Aftonbladet – 12 november 1867, sida 2

Och i nästa ögonblick sade hon, just som hon drog på sig sina handskar; Ni kom just lagom; jag ämnade skicka bud på er för att föreslå er en promenad i Chatou.? ?Promenaden måste uppskjutas; jag reser om en timme ! Reser ni?? Ja, och jeg vet inte när jag kommer tillbaka. pr orcellaing kastade ifrån sig sitt paraP PGuillaume, sade hon, i det hon häftigt slet af sig handskerne, ?moan har pratat dumheter för er!? Nej, jag svär att ingen menniska sagt ett ord, lika litet som jag frågat någon.4 Porcellaine löste banden på sin batt, som bon slängde bort i andra ändan af rummet. Ni har ett högst retsemt sätt att svara, som skulle förarga döden på hvem som helst, utom ett lamm sådant som jag?, återtog hon. Ni måtte väl inte ämna resa till verldens ända heller, vill jag förmoda? En resa är väl inte en landsförvisning. Jag kan väl hoppas att ni kommer tillbaka ?? Ja, visst återkommer jeg; men när och huru? detta är hvad jag alldeles inte vet. Det är derföre bäst att vi säga hvarandra farväl.? Porcellaine föll ned i en länstol. Det är således en brytnivg?? sade hon med halfqväfd röst. Jag vill inte fästa en sådan persons bjerta som ni vid en postvagns bjul?, fortfor Guilläume; jag har er att tacka för alltför mänga lyckliga dagar för att visa en dylik egoism. För öfrigt är detta en al de pröfningar man inte försöker.? Han satte nu på ett bord en liten ask af melakit, kysste aktrisens fina, hvita hand och sade: ?I den der lilla asken finnes en obetydlighet, som kan sätta er i stånd att göra bekantskap med Vesuvius och Vatikanen, om ni händelsevis skulle få lust att besöka