Aftonbladet – 12 november 1867, sida 2

Jet är följden af att man gifvit sig. slanger med dansöser! sade han till sit sjelf. Man är inte van att se hederlig: ansigten.? I det Christine mottog grefvens kyss, slog hon ned ögonen, men utan att rodna. Ack, jag känner mig nu betydligt bättre?, återtog Albårie, i det ban reste sig upp ur sin länstol; Guillaume stenvar hos mig; du, liten, går och ser efter att allt är rik. tigt i ordning bös honom — ty din kammare väntar redan på dig -— och lagar att man. ger oss middag så fort som möjligt. Jag skyndar?, svarade Christine. Då hon hade sflägenat sig, drog kaptenen Guillaume närmare intill sig. Ser du?, sade han, ?du får inte lemna mig förr än min sisto time har slagit. När jag tänker på Christines förtviflan, känner jeg mig alldel a förlamad... Hvad skulle det väl bli af henne, om: du inte vore?? Men lugna dig då; du talar ju som om du redan vore död!? Tror du då att jag skulle kallat på dig, om jag inte vetat att endast några fä dagar återstå mig?? föll honom kaptenen i talet. Jag har talat med doktorn som sköter mig. Såret, soma var illa läkt, bar gått upp igen; febern förtär mig, och jag.skall dö af utmattning, om inte en galopperande lungsot blandar sig i saken. Kommer du inte ibäg, att jag nämnde för dig, att jog såg min syster alldeles svartklädd natten mellan dun 12 och 13 Oktobrer?? Med den sinnegskärpa, som man märker hos några sjuka, hörde han det lätta frasandet af systerns klädning ute i trappan. Du stannar?? återtog han lifligt. Ja, svarade Guillaume med en rös! som var långt ifrån så klar som vanligt. Öfversten kunde den följande dagen öfvertyga sig om att kaptenen icke hade bedragit honom. Han tog läkaren afsides och frågade bonom. Den sjuke hade ej många dagar öfriga. En väcker dag skall han lemna 0ss utan