Aftonbladet – 14 november 1867, sida 3

Gradmåtning ooh triangelmätoing. Till Redaktionen af Aftonbladet! I en artikel om möedel-europeiska gradmätningen, införd i Aftonbladet den 6 November, förekomma nägra yttranden, som, ehuru otvifvelaktigt mot författarens afsigt, lätt kunna missleda, och ingifva den föreställning, att de för landets uppmätning frikostigt beviljade anslag blifva, åtminstone i vissa fall, använda på odugligt arbete, och att icke ens någon förbättring häri är att hoppas förr, än detta arbete anförtros åt andra händer. Det hade varit önskligt, att författaren velat, för dei denna specialitet mindre hemmastadde läsare, tydligt framhålla skilnadena mellan gradmätning och triangelmätning. Den förra åsyftar, att utreda jordklotets skapnad, storiek, afplattning; den senare anskaffear de ortbestämmelser, som för sammansättning af karta öfver en större landsträcka äro oumbärliga. Olika äcdamål kräfva olika finhet. Det är derföre missledande, att framhålla såsom ett förfall; och såsom ett bevis på otjenligheten af särskilda kartverkskäårer?, att ett triangelnät stundom ej uppfyller alla de anspråk man nuförtiden ställer på en gradmätning. Ej nog härmed. Beträffande svenska tri angelnätet har det sin riktighet, att den gamla mätningen från Warberg till norska gränsen behöft för gradmätningen omgöras, och att möjligen nägra andra ställen ännu torde behöfva rättelser; men billigheten kunde fordrat att derjemte upplysa, att denna siräcka (hvars triangulering utfördes för ett halft sekel sedan, och för sin tid samt för sitt ändamål var fullt nöjaktig, ehuru ej motsvarande nutidens fordringar) utgör blott en mindre del af nätet, hvaremot den allrastörsta delen verkligen befunnits äfven för gradmä!ningen användbar, så att den deruti kommer att ingå. Vid så lyckligt förhållande tyckes Pkartverkskåren? kunna inför sin principal, nationen, med lugn stå till svars för det sätt, hvarpå den utfört denna del af sitt uppdrag, Om arbetet är nöjaktigt, så behöfde här knappt till genmäle upptagas det i artikeln jemväl influtna klandret mot arbetspersonalens organisation. Man bråkar i vår tid nästan väl mycket med organisationer, och tror sig här funnit det trollmedel, som löser ella svårigheter. Med någon liten förändring kunde väl hit lämpas Popes bekanta gats i politiken: For forms of government let fools contest! Whatever is best administred is best. Emellertid må äfven i detta fall några ord tilläggas. Att gradmätning (när mätniog enkom fir detta ändamäl företages) bör besörjas af en särskild kommission, bestrider troligtvis ingen. Likoså erkännes, att vid trisagelmäining (såsom vid allt menniskoarbete) är det en olägenhet, om arbets personalen alltför ofta ombytes; men denna olägenhet torde oftare förekomma i Preussen, der mätningarna skötas af generalstaben, hvars många olikartade befattningar ej medgifva att länge ensidigt egna sig åt någon viss gren af tjensten. (General Baei jers eget exempel utgör dock ett märkligt undantag). I Sverge har man varit försigtigare. Topografiska kåren försågs, allt från sin första stiftelse, med en professor, hvilken befattningen med triangelmätning och astronomiska ortbestämmelser egentligen tillkommer. Till bestridande af denna befattning har men varit nog lycklig, att hela tiden (62 år) erhålla vetenskapsakademiens astronomer: tre efter hvarandra. För vetenskaplig grundlighet synes således vara sörjdt med all den omtanka man billigtvis kan fordra. Största delen af hufvudnätet är ock verkligen af professorn uppmätt. Vid hans laga förfall kommenderas en officer... Sådant förfall kan inträffa, t. ex. när mångårig öfveransträvgving brutit själsoch kropps