Aftonbladet – 13 november 1867, sida 2

detsamma. Genom det samband med kommunaliagarne, hvarirepresentationsreformen sålunda sattes, blef den gällande kommunallagstiftningen en oundgänglig förutsättning för representationsreformen, och våra kommunallagar, så ofullkomliga de äro, ha gjort landets framåtskridande en omätlig tjenst genom att möjliggöra representationsreformen. Men den nya riksdagsordningens författare måste, då han ville bygga på kommunallagarne, likväl taga dem sådana de voro, med sina brister såväl som med sina förtjenster. Ingalunda kunde det dock vara hans afsigt, att dermed föreviga bristerna. Deras qvarstående, för såvidt de ha afseende på hvad man kallat grundvalarne för representationen, utgöra tvärtom en våda för den nya författningen. Det missnöje, som reser sig allt högre mot de korporationer, som närmast utgått ur ettså orimligt och orättvist valsätt, som det i komrzmunallagarne nu föreskrifna, skall icke dröja att vända sig äfven mot den afdelning ef representationen, hvilken i sin ordning utgår ur val, verkställda af dessa korporationer. Hvarj2 ärlig vän af det nya stateskicket måste således önska, att denna våda för detsamma undanrödjes. Och främst bör detta ligga första kammarens ledamöter om hjertat, ty om de ha någon blick för företeelserna i samhällslifvet, lära de icke kunna undgå att inse, att landets förtroende till denna kammare, och dermed äfven kammarens moraliska anseende och inflytande, mäste lida ofantligt, om den finu rådande förbittripgen öfver orältvisan i det kommunala röstsättet vänder sig mot kammaren såsom utgörande en produkt af denna orättvisa. Men huru goda skäl, som än sålunda tala för kommunalreformen, och huru klart det än är för dem som vilja se, att ett allmänt rådande, torde det dock vara af vigt för ett snart genomförande ef en reform, att detsamma ger sig så tydligt tillkänns, ait de, som vilja undanskjuta reformen, icke kunna bestrida missnöjets tillvaro. Vi ha derföre med fägnad sett, att på flere orier i landet meningsyttringar i ämnet föranstaltats och vi önska att de gifna exemplen måtte vinna allmän efterföljd. I dessa dagar har äfven inom Stockholms arbetareförening en adress blifvit uppsatt till de af stadsfullmäktige utsedda komiterade för denna frågas utredning i hvad den rörer hufvudstaden. V: återgifva här nedan den i ett kraftigt och värdigt språk hålina adressen, som vi hoppas må erhålla talrika underskrifter. Men på semra gång tro vi oss böra nämna, att vi hos flere andra klasser af hufvudstadens invånare, än den hvars åsigter denna adress uttrycker, förnummit en önskan att få i detta vigtiga ärende gifva en mening tillkänna, och vi äro förvissade att ett upprop i detta afseende skulie vinna allmän genklang. Vi tillåta oss hemställa om icke någoneweller några af hufvudstadens representanter skulle finna lämpligt och skäligt att taga initiativet till ett möte, vid hvilket hufvudstadens invånare mera allmänt kunde få gifva sina tankar tillkänna, på det de icke må vara okända hvarken för stadsfullmäktige, då ärendet hos dem förekommer, eller för riksdagen. fn vid ett sådant möte besiuten adress kunde sedan spridas för underskrifters insamlande och vi äro förvissade att sådana skulle erhållas i tusental. Vi :veddela emellertid här arbetareföreningens adress, så lydande: Till Stockholms stadsfullmäktiges komite för granskning af frågan om den kommunala rösträtten! Undertecknade direktion för Stockholms arbenämnda förening, inför den af stadsfullmäktige för granskning af frågan-om den kommunala rösträtten härstädes förordnade komitå framlägga ett uttryck af det lifliga deltagande, HKHvarmed Stockholms arbetareförening följer förhandlingarne om denna fråga, samt af de förhoppningar, hvarmed hon motser ett beslutsamt, följdriktigt, rättvist afgörande af en vigtig samhällsangeligenhet, som enligt föreningens tanke ej kan utan skada längre undanskjutas. Stockholms arbetareförening är öfvertygad, att en tillfredsställande lösning af denna fråga eller, med -andra ord, en sådan reform af nu gällande stadganden om den kommunala rösträtten, hvarigenom reformens ändamål också verkligen uppnås, 9 kan åstadkommas, så vida och så länge man dagtingar med grundsatser, som hvila på förnult och rättvisa, och som följaktligen utan gensägelse förtjena mer uppmärksamhet, än vare sig några enskildas fördel, eller undseendet för ett häfdvunnet oefterrättlighetstillstånd, eller ett uppskrämdrt föreställningssätt, som på inbillningens duk målar farör, hvilka eftertonken och erfarenheten måste förkasta såsom orimliga. Under de nuvarande förhållandena, hvilkas orätt visa är alltför skriande, att af nägon kunna iörnekas, har arbetaren i och med sin sg k. rösträtt, ej erhållit en verklig medborgerlig rätt, utan endast en anledning — som det är förklarligt nog att han ej är ifrig att begagna — alt gång efter annan mottaga förödmjukande bevis på sin oförmåga att i afgörandet af kommunens-angelägenheter utöfva någon den -ringaste inflytelse mot ett litet fåtal af rika personer. Han är urståndsatt, att i kommunalrepresentationen invälja någon med arbetarens verkliga ställning och behof förtrogen ledamot, som der kunde göra hans åsigter och önskningar gällande till det afseende, de helt visst ofta skulle befinnas förtjena, om de vore kända af kommunens förtroendemän. Kapitalisten kan ej, vore han än aldrig så ömmande för de obemedlades billiga anspråk, se med dens ögon, som lefver af en knapp arbetsförtjenst för dagen. Kunde han det, skulle han utan tvifvel annorlunda bedöma många dyrbara åtgärder och företag. , Mot den tankegång, som finner det vara så naturligt, att högt beskattade ha ett öfvermäktigt inflytande, hvilket hindrar de obemedlädes röst att göra sig hörd, förde man blott behöfva på— -— missnöje öfver nu gällande röstgruni är tareförening få härmedelst, enligt uppdrag af