Aftonbladet – 11 november 1867, sida 2

skedligt allmänketen att börja taga afträde. De flesta dröjde dock så länge som möjligt; a nvar och en hade något särskildt föremål, lg gon afdelning, åt hvilken han äcnu ville g egna en bliek. För min del hade jag myc-l) ket svårt att skiljas från italienska bildhug-g garen Argentis I ryska gatan uppställda , marmorstaty ?En dröm vid femton år?, som torde kunna räknas till det ädlaste, renaste och ; mest poetiska som den moderna skulpturen , har att uppvisa. Nu vid 5-tiden är palatset tomt och vortarne stängda; men en ofantlig lg massa af flera hundratusen personer ström: mar fram och tillbaka i parken och kommer utan tvifvel att dröja der läzge ännu. Ingen särskild högtidlighet har betecknat expositiopens afslutande. Det säges att Jardin reservÅ med sina mänga vackra anläggningar ännu någon lid kommer att hällas tillgänglig mot en afgift af 50 centimer. I morgon börja inpackningarne och snart derefter nedbrytningarne. Det sägesnu, att krigsministören fordrar att platsen redan till början af nästa år skall vara återställd i sitt gamle skick af militäriek sandöcken. Jag betviflar högligen, att den generation som nu letver, får bevittna någon sådan exposition som denna. Det är också en mening som man hör allmänt uttalas, att någonting sådant kan icke mera företagas i vår tid?. Paris den 6 Nov. Den, som sorgfälligt ger akt på förhållandena här och på de vittnesbörd om folkstämningen som på ett och annat sätt träda i dagen, måste komma till den slutsatsen, att de grundvalar, på hvilka den moderna cesarismen här stödjer sig, äro på många håll underminerade och att nägon tillfällig för-; anledning, en eller annan tilldragelse, som l. satte massorna i ögonblicklig rörelse, lätt, skulle kunna framkalla någon omhvälfning. . Jag hörde i går en person, som är Napo-l. leonist och hsr intima förbindelser med framstående personligheter inom den guvernementala sferen, bittert beklaga, av Napo-t leon numera blifvit försvagad till själ och il. kropp, så att kan icke har energi nog, för att änyo belt oförväntadt göra en mästerkupp, denua gången i liberal riktning, för att dymedelst besvärja stormen och återställa sin pråstige, som lidit oerhördt genom den stora mexikaaska blundern och som icke reparerats genom de senaste kraftyttringarne till förmån för päfven, hvilka hvar och en vet endast ha härledt sig från fruktan för presterskapet samt svag eftergifven het för den bigotta kejsarinnan. Den som i går eftermiddag promenerade på boulevarderna märkte snart att något ovanligt var på färde nedåt Boulevard S:t Martin, dit herrar sergeants de ville drogo sig med stor skyndsamhet. Omkring Porte S:t Martin, hade ett större antal personer, mest blusmän, skockat sig och man hörde ett och annat rop af: Yvive IItalie! vive Garibaldi !? Löpgre ned på denna boulevard och den angränsande delen af den nya boulevard du Prince Eugåne sögas strödda grupper af lifligt somspråkande. Början till dessa skocknuingar härrörde utan tvifvel från ett antal arbetare, som blifvit brödlösa genom nedläggandet af de industriföretag, vid hvilka de haft srbete; men de skulle lätt kunnat antaga väldiga dimensioner, om icke polisen, sora tyckes på förhand haft något nys om saken, genast uppträdt med imposanta krafter och företagit en mängd arresteringar. Efter förloppet af en timma var allt åter lugnt och sig likt. Ait man väntat påaot ar allvarligare beskaffenhet kan slutas deraf, att en betydlig styrka ef garnisonstrupperaa var konsignerad i sina kaBerner. Man hörde berättas, att äfvenledes i går en demonstration egt rum i IEcole de medecine, der öfver tusen studenter infunnit sig vid en föreläsning, men icke för ati åhöra densamma, utan för att ge sin sinnesstämning luft i oppositionella rop och hvarjehanda buller. Närmast var väl detta framkalladt genom de arresteringar, som i lördags skedde på kyrkogår:en Montmartre. De som då togosi fängsligt förvar, för det de hedrat några aflidna, hafva från polisarresten blifvit förflyttade till det bekanta fängelset Mazas, Biand dem är hufvudredaktören af tidningen Le Corseire. Någonting ominöst, som jag i går observerade, är att orden Liberte, Egalit6, Fraternit6 åter ganska tydligt kommit fram på S:t Martioporten, Detsamma är, såsom jag i sedermera seit, äfven fallet på Porte S:t Denis och flera andra monumentala bygg-. nader, der den 1848 ditsatta inskriptionen ; blifvit omsorgsfullt öfversmetad, men nuj äter börjar framträda. Jag har i dag gjort ett afskedsbesök i ex-l. positionspalatset. Der bär allting redan en prägel at förödelseos styggelse. Örfverallt fullt af packlårar och ett fäktande och jägtande, så dammet står i sky. Den franska afdelningen var redan så godt som tom. Parken företedde nu många bizarrerier. Bå. hade man t. ex. börjat nedtagandet afli konung Wilhelms af Preussen stora eque1 sterstaty, utförd af professor Drake; men man hade icke hunnit med mer än hufvu: det, då ett afbrott inträffat iarbetet. Nu satt i Wilhelm Eröfraren der i majestätiek och I triomferande hällning — men hufvudlös. 4 På Theatre lyrique gifves för närvarande I J 6 ( ) 1 j 6 t g 1 t ( Å 1 f j f l i ( : 1 en ny opera Les bleuets (blåklintarne), i hvilken Christina Nilsson firar nya triumfer. Några af de franska tidningarne ha varit mycket omilda mot detta stycke, hvars (q kompositör är en ung men, mr Cohen, som 4 ännu icke förvärfvat sig renomme och relatio!t ner. Medgifvas måste, att libretton är mycket r underhaltig, sentimental och tråkig;deremot företer operan såväl i åtekilligaensemblesaker c som särskildt och isynnerhet i fröken Nilssons f parti, många musikaliska skönheter, hvilka jt också lifliot sontoratas af nnhliken sam ANN. ! t