Aftonbladet – 11 november 1867, sida 2

Ställningen i Rom. Iodependance belge innehåller en korrespondens från Rom af den 31 Okt., hvilken ir ganska upplysande i afseende på sinnesstämningen och tilldragelserna derstådes vid fransmännens ankomst, hvarföre vi här meddela ett utdrag ur densamma, De romerska tidningarne skola berätta för er, att de franska trupperna blefvo mottagna med entusiasm? — skrifver korrespondenten. ?Jag vill gå denna osanfärdiga berättelse i förväg. Jeg öfvervar detta intåg, som man skall kalla ett triumftåg. Jag kan försäkra er, att mycket få nyfikne hade infunnit sig; icke ett enda rop höjdes af äskädarne; bestörtning var målad på alla apsigten. General Polhes red i spetsen för kolonnen ; han öivertog genast betälet öfver platsen. Generalerna Dumont, Kansler och Zappi, omgifna af sin stab, följde honom till fots. I måndags hade den romerska regeringen, som icke vidare hoppades på fransmännens hjelp, gifvit order åt dei provinserna kring. spridda trupperna att draga sig tilbaka till Rom. Gensdarmeriposterpa voro äfven återkallade, och befolkningarne hade blifvit lemoade åt sig sjelfva. Det är sannolikt att denna ätgärd blifvit tillstyrkt af samma general Prudhon, som iogaf idea att barrikadera stadsportarna. Jag trodde i börjen, att denne general var en myt; men han existerar verkligen af kött och biod och har blifvit hitskickad af franska regeringen för att leda försvarsarbetena. Vi sågo i tisdaga morgon garnisoneu ankomms från Frosinone, åtföljd af några frivilliga bönder, kallade squadriglieri, hvilka nyligen tillsammans med strätröfrarne slogos mot gendermerna, i dag tyckas släss tillsammans med gendsrmerna mot garibaldianerna och i mo-cgon skola slåss tillsammans med geribaldianerna mot hvem som helst, om man ökar på den betalning, de erhåila. Närvaron i Rom af detta folk i den mest pittoreska drägt her varit långt ifrån awt lugna romarne. Regeringen är icke lycklig i valet af de medel, hon använder för att lugna sinnena. De öfriga städernas garnisoner ha efter hand återvändt till Rom. Viterbos besättning ankom i går morgon, och infödingsregementets öfverste erhöll vid bangården order att detachera två kompanier till Salarabron och två andra till Nomentanobron. Dessa båda broar äro underminerade och skola sprängas i luften vid garibaldianernas ankomst. Man tyckes i går ha stridt på dessa båda punkter. Jag känner ej utgången af striden; jag såg blott några sårade komma tillbarxa straxt före fransmännens intåg. Man slogs hela dagen vid San Lorenzo-porten. I tisdags, då den franska flottan signalerades från Civita Vecchia, beslöt regeringen åter skicka ut sina trupper att besätta åe öfvergilna provinserna; men de tyckas nästan öfverallt ha stött på ett lifligt motstånd. När befolkningarne lemnades i frihet, gälfvo deras så länge undertryckta känslor sig luft. Den italienska fanan planterades öfverallt med hänryckning. Den svajar på påfvens slott i Castel Gandolfo likasom på alla lokaler i grannskapet. Invånarne i Albano mottogo de påfliga soldaterha med gevärsskott. Öfverallt tyckes den nationella hänförelsen ha varit enhällig. Man skall icke underlåta att skrifva äfven dessa händelser på geribaldianernas räkning. Vakten er för att tro på denna vrängda uppgift. De mot den verldsliga CgOringen tiendtliga demonstrationer, som utbrutit i provinserna såväl eom i Rom, ha väsertligenj varit romerska och frivilliga; le uppenbara befolkningarnes verkliga anda, nemligen: aktning för påfvedömet, hat till len presterliga regeriogen, förening med Italien under en konstitutionel monarki. Nu, då de påfliga trupperna se sig stödla af de franska, är det intet tvifvel unierkastadt, att de åter skola taga deaf dem fvergifna provinserna i besittning; men nan kan bereda gig, på att få se en obeveklig reaktion utöfva all sin stränghet mot le komprometterade medborgarne. Landslykten, fängelset, galererna och schavoten: detta är hvad som väntar dem. Presterna glömma ingenting och förlåta insenting, och likväl upprepa de dagligeu