Aftonbladet – 15 november 1867, sida 2

samt, han yrade nästan hvarje dag, och ma. måste rycka honom utur yrseln gezom plöts liga tillrop. En afton talade han om at vidtaga de sista anordningarne och skicket efter en notarie för att uppsätta kontraktet För öfrigt är ingenting enklare än det? tillade ban, Christine eger allt hvad jag eger.? Guillaume ville i kontraktet inflicka er punkt, sora skulle innehålla att mademoi selle Berthier förde trehundratusen francs med sig i boet. Kaptenen slog handeni bordet. ?Inga osannivgar! utbrast han. Herr de Bråvillan log och försökte envisas. ?Se så, låt oss inte vidare tala derom !? genmälte kaptenen; Christine vill lika litet eom jag mottaga penningar, som skulle gifva henne rätt till en förmögenhet, äfven om bon svek sina skyldigheter... Eller hvad säger du sjelf, min älskling?? Christine log och svarade med en något svag röst: ?Jag förstår mig inte på penningfrågor; hvad ni gör gillar jag obetingadt.? . Då stryka vi ut de trehundratusen.? Christine satte näsduken framför sina något torra läppar. Fru Estöve höll ögonen nedslagna. Kontraktet undertecknades sådant esom den sjuke önskade det. Christine lemnade rummet med mer än vanligt röda kinder. Hvarför inte ockeå befalla honom att göra mig arflös i händelse af dödsfall?? hviskade hon med sträf röst i fru Eståves öra. Då de sista förberedelserna voro slutade, fick kaptenen ett besök af en vapenbroder, Andr Forlier, som jemte Berthier och Guillaume hade gjort det sista fälttåget i Afrika och nyss återkommit från en resa i Schweiz. Vid underrättelsen om att hr de Bråvillan