Aftonbladet – 31 oktober 1867, sida 2

eschow år 1828 utgaf sitt verk: Kristen, mens Aand eller den evangeliske Leerei ett icke synnerligen kraftigt genljud arfdetl: ;:de ärhundradets rationalism, hvilket för t rigt åstadkom åtskillig rörelse i det teologi7 a lägret och framkailade ew temligen hetsigt ! snmäle af den år 1866 aflidne W. A.l exels — har knappt någon förfat:are! erfts uppträda mot de kyrkliga traditio-: ernas giltighet med undantag af en ano-j: ym (J. V. Vogel), som år 1859 utgaf en vereättning af tysken K. Schwartz utärkta Bidrag till den nyaste teologiens istoria?, och hvilken på de sista årea då ch då låtit höra af sig — men helt säkert isom en röst i öknen — i några visserlien mycket välmenta, men föröfrigt berdligt misslyckase småböcker: Om reliionstrihet og Statskirke? —POm Preesteanden og Pressedragten eller om den Srefrygt og Magt, som siges atudströmme f Preesternes Indre og Ydre? — ?Til Preerne og til Damerne? o. 8. v. Ett intresint arbete, ?En Bog af N. Meidell? (1864), vilket är dikteradt af en oförbehållsam raonalism, för att icke säga ateism, var för pekulativt anlagdt för att vinna inträde hos en stora allmänheten, och med detta enda ndantag har vår filosofi varit så välvilligt tämd mot statsreligionen, så ifrigi bemödat ig att äfven på det religiösa området häfda en bekanta satsen, att ?det befintliga, det erkliga är det förnuftiga?, att nägon oppoition icke skulle kunna utveckla sig under ess egid. Bland teolozernas hop har det isserligen varit utomordentligt mycken trid — isynnerhet under den sista generaionens tid — men striden har alltid blifvit örd inom det kristligas område; aldrig med vilkorlig kritisk-destruktiv tendens, utan Iltid med en önskan att sätta någonting ositivt i stället för det, som skulle bekämas eller utrotas. Så mycket mera uppmärksamhet måste let derföre väcka, då den danske vetenskapsnannen, professorn i filosofi vid Kjöbenvavns universitet Rasmus Nielsen, om hvars nkomst hit jag i ett föregäende bref beättat, begagnade de föredrag, som han för n ständigt tilltagande och allt mer och mer otresserad krets af åhörare och åbörarinnor völl i universitetets största lokal om ?Be ingelser og Hindringer for det aandelige Liv i Nutiden?, till att inviga sin publik i vela den tankerörelse, rom i vårt århundrade har uppstått mot all uppenbarad religions och specielt kristendomens anspråk på absolut giltighet för alla tider och alla kultur stadier — och detta med en. utförlighet i redogörelsen, en klarhet i deduktionen, en talang i framställningen, som men skulle ha varit berättigad att förklara såsom grundad på en afgjord förkärlek för det rationalistiska uppfattningssättet, såframt talaren icke, hvarje gång han kom till slutet af framställningen af en af de kritiska operationsplanerna, försigtigt tillagt en kategorisk förklaring, att allt hvad han hade sagt blott var ett bevis på, hvilken lysande sofistik verlsandan? kunde förfoga öfver, men att alltsammans för resten naturligtvis var påfund och lögn, rationalisterna ena ogudliga och däliga sällar, med hvilka det skulle taga en sorglig ända djupt nere i det yttersta mörker, der det var gråt och tandagnisslan. Nästa gäng skulle åhörarne få se hura lätt det var att taga detta slags resonnement af daga. Men nästa gång kom, och det föreföll ähörsrne tvärtom, som om den rationalistiska djefvulen hide blifvit ännu starkare i talaren, och som om de faktiska upplysnioger, som skulle komma att rifva ut honom, icke blefvo någonting anoat än hvad vi här i Kristiania från en minnesvärd tidningsstrid äro vana att kalla — faktiska upplysningar?, d. v. 8. undflygter. Åhörarne och förnämligast åhörarinnorna blefvo oroligare och oroligare och frågade sig sjelfva, om det icke var en in fernaliskt anlagd krigsplan, genom hvilken talaren ville smuggla allehanda vantro in i fästningen under förevändning att komma den svårt nödställda kristendomen till hjelp Slutligen, då allt tycktes vara uppgifvet och fienden redan stod på vallarne, gjordes helt om? — kristendomen, som var på väg att alldeles duka under, räddades på dei sättet, att den inspärrades i en afplankning för sig sjelf, på hvars dörr det skrefs. Ingen obehörig tillåtes inträda; här bo ?den praktiska bekännelsen? — och verlds andan, kritiken, vetenskapligheten, elle; hvad man pu vill kalla det, iett annat ruv: som betecknades med ?den teoretiska be kännelsen?. Nu blef det ett ögonblicks lugn men nu var det också mycket tomt och öde på valplatsen, och för att afbjelpa dette vacuum, utstakades ett neutralt gemen samt område, kalladt det fördubblade medvetandet?, dit de stridande, som i sina respektiva afplankningar blivit mycket frid samma, fingo komma ut för att kopulera: under afsjungadet af en mycket stämningsril och rörande musik. : Det kan, eåsom msn af det ofvanstående torde förstå, knappt nekas, att den total vinst, man erhöll, och det intryck, som der danske vetenskapsmannens ?makalösa upp täckt? i gudsbekännelsens dunkla lanc gjorde, icke helt och hållet motsvarade der förväntan, mången hade gjort sig vid läs ningen af hans arbeten och efter hans fordn: uppträdande i det hela taget, samt att mal måste sätta den väsentligaste fördelen a hans besök här i det tilliälle, som dOrige nom i rikt mått öppnades för vår allmänhe att genom talarens utförliga redogörelse bli bekant med ett kritiskt behandlingssä: af de religiösa problemer, för hvilka vår sambällvs dörrar hitiills varit hermetisk stängda. Att i detta afseende åtskillig rö relse blifvit åstadkommen i mycket grumligt stillastående vatten, torde man kunna hop pas, att döma efter de talrika tecken til intresse, som talaren mottog vid sin afress