Aftonbladet – 6 november 1867, sida 3

ställ, är följande: En soppa, bestående af oxkött, vatten pch salt samt några droppar saltsyra, uppvärmes till en temperatur af 60 CL och inställes sedermera i den Dahlerska apparaten, der den får stå i 3 timmar, då temperaturen ej i betydligare mås fallit. Man har länge tvistat om buljongens närande förmåga, om den beredes på vanligt sätt, d. v. s. med långsam kokning öfver stark eld. Härvid vinnes visserligen, från senor, brosk och ben, allt i köttet befintligt lim, men albuminet, som intager en så vigtig plats bland födoämnena, går härvid, som bekant, alldeles förloradt. Hvad limmets närande egenskaper angår, har man derom mycket diskuterat, utan egentligt positivt resultat, och dr Finne ville ej eller derom uttala någon be: stämd åsigt; men med afseende fästadt på köt tets albuminhalt, hvilken tvifvelsutan går förlo rad vid en upphettning öfver 60 å 70 Cels. hade han företagit ofvannämnda kokningsexpe riment. — Visserligen har man vid den Liebiska soppan (extrakt med kallt vatten och saltsyra) vunnit en likartad sammansättning, men dr F. hade genom sitt experiment hufvudsakligen velat utröna, huruvida ej soppan, på detta sätt anrättad, egde flera företräden för den Liebigska, synnerligen på grund deraf, att det varma vattnet torde ega större förmåga än det kalla att utdraga köttets närande beståndsdelar samt att denna soppa borde vara mera välsmakande. Soppan, som befanns mer tjockflytande än vanlig baljon , var rödbrun till färgen (på grund deraf att flodfärgämnet först dekomponeras vid ungefär samma temperatur som albuminet koagulerar) och egde, jemte stark köttsmak, äfven tydlig smak af ägghvita. En allmän återblick på helsotillståndet inom bufvudstaden under det förflutna året utvisar, att sjukligheten, liksom förlidet år, varit relativt obetydlig. Inom enskild praktik upptagas för ret 11.757 sjukdomsfall, nemligen 6007 mankön och 5750 qvinkön. Vid jemförelse af koleraepidemien 1866 med le närmast föregående, visa sig resultater, som cke sakna intresse: Under 1854 års epidemi insjuknade 1438 och logo 560, eller 38,9 procent. Under 1855 års epidemi insjuknade 1356 och logo 767, eller 56,5 procent. Under 1856 års epidemiinsjuknade 185 och logo 98, eller 52,9 procent. Under 1857 års epidemi insjuknade 1319 och logo 670, eller 50,7 procent. Under 1858 års epidemi insjuknade 1235 och logo 619, eller 50,1 procent. Under 1859 års epidemi insjuknade 243 och logo 141, eller 58 procent. Under 1866 års epidemi insjuknade 2096 och logo 655, eller 31,2 procent. Häraf synes, att antalet insjuknade i kolera inder 1866 var högre, än under någon af föresående koleraepidemier, med undantag af 1834 ich 1853, men att dödsprocenten under 1866 var etydligt lägre. Kostnaden för koleraepidemien år 1866, ehuru äkenskaperna icke kunnat afslutas innan det isat sig med hvilket belopp densamma genom idrag af allmänna medel kommer att minskas, ar uppgått till 30,831 rdr 79 öre rmt, då dereot samma kostnad för 1857 pergårt till 38,530 dr 88 öre, för 1858 till 30,146 rdr 71 öre rmt ch för 1859 till 15,926 rdr 68 öre rmt, och sånda, relativt till antalet insjuknade, varit lägst nder 1866 åre koleraepidemi.