Aftonbladet – 13 november 1867, sida 2

STOCEHOLM der 13 Nov. Den politiska reform, som nu står främst på dagordningen i vårt land, är frågan om förändrade stadganden rörande den kommunala rösträtten. Yrkandena derpå skola snart gifva sig med sådant eftertryck tillkänna, att de ej längre kunna afvisas. Den orättvisa, som föranleder dem, är alltför skriande, för att det kan vara tänkbart att stats. makterna skulle kunna betrakta dem med likgiltighet. I sjelfva verket fianas ytterst få personer, som tilltro sig att kunna försvara den nu gällande lagstiftningen i detta hänseende; men det är icke desto mindre otvifvelaktigt, att ganska många bland dem, som af densamma gynnas med ett oskäligt inflytande på kommunernas angelägenheter, ogerna afstå från denna fördel, och att de derföre i sjelfva verket äro motståndare till reformen. Svepskålen, som de använda för att motivera sitt motstånd, äro, dels kommunallagarnes ännu så korta tillvaro, dels, och förnämligast, den nya och så nyligen i kraft trädda riksdagsordningens nära samband med kommunallagarne. I förstnämnda hänseende får man dock icke förbise, att kommunallagarne, sådana de äro, antogos af de frisinnade i landet, endast derföre, att ett första steg skulle blifva uttaget till ett fullständigt anorduande af Sverges kommunalväsende, och emedan man med den representation, 8 m då deltog i lagstiftningen, måste skatta sig lycklig att kunna genomföra något, öfverlemnande åt framtiden att undanrödja de stora brister, med hvilka den på sådant sätt tillkomna lagstiftaingen var bebäftad, och bland hvilka den orimliga röstberäkningsgrunden var den, som af alla betraktades såsom den största och väsentligaste. Sedandess haiva visserligen icke så många år förflutit, men den erfarenhet man vunnit af kommunallagarnes tillämpning har varit tillräcklig för att låta orättvisan i den stadgade röstgrunden bjert framträda och för att i hela landet utbilda ett missnöje, starkare och mera allmänt utbredt måhända än det som någonsin i vårt land vändt sig mot några lagbestämmelser. Från kommunallagarnes korta tillvaro kan man således knappast hemta något hållbart stöd för ett motstånd mot den ifrågavarande reformen. Den andra invändningen var den nya riksdagsordningens nära samband med kommunalförfattningarne. Man kan ej vänta, säga kommunalreformens motståndare, att den representation, som till så väsentlig del har sin grundval i kommunaiförfattningarne, skall genast efter sin tillkorast vilja rubba denna grundval. 7 Mot detta resönmement, som användes för att nedtyste -yrkandena på reformen, kan till en början invändas, att den nya representationen rå i detta afseende få tala för sig sjelf. Goda anleduingar finnas att antaga, att den icke skall göra sig döf fö den ailmänna röstens fordriogar. Redan vid den första riksdagen under den nya riksdagsordningen gaf sig i riksdagens andra kammare tillkänna ett skarpt och nästan enhälligt ogillande af nu gällande kommunala rösigrund, och kammaren afhölls endast af formella skäl från att uttala detta i en formlig resolution. De, som anföra den nya representationens samband med kommunalförfattningarne såsom ett skäl emot kommuszalretormen, förbise för öfrigt, att den nya riksdagsordniogen ieke blifvit genomförd för att utgöra -slutstenen i den svenska samhällsbyggnaden, för att göra alla andra reformer öfverfödisa. Tvertom lärer det väl ha varit deras afsigt, hvilka genomdrefvo representationsreformena, att den skulle blifva medlet för samhällets pånyttfödelse i de mångfaldiga riktningar der en sådan var af behofvet päkalied. Man ville en ny representation, icke för att derefter blifva stående under årtionden eller århundraden vid samma punkt, dit. man genom dess antagande blifvit förd, mutan just derföre att man genom densamma skulle kunna åstadkomma de förbättringar i samhällsordningen, som antiogen slideles icke eller ock endast med stor svårighet och på ett ofullkomligt sätt kunde genomföras under den äldre representationen, som utdömdes emedan den icke längre var ett uttryck af folkmedvetandet och emedan den lade alltför stora hinder i vägen för samhällsförbättringarne. Långt ifrån således. att den nya riksdagsordningens antagande skulle vara ett skäl mot företagandet af kommunal:eI formen, reåste man deri se en kraftig maning att gripa sig an med densamma. De förbättringar i kommunallagstiftningen, som åsyftas, skulle ha varit ytterst svåra att genomföra under den gamla representationen; den nya deremot skulle i hög grad svika de förväntningar man gjort sig på densamma, omden icke skulle törmå att åstadkomma en reform, som är så oafvisligen nödvändig, som den ifrågavarande, för undanrödjande af split och agg mellan olika samhällsklasser. Man säger, att förändrade stadganden rörande den kommunala. rösträtten skulle rubba grundvålarne iör den nya representationen. Vi tillåta oss fråga, om det kan vara nyttigt för den nya representationen, att stödja sig på grundvalar, som innefatta kränkande — orättvisor och ett upprörande hån emot en stor: del af landets befolkning? Det nya representationsförslaget lät den första kammaren utgå ur landstingen, och detta var utan tvifvel en af de lyckligast funna tankarne i