Aftonbladet – 6 november 1867, sida 3

men dö ej långt efter framkomsten. Enligt st: fistiska uppgifter äro nemligen 20 procent af dör ligheten bland Rios egna invånare förorsakad Jaf lungsot, som der herrskar vida allmännare ä träskfebrar och de sjukdomar i lefvern och tarn kanalen, som annars äro så vanliga i de tropiskk klimaten. Röramde symaskinernas inflytande på helsa och mortaliteten yttrar prof. Malmsten, att ha för sin del ansåg att sjukdomsfall, hufvudsakl gen bestående af hvitsot, som äro så allmänn bland sömmerskor, hvilka arbeta med symaskir utom på det trägna bruket deraf, äfven bord skrifvas på räkningen af det trånga utrymme den derigenom uppkomna ade luften, de dåliga kosten och det ansträngande arbetet, änd till 10—12 timmar på dagen, som dessa arbete: skor äro underkastade. Professor Santesson har från serafimerlasarette redogjort för åtskilliga märkliga operationer Bland dylika i enskild praxis torde särskildt fö: tjena att anföras ett fall af medfödd defekt a bakre näsöppningarne, hvilkas plats intogos a en benvägg, stående snedt uppifrån, nedåt oc framåt, och hvilken så fullständigt afstängd näsans inre från svalget, att icke den ringast laftqvantitet kunde passera (atresia narium po steriorum ossea, congenita). Operationen verk ställdes medelst särskildt inventerade instrumen ter, en lång och grof troicart med skarp stålkan och en tige af ebenholtz; håljernet uttog genon en borrande rörelse tvenne stycken af den po rösa benmassan på båda sidor om skiljeväggen Förändringen i talet var särdeles anmärknings värd, äfvenså inandningen vida förbättrad, och såret läktes snart. Orsaken till de bakre näs portarnes tilltäppning, hvilken hittills ej vari omtalad eller beskrifven, ansågs härröra af er abnorm utveckling af ng pterygoidei, elle möjligen af en qvarstående ossification af pri mordialkraniet. Inom militärkirurgiens område hafva medde landen blifvit lemnade, bland annat från batal: jonsläkaren dr J. C. Bergman, hvilken unde kriget förliden sommar hade anställning i öster rikiska armån, — den enda främling, som dei tagit tjenst såsom militärläkare, i hvilken egen. skap han gjorde tjenst i Böhmen. Efter fäkt. ningen vid Nachod och Skalitz intogs på garni. sonshospitalet i Josefstadts fästning, der den armekår, han tillhörde, mer än en månad val instängd, omkring 2500 sårade. Så många som möjligen kunde transporterades till Wien. Efter cerneringen stannade 8 läkare qvar för at vårda 500 svårt sårade, ett ansträngande, arbete. DrB. kan ej nog berömma de österrikiska kamraternas kollegiala och hjertliga bemötande, som gjorde tjensten, ehuru mödosam, lätt och angenäm. Öm sin erfarenhet från slagfälten och förbandsplatserna yttrar sig dr B. på följande sätt: Sanitetskompanierna och Blessirten Träger uppfyllde i allmänhet väl sina skyldigheter; man måste nemligen observera, att det fordras ett större moraliskt mod att på slagfältet bortbära sina sårade kamrater, derunder utsatt för alla möjliga faror, än att slåss tillsammans med friska. Den första Hilfs-platz, som efter regel igger så nära slagfältet som är tänkbart, d. v. 8. nom skötr.åll för bäde infanteri. och artilleri. eld, är i det Hem taget af ringare betydenhet. Att der ordentligt aorbinda, låter sig knappt söra, äfihu mindre är att Hinka på operationer. Hela hjelpen bestieker sig vanligen uti att ge len sårade litet vatteft, eller vin, v Så finnes, tt provisoriskt förband, ot nöden är Stor, och edan skicka vidare, så att de sårade ej bjifva ropade derstädes. Många af våra läkare blefvu fienden uppfångade, och häri har Österrike n stör skuld, som ej förut gått in på Genevkonventionen. Detta skedde först den 21 Juli efer alla nederlageh och olyckorna. Derföre har ;ckså i detta krig ofta förekommit, att större ch mindra afdelningar af PFeldärstliche Mateiel und Personal blifvit uppfångade; och att äkarne i detta fälttåg varit utsatta förlika faror om de stridande, är bevisadt genom antalet lödsskjutna, sårade och en massa fångna. Hade lenna för civilisationens och mensklighetens bästa å välgörande konvention förut varit af båda parerna antagen, skulle mycket lidande blifvit inlividerna besparadt. Då hade ingen läkare förökt att rädda sig från fångenskap, utan kunnat bekymrad qvarblifva på sin post, under skydd f den hvita neutralitetsfanan med sitt röda kors. å alla förbandsplatser uppsattes väl regelmesigt hvita fanor, men de beaktades ej, uvan ku: or föllo lika tätt der som i andra riktningar. å t. ex. vid Skalitz, der vid första ?Hilfs-platz? em läkare blefvo tagna. Likadant lärer förhålandet varit vid Königgrätz, Nachod med flera tällen. z En utförlig skildring af hvad verldsexpositioen haft att erbjuda med afseende på kirurgiska nåtrumenter m. m. har blifvit skllskapet medde, id af instrumentmakaren Stille. Instrumenter af y och tillika god konstruktion voro på det hela ällsynta. Effektsökeriet hade begagnat den utig, att hvad som möjligen kuntiåt förgyllas blifit förgyldt och försedt med konstsliptingar och icetter. Till och med amputations-instrumenter oro försedda med förgyllda ornamenteringar, råckband och andra bandager klädda med samwet och siden, broderadt och guldtryckt. De rotetiska apparaterna, konstgjorda lemmar, hafva nder senare åren och efter krigen vunnit ganka mycken fullkomning, särdeles i Amerika, m man också ej kan annat än betvifla inne: ållet af de broschyrer, som fabrikanterna utgifit om den lysande användbarheten af sina uppnningar. Apotekaren Nordgren har bland andra prepater förevisat sammansättningen af s. k. ?Liebiga arnmjöl, bestående, af hvetemjöl, malt och atronbikarbonat, hvilken komposition med förel af dr Kjellberg blifvit använd på Barnsjukuset hos späda barn, som lidit af magkatarrer ch diarre. Äfven dr Sköldberg, dr Lamm och ofapotekaren Sebardt ha förötrigt lemnat åtekilga denna klass tillhörande bidrag. Medicinalrådet Wistrand har meddelat en öfvergt af sjukdomsförhållandet i Sverge under år 565, grundad p: derom till sundhetskollegmm komna berättelser och rapporter från vederbönde provincial-, distrikts och stadsläkare, och visande att sjukligheten inom riket under imnda år varit något ökad; tyfösa och gastriska brar (14.883 sjuke med 916 döde) samt skarkansfeber (9617 sj., 1858 d.; smittkoppor (5950 . 637 d.) och rödsot (2245 sj., 732 d.) äfvensom k, ehuro i mindre grad, hjernfeber (342 ej., 5 d.) hade tnder året visat sig i ökad talrik. tt, hvaremot difteri (2833 sj., 55 d), frossa 746 sj., 2 d.) och kikhosta (2220 ej., 162 d.) tagit och messling (248 sj., 38 d.) nästan helt ;h hållet upphört. Bland desivfektionsmedlen vid kolerafarsoten fva läkaresällskapets medlemmar i allmänhet talat sig för den karbolsyrade kalken. Ett endomligt förhållande, som man flerestädes märkt med gasverkets immunitet för kolera r af dr Grähs blifvit påvisadt med exempel mtade från gasverken i flera af Europas huf idstäder samt några fakta, hvilka synts tala r att stenkolens destillationsprodukter genom na antiseptiska egenskaper förbättra atmosfens beskaffenhet och verka välgörande på heln. Bland dessa fakta stödde sig den åberoide författaren förnämligast vid det, att gasiran gifver ifrån sig 9 allenast ozon, hvilket rfattaren ansåg vara luftens syre förvandladt in dess neutrala tillstånd till det af syre i föring med positiv elektricitet, utan äfven en ängd kolväteföreningar, hvilka befrämja så beaffad elektricitet. Hr G. omnämnde i samanhang härmed, att personalen vid Stockholms sverk i allmänhet varit förskonade från kora, och att under sistl. års koleraepidemi här ädes ingen enda af dem varit af sjukdomen gripen. Generaldirektör Berlin ansåg den vid sverk utvecklade karbolsyran vara orsaken till na RR SR Ar ne ES SN