Aftonbladet – 7 november 1867, sida 3

Skämt och Allvar. När första snön föll tänkte parisaren att han skulle begrafvas under drifvorna, och med snälltåget vände han hem till sitt land igen: När första spön föll stod lilla Carl och såg genom salefönstret ut på gatan. De hvita snöflingorna kommo ned från molnen i höjden, för att i yrande dans ila kapp med hvarann mellan gatstenarne och sedan lägga sig att hvila der de kunde få plats. Millioner små flingor lade sig på hustaken, för att bevara sin snöhvila oskuld, men andra milliover föllo på gatan och förtrampades. Det var en lustig syn för lilla Carl och han klappade händerna af glädje. ?Mamma !? ropade han och hoppade högt af fröjd. ?Nu skall Sven taga ner min kälke från vinden och blanka upp jernen. I morgon kan man bestämdt åka kälkbacke i Carl den 13:des torg.? Vi ska säga till betjenten att han gör i ordning din lilla släda?, svarade Carls mor, slog sin arm om gossens hals och kysste sin älskling på pannan....... När första snön föll stod lilla Anders på förstuguqvisten och lyssnade på nordanvinden, som tjöt af förargelse då han slog sig mot husväggen och måste springa åt sidan för att komma om knuten. BSnöflingorna yrde omkring och slogo mot det låga fönstret, liksom ville de för kojans invånare tala om att vintern nu var inne. En snöflinga, större än de andra, fastnade på rutan och grinade likt ett ansigte bleknadt af köld och nöd. Anders!? hördes en sträf röst i dörren. Gossen vände sig om och såg sin mor. Teg fram din stolpkälke ur skjulet. Det ser ut att bli före och då skall du draga hem ett lass ris från skogen.? Dörren elogs igen och gossen gick till skjulet, för att se om tunnbandsjernen hade rostat. De voro alldeles bruna. Första las. set blir allt tungt, sade Anders för sig sjelf och började gnida medarne med en sten. ... När första snön föll satt fröken Agnes vid sitt piano och spelade fria fantasier. Det snösr ute?, sede tant Agneta, som satt i soffan och lade patience. Agnes fortfor att spela, och tonerna vexlade om liksom tanvkarne i frökens hjerpa. Hon såg icke ut, men hon föreställde sig hur snötäcket blef allt tätare öfver gator och vägar. Nu arrangerar nog August ett slädparti. Ett hvitt nät med röda stjernor, och röda bandrosetter på seltygen.? Tonerna från pianot klingade likt hundra små silfverbjellror, : Middeg äta vi på Hasselbacken, och om det är någon möjlighet, så skeffar pog August taffelmusik.? Agnes slog an några takter af champagnegaloppen. Och hafva vi engång musik, så är det ju helt naturligt att vi dansa litet. August valsar som en engel.? Fröken Agnes fingrar började flyga fram öfver tangenterna, och hennes lilla vackra hufvud vaggade fram och tillbaka i takt. Hon spelade valsen ur Faust och ett lyckligt småleende hvilade på hennes läppar. Ögonen tindrade och det var som om hvarje bloddroppe hade dansat i hennes ådror, Nu öfvergäår valsen så småningom i stilla drömmerier. Det är hemfärden, som fröken Agves tänker på. Månan blänker så klar bland stjernorna deruppe, och rimfrosten på träden gnistrar likt millioner diamanter. Agnes är trött efter dansen och hvarför skulle hon icke kunna luta sig sakta mot sin kavaljer? August skall ju ändå bli hennes man, bara han väl gått igenom Maieberg och blifvit löjtnant. Hör hur hans bjerta klappar! Det är för henne, endast för henne, ; Agnes sluter sina ögon till hälften och hennes hvita fingrar hvila stilla på tangenterna. Allt är så tyst och Agnes drömmer, utan att störas då dörren sakta öppnas af en ung man, som skrider ljudlöst fram öfver den turkiska mattan. j En kyss på handen väcker Agnes från hennes svärmerier. Hon spritter förskräckt till, men emåler straxt derpå och säger: Ack, är det du August? Jag drömde just att vi voro på slädparti tillsamman.? ?Din dröm kan snart bli verklighet, ty det snöar dugtigt ute.?...... När första snön föll och lade sig i böljande våder kring vindskupan fem trappor upp började det att kännas kalit derionanför. Vid fönsiret satt en ung qvinna och sömmade flitigt på sitt arbete, men när isbarken började smattra mot glaset blickade hon ut : ch tankarne fingo makt med henne. Då jag i går gick med arbete till boden såg jag August am iarm imed sin kusin