Aftonbladet – 11 november 1867, sida 2

Bre? från Paris. Paris den 2 Nov. Trots alla petitioner och alla tidningsartiklar, som ha yrkat någon tids förlangning af expositionen, eller att man på nägot sätt skulle göra densamma permanent, lider den ohjelpligen till sitt slut och kommer definitivt att stängas i morgon afton. Sedermera kommer dock en rundlig tid att erfordras för utflyttningen afindustrialstren och ännu längre tid för att nedbryta och utplåna alla de storartade anläggningarne, troligen nästan lika lång tid, som erfordrats för deras utförande. Man behöfver i sanning icke vara invånare i förstaden Greneile för att beröras smärtsamt af den tanken, att inom kort tid skall denna plats, som nu företer så mycket lif och så många under, som ger en så storartad och omfattande bild af verldskulturen i alla dess skiftningar och olikartade uppenbarelser, åter vara förvandladt till ett tomt exercisfält. Det var med stor möda det lyckades åvägabringa den lilla förlängningen i expositionstiden med tre dagar, som verkligen egt rum och om hvilken allmänheten först i torsdags erhöll underrättelse i sjelfva expositionspalatset. Kejsaren hade önskat — efter hvad det förljudes — att för en sådan händelse inträdet under dessa dagar skulle bli fritt; men vederbörande fästade hans uppmärksamhet derpå, att i sådant fall de besökandes antal skulle bli så stort, att det blefve omöjligt att vidtaga tillräckliga polisåtgärder. Det beslöts då i stället, att vanlig afgift skulle tagas, men inkomsten tillfalla de fattiga. I engelska afdelningen började man emeller1 redan i går stt packa ätskilligt, isyosuerhet sina faiencer och kristaller och hr Sommerard lät äfven stänga de intressanta salongerna för arbetets historia?, troligen af fruktan att de dyrbara artiklarne deri under de sista dagarnes oreda skulle kunna bli alltför mycket exponerade. Ehuru många gånger det än blifvit sagdt, så måste jag ännu en gång upprepa det: denna verldsexposition är verkligen kolossal; den öfvergår i omfattning och rikhaltighet alla föreställningar. Jeg tror att hvar och en som efter att ha läst det myckna, som derom varit skrifvet, kommer hit och sjelf får se densamma, blir i yttersta grad öfverraskad. Jag har sällan funnit mina förväntningar rörande nägon mycket omtalad sak till den grad öfverträffade som i detta fall. Man har i allmänhet icke något begrepp om vidden af detta Champs de Mars; en stockholmare tänker sig gerna ett annat Carl XII:s torg och äfven de som förr varit i Paris, ha vanligtvis icke tagit någon närmare kännedom om denna plats, utan sammanblanda densamma med platsen framför Invalidhotellet. Utom sjelfva industripalatset, som med sina många gator och tvärgångar utgör en hel stad för sig, der man lätt kunde fara vilse, om icke mångfaldiga anvisningar öfverallt voro anbragta, utgör sjelfva den omgifvande parken med sina många avenyer, bulevarder, gator och aller en storartad labyrint, der man endast med hjelp af karta finner sig tillrätta. Och alla dessa många olika byggnader sedan som befinna sig inom expositionens omhägnad! Man förestäl ler sig, innan man sett denna park, att den inrymmer åtskilliga annexer, mer eller mindre legera brädskjul i någon mån liknande det som vid vår exposition förlidet år var uppfördt invid operahuset. Men i stället fioner man en mängd stora byggnader uppförda med en solidit och en kostnad, som vore de ämnade att stå i sekler, såsom den präktiga i götisk stil uppförda. kyrkan, det schweiziska konstmuseum, de mexikanska och egyptiska templen, den egyptiska karavanseraien och vicekonungens palats, den stora theatre international; de storartade grottanläggningarne med aqvarier uti Jardin reserve 0. 8. v. När man till allt lägger jernvägarne inom parken, den för expositionens skull anlagda bangården, alla de under sjelfva expositionspalatset murade underjordiska rummen, köken och gångarne; vidare sjöarne, åarne och vattenfallen; de ofantliga vattenoch gasledningarne; och när man dertill ser denna ofantliga massa af butiker och restaurationer, som uppstått i och omkring expositionen och af hvilka senare somliga kunna servera middag för ända till 400 personer på en gång — så blir man litet underlig till mods, när man tänker att allt detta inom kort tid skall vara spårlöst försvunnet. Man kan göra sig föreställning om det helas omfattning, om jag säger att en person, som är mycket flitig och icke försummar någon enda timma af den tid som expositionen hålles öppen kan på en vecka hinna kasta en flyktig blick på alla de särskilda afdelningarne i expositionspelatset och de mera framstående föremålen i parken. Under de senaste dagarne bar expositionen varit besökt af en ofantlig menniskomassa; man har vissa dagar räknat ända till 300,000 personer, deribland stora hopar af skolbarn, anförda af sina lärare och lärarinnor och för hvilka kommunen Paris betalat inträdet. Man har det oaktadt cirkulerat temligen fritt i alla delar af anläggningarne, Nekas kan dock icke att det varit något trångt på vissa platser; t. ex. i aqvariegrottorna, 1 turkiska, egyptiska, japanska och kinesiska afdelningarne, i konstallerierna o. 8. v. Den smala gata, vid vilken de svensk-norska figurerna i nationaldrägt äro uppställda, har också alltid varit full med folk, ehuru dessa figurer nu så länge varit med, att de kunde behöfva både tvättas och kammas.. Man hör oupphörligt vid den norska bondbruden yttras af de förbigående PAh! cest la reine de Norvege!? Man förnimmer också många j: funderingar om, huru det kan vara möjli; TER Lr