Aftonbladet – 12 november 1867, sida 2

BLOGCBRELWILAA CCR 22 mhy, its — vi at 1 Utrile3 korrespondens. ! Från Åftonbladets korrespondent.) i Berlin den 6 Nov. ljä Under den ovisshet, som karakteriseratra händelserna i Italien de sista dagarne ochl1; inverkat på de neutrala regeringarnes håll-y; ning, afstod jag från att skritva till er ilhs slutet af förra veckan. Nu är första akten i af den italienska dramen utspelad. Garibaldi har dukat under, och enligt de senaste underrättelserna från Florens tyckas de italienska trupperna skola utrymma det påfhi liga området, ehuru detta faktum ännu icke är officielt bekräftadt. I alla händelser triumferar Frankrike i Italien; det har trott) m sig böra taga upprättelse mot sin svaga fa bundsförvandt för att återställa sin prestige, hm som det ansett eljest förminskad, Jag öfverlemnat åt er att uppskatta denna händelse, som så tvärt gjort ända på den kraft-d: ansträngning, ministåren Menabrea försökte o! göra. Tillåt mig yttra några ord om de dijs plomatiska händelser, som beledsagade det jr: sista id6utbytet mellan Frankrike och Italien. A Hr de Moustiers cirkulär af den 25 Okt.,k hvilket slutar med antydningar om en euro5 peisk konferens, ankom hit den 29 Oktober. Det meddelades grefve Bismarck den 1 November, men Frankrikes chargå daffairess hr Lefeöbyre de Behaine lemnade icke nå-mn gon afskrift deraf, hvilket gör att preussi-g ska regeringen icke behöfver genast besvara fe det. Hr Lefebvre sökte utforska Preussens tankar rörande den konferens, som antydes i cirkuläret; raen grefve Bismarck var förbehållsam. Han lät förstå, att Preussen icke hade att taga initiativet i denna fråga samt uit ögonblicket icke tycktes honom vara kommet att yttra sig bestämdt. Intet annat meddelande om konferensen har hittills kommit den preussiska regeringen tillhanda. De officiösa korrespondenserna i flera tidningar i Berlin förutsäga, att påfven icke skall samtycka att låta frågan om den verldsliga makten diskuteras på en konferens. Man visste detta, men då de ministeriella korrespondenserna tillskrifva den romerska kurians motsträfvighet, att Preussen håller sig tillbaka och visar föga benägenhet för en turopeisk konferens, säga de icke hela sanningen och åtlyda endast en officiös order. Det är lätt att inse, att Prenssen på en konferens icke kunde annät än understöda Ita lien, bvaraf följden blefve att det utsatte sig för olägenheter både i afseende å Frankrike och sina egna katoleka undersäter, för att icke tala om Sydtyskland, hvars religiösa Ömtälighet kabinettet i Berlin så mycket som möjligt vill skona. Detta är utan gensägelse det rätta skälet för grefve Bismarcks ytterliga tillbakxadragenhet, ty ban förlorar aldrig ur sigte det stora målet för sin politik, d. v. 8. den tyska frågans lösning: Såsom man vet, har hen segrat i frågorna om tullföreningen och om garantifördragen med sydstaterna. ) En allmänt spridd villfarelse, som delas! af större delen af de liberala tidningarne il I Tyskland, är, att sammoankaliandet af en kongress för frågan om Rom, skule kunna : bii till men för Italiens intressen. Ingenting kan vara mera oriktigt. Det visar sig redan nu, att Italien, lemnadt åt sig sjelf mot Frankrike, är mer eller mindre underkastadt sin bundsförvandts från 1859 godtyckliga beslut, en. bundsförvandt, som med motvilja lät den italienska enbeten gå i fullbordan .Joch tyckes vilja för alltid tillvälla sig rätI tigheten att beskydda påfvens verldsliga makt och stifta lag för det fiorentinska kabinettet. Men vid en europeisk rådplägning skulle deremot Italien kunna räkna I Preussens, Englands, Rysslands samt till och j med i vissa afseenden på Öaterrikes stöd ; ty till följd af. de svårigheter, som presterskaI pet bereder sistnämnda makt, skall denna åt. minstone icke öppet våga taga parti för den verldsliga maktens fortvaro: Det är att märka, att England mest är emot konferensen. -I Det bearbetar till och med i denna riktning de små stateroa såsom Portugal och Belgien. Man försäkrar, att då hr Rogier erhöll del af hr de Moöstiers cirkulär af den 25 Okt., gaf han samma svår som hr Bismarck, nemligen att hen borde göra afseende på de många katolska undersåter som finnas i Belgien, Vi veta ieke hvad som tilldragit sig 1 Stockholm; men det skulle icke förundra mig, om England försökt att indraga äfven er regering inom kretsen af sin tillbakadragenhetspolitik quand möåme, Man har pästått, och derpå vill jeg fösta er uppmärksamhet, att seden man i Paris sl insett ati Italien skulle bli ingenting mindre län isoleradt på en köngress, har franska ; regeringens håg för en dylik betydligt afsvalnat. Hr de Moustier inskränkte sig i lett samtal, som han nyligen skall ha haft med grefve Goltz, till att yttra, att Frankrike icke hade någonting emot en kongress för den romerska frågan, om de öfriga rereringarne voro eniga om att sammankalla en sådan. Häraf töljer att de tidningar, som bedöma köngressförslaget endast och allenast ur syopunkten af den moraliska delaktighet; hvattill Frankrike ville förbinda de öfriga staterna i afseende å upprätthål landet Er StKtus quo, möjliga misstagit sig. Ännu vägra ord om grefve Bismarcks afvaktande politik. När general Menbreas cirkulär delgafs honom och bön sålunda erbll kunskap om de italienska truppernas inryckniog på det påfliga området, åtnöjde han sig med att uttala sin önskan, att allt som kunde medföra en konflikt mellan de SAR ENN TARA ONE pm PR fa AV AA (ND AR CT —— — AA 2 a I Italien. Möjligen kan den äfven hjelpa er! att förnya ert möblemang, ifall ni inte bryr aler om att resa. Kan jag hoppas att ni så då ER ån SR TE nn I dant ake