Aftonbladet – 15 november 1867, sida 2

STOCKHOLM den 15 Nov. KEommunaireformen börjar allt allmännare blifva föremål för den offentliga diskussionen. I de med gärdagens post ingängna göteborgstidnivgarne finna vi offentliggjord en skrifvelse från representanten för Göteborg hr A. W. Björck till de komiterade, som utsågos vid det i September månad i Göteborg hållna mötet för kommunalfrågans behandling. Den erfarne och skarpsinnige representanten berörer i denna skrifvelse icke blott frågan om den kommunala röstgrunden utan äfven den bittills mindre uppmärksammade frågan om beskattningsgrunden i kommunerna. Författaren framlägger i detta afseende åsigter, som otvifvelaktigt skola ådraga sig stor uppmärksamhet och förtjena att sorgfälligt öfvervägas. Med uteslutning af nägra yttranden, som ha särskildt afseende på förhållandena i Göteborg, lyder hr Björcks skri;velse sålunda: Till komiten för kommunalbeskattningens reformerande i Göteborg. Den vid allmänt möte i Göteborg d. 26 sistl. September utsedda komite för fullföljande af de vid mötet fattade resolutioner rörande hufvudsakligen beskattningen jemte representationen inom kommunen har i skrifvelse den 15 sistl. Oktober delgifvit mig berörda resolutioner, af hvilka den 4:de innefattar uppmaning äfven till mig, såsom för närvarande en af stadens riksdagsmän, att vid nästkommande riksdag söka genomdrifva såväl möjligen behöfliga förändringar i bevillningsstadgan, som ock en reform af kommunallagarne i den syftning resolutionerna i öfrigt anvisa. Med anledning häraf begagnar jag första tillfälle, då andra göromål sådant medgifva, för ait meddela, det jag, under öfverläggningarne vid 1859—60 årens riksdag rörande de då behandlade förslagen till kommunallagarne, sökte göra gällande den åsigt, att kommunalbeskattningen inom städerna icke kunde hvila på den allmänna bevillningen och att det vore ett misstag att på den senare grunda den förra. Under förOSA Ding af en sådan frihet för bestämmande af kommunalbeskattningen, att denna kunde läggas till en större del på dem, som lättare förmå bära den, ansåg jag deremot att rösträtten kunde bestämmas efter bidragen och jemväl till en början borde fastställas efter hela beloppet at dessa bidrag, för att först senare undergå de modifikationer, som erfarenheten kunde anvisa. Dessa åeigter har jag icke haft anledning förändra; och är jemväl beredd att lemna mitt deltagande åt det sträfvande, som afser en sådan förändring i kommunallegarne, att beskattningen inom stadskommunen ställes oberoende af bevillningen och att rösträtten lämpas efter hvad erfarenheten gifver vid handen såsom nöigt och nyttigt, med afseende derå, ait å ena sidan den, som bes talar mer äng i mån af sin inkomst, bör hafva den fördel, att på etw mer afgörande sätt deltega i anslagsbevillvingarne, och å dena andra, at: kommunens välbefinnande icke medgifver, att dess angelägenheter bestämmas uteslutande af de högst beskatde 2 För min del anser jag beslutet om kommunalskatternas fördelning efter bevillningsbidragen härröra fråa ett förbiseende deraf, att emellan den allmänna beskattningen till staten och den till kommunen betinnes en skiljaktighet, som ieke kan, lika litet som den bör, undanorödjas, emedan den har en verklig grund uti det olika förhållande, hvari individen står till staten och till kommunen. Dessutom följer af nämnde beslut en annan olikhet, enär kommunen derige. nom blifvit betagen den frihet i lagstiftning rörande beskattningen, som staten för sig utan gensägelse besitter. För att icke beträda området för abstrakta undersökningar, wå det vara tillätet antaga, att förbindelserna til familjen erkännas vara vida mera omfattande än de till staten. För familjens underhåll måste en hvar sträfva till det yttersta; och så länge han förmår åstadkomma det nödiga, har han icke anspråk på andras hjelp; då deremot hvarje lagligen föreskrifven afgift till staten ovilkorligen berättigar till anspråk, att alla andra medborgare skola bidraga i samma mån efter krafter och tillgängar, Med begge dessa olika förbindelser nar den till kommunen likhet deri, att den ålägger uppoff. ringar; men den skiljer sig dock från begge, emedan förpligtelsen icke är obegränsad, såsow den till familjen, och icke heller :å inskränkt som den till staten. Det törra förstås af sig sjelft; och detsenare grundas derpå, att äfven om statranstalterna i månset hänseende kunna vara mindre väl ordnade, det personliga obehaget deraf i allmänhet icke är så kännabart, som om förhällandena inom kommunen äro Ogynosam : na vare sig för hemfriden, för renligheten ller för sundheten. Alla dessa och dylika förhållanden inom kommunen ligga en hver Närmare och ingripa under nästan alla om-: tändigheter i det enskilta lifvet. Det är: sgentligen detta förhållande, som blifvit! örbisedt, ehuru det bort lätt vinna erkän-! tande der, såsom i vårt land, omsorgen för len behöfvande liken blifvit lagd helt och ; ; I nället på kommunen, Då man sälunda inom lenna anvisat den ene medlemmen för sitt inderhåll till den andre, har man ju påagt den senare en skyldighet, som elest tillkommer honom endast i förhållanj le till sin familj; och sedan man der-! emte, såsom vederbör, lemnat inflyttningsätten fri, men också derigenom gjurt ut-1l iften för andras underhåll obegränsad å art alltså jemväl högst olika ide särskilda s kommunerna, måste man medgifva, att för-!4 indelsen till kommunen närmar sig långt f nera den till familjen, än den till staten.!t ASEAS EOS KENTA ANETTES SEA amt, han yrade nästan hvarje dag, och mans nåste rycka honom utur yrseln gezom plötses