arbetslönen. Om samtlige elier större delen af statsbidragen skulle utgå efter insomstberäkning, så skulle de obemedlade sannolikt påföras mindre än de nu i verkligheten betala endast i indirekt skatt, men ändock eit belopp som vida öfversteg hvad de skuile förmå att samla för lämpliga liqvider, äfven om dessa ställdes på flera terminer; och då utväg saknas att förmå dem ill en hushållning, som limper sig efter dessa förhållanden, skulle följden blifva afkortningar till det omfång, att den egentigen arbetande klassen icke kom att verkigen bidraga nåvot af betydevhet. Deraf skulle uppstå nödvändigheten aut ytterigare betunga de så kallade bemedlade ler dem, som icke genom afkortning kunie undgå att betala. På dem skulle deremte läggas en betydlig del sf den indiekta bevillning, som pu utgöres af arbetsslassen; och nära nog större delen af statsvidragen skulle komma dem till last, enär len fätaliga klassen of verkligt förmögne cke skulle kunna betungas utöfver en viss nart hunnen gräns. Inom de klasser, der apitalbildningen egentligen föregår, skulle ienna blifva en omöjlighet; och arbetaren kulle endast uadantagsvis kunna hoppas på n sparpenning, enär deasamma icke kunde stadkommas, förr än sedan han uttömt ler åtminstone ansträngt all sin kraft på ;emödandet att samla medel till den direkta katten. Tyvärr nödgas man antaga att han allmänhet skulle lemna åsido det ena benödandet, såväl som det andra. Det torde derför vara obestridligt, alt det ust är det jemförelsevis Tinga beloppet af len allmänna bevillningen, som under nuarande förhällanden medgifver, att denna tan olägenhet kan utgå efter de i bevillingsförordningen stadgade grunder. Hela ystemets användbarhet beror således deraf, tt beloppet, som skall uttagas, är mindre etydligt, och då mäste det ju uppenbarlien ligga ett misstag deri, att anse dessa runder tillämpliga äfven för obestämda Mökningar, af hvilket slag dessa i öfrigt a må vara. Då det nu är fråga om en örhöjning i den direkta skatten af 2 till 3 4 gånger af dess belopp, lärer aet vara gonskenligt nog, att för fyllande af behof, om fordra sådana bidrag, jemväl andra eskattningsgrunder böra tillämpas. Likasom i fråga såväl om jordbruket, närin. ! arne och handeln, som ock om de allmänna : ehofven, samt sättet och medlen att fylla dem, ällningen i den civiliserade verldens olika inder, är mera likartad, än den under nåon föregående tidpunkt torde hafva varit; i förekommer särskildt enahanda öfverenslämmelse i de särskilta länderna beträfinde kommunernas behof och kommunal eskattningen. Det har blifvit ett allmänt! Sr NEANDER STATES INNE kulle gifta sig med Christine röjde Andrås nsioste en rörelse hvari låg någat mar än