Aftonbladet – 31 oktober 1867, sida 2

Åh, Richard, vill du att jag skall tro att du icke vet att hon elltid älskat dig? utbrast Reine häftigt och alldeles opåkalladt slet sig ifrån honom och gick in. Fontaines chålet med alla dess löjliga or. namenter, vindflöjlar och flaggor, säg så bedröfligt och öfvergifvet ut, så dystert — ett rixtigt sorgehus, Fönsterluckorna voro till en del stängda, ljus lyste bloit i Catherines fönster. Dick, som gick fram och åter derute, såg upp dit mer än en gång och skrattade bittert åt qvinnornas envishet och deras fördomar. Han älskade Reine icke högre för hennes svartsjuka. Den var henne ovärdig, tyckte han. Det var mycket tyst derinne i huset, Herr och fru xerard hade rest bort på ett par dagar. Catherine hade bedt att få vara allena med Toto. Han längtade blott efter tystnad och hvila. Gamle Merards pipiga stämma darrade då han kom för att säga henne farväl, och hans gladlynta gamla ansigte tycktes öfverhöijdt a! mörka skrynklor, som icke voro der förut. Pauvre petite?, sade han och kysste de båda små, kalla, darrande händer han höll i sina. Fru M6rard var också rörd och förändrad. Hon yttrade icke många ord, men gick omkring öfverallt i rummen, sökte i alla byrålädor och gaf noga akt på hvad som löregick, likvisst uran att göra den minsta anmärkning. Kort innan hon raste, kom hon in till Catherine med en skål varm buljong. ?Drieck ur den här, medan den är varm, sede hop. ?Det är en dryg mark kött deri, det vet jag, ty jag har kokat den sjelf.7 Det var hennes sätt att visa sitt deltagande, Divk skulle ickö ansett Reiuö hård eller