Aftonbladet – 23 oktober 1867, sida 3

föreslagna nödbrödsämnena, genom tillsatser af tallbast, lafvar, svampar, gräs, ben o. d. bör dock ej förbises, att dessa utvägar blott utgöra naturvidriga mer och mindre motbjudan?e palliativer, som ofullkomligt hjelpå för närvarande, men ännu mer ofullkomligt för framtiden. Att anlita skogarne såsom hjelp och botemedel för det onda skall göra det för framtiden alldeles obotligt, i samma mån som botemedlet måste alltid sökas på landtbruksverksamhetens bekostped. — Det både naturligaste och verksammaste medlet att förminska och mildra de ofta inträffande missväxthärjningarne måste ostridigt vara, att vidga och förbättra jordbruket inom orten. Liksom efter 1826 års missväxt de å Skaraborgs slättbygd utförda afloppsdikningarne der inledde och grundlade ett förmånligare och säkrare åkerbruk, skall otvifvelaktigt de norrländska sidoch frostländta odlingsmarkernas utdikning i förening med nödige utfartevägars rödjande från boeättningarne föranleda en utvidgning och förbättring af ortens landtbruk, som kan i framtiden förekomma de eländen, hvilka ou påkalla så stora uppoffringar från både det allmännas och de enskildas sida. — Det är vid nuvarande förhållanden icke tänkbart, att en norrländsk medellös nybyggare, utkastad i en vild obygd, ofta på flera mils afstånd från närmaste granne, samt anvisad till en vattensjuk och derföre frostländig odlingsmyr för att derutur taga sin bergning, skall möjligen med det lemnade understödet af 3 tunnor korn kunna mäkta, att här först snlägga nödig utfartsväg jemte afloppsgraf för flodvattnet, samt derefter bebygga, rödja, omstänga och uppodla Dyhemmanet. Följden blir ock vanligen den, att nybyggaren lemnar odlingen åsido och söker en nödbergning genom skogshygge; eller ock lemnas helt och hållet den styfmoderliga hembygden åt sitt öde och man flyttar öfver sin verksamhet till Amerika. en blefve åter dessa nu frostländiga och föga inbjudande — men ganska talrika — odlingslägenheter försedda på allmän bekostnad med nödiga vattenaflopp och med behöfliga utfartsvägar till närmaste allmänna farled, skulle säkerligen deras uppodling snar: följa, ckogarne undgå den nuvarande sköflipgsbehandlingen, utflyttningarne ur landet upphöra, frostländigheten inom orten efterhand förminskas, samt barkbrödet små ningom utträngas af eädesbröd efter ortens egna skördar. Då nu mer än två milliorer rdr komma under året de norrländska länen tillgodo, dels i kontanta pengar, dels i spanmål, synes rätta tidpunkten vara inne, att, samma sätt som skaraborgarne år 1827 tillgodogjorde sig undsättningarne, draga nytta för framtiden .f den nu öfvergångna olyckan, och att med ledning af erfarenheten söka förebygga framtida olycksfall. Då kommunalmyndigheterna under årets lopp få betydliga medel omhänder, samt då dessa myndigheter ega redan en tillräcklig bekantskap om de lägenheter inom kommunen, eom äro mest frostländta och mest oländigt belägna, semt följaktligen mest i behof af utdiknings-, af väganläggnings-, eller af vattenupprensningshjelp, så synes något mer icke erfordras för denna hjelps åstadkommande, än en erforderlig vilja och kraft hos lokalmyndigheterna samt en lätt åtgärd af konungens befallniogshafvande, att anställa vederbörliga ledare och kontrollanter vid dessa arbeten, inom kommu. nerna. — Blifva dessa allmänt och enskildt pyttiga företag nu satta i gång, kan man vara försäkrad, att den fördel som de omedelbart komma att medföra skall egga till en fortsättning i förstorad skala, så att Norrland immnan kort kan producera sin brödföda. För att förekomma allt missförstånd vid detta förslag må nämnas, att meningen här iske omfattar nå.ra större och vidtomamnande anläggningar, till hvilka riksdasen vanligen meddelar understödsanslag, tan endast de lokala, mindre — vid enskilda lägenheter eller byar — som, ehuru yttiga, äro för små att blifva föremål för ärskilda riksdagsanslag. Likaledes må här hämnas, att de föreslagna väguppröjninarne icke sträcka sig vidare, än till anäggning af nödiga spångar, risvasar, fyllvingar och skogsundanhuggning för vildande af erforderliga klöfjevägar till afägsna nybyggen och sätervallar, äfvensom utt utdikningarne och vattenfarledsrensninsarne blifvit blott afsedda att fylla de nöligaste behofven och att enklast vinna det fsedda målet — mera såsom en inledning och eggelse att fortgå på den öppnade rerksamhetsstråten, än såsom mönster för n fulländning. Resultaterna måste, nemlien, blifva större om man inleder dessa yttiga företag på många punkter och i en kala som ej öfverstiger den enskilde Jordrukarens krafter, än om mean sammanIroge dem till några få ställen och å dessa ;äfve arbetet en omfattning och fulländning, om ej kan hinnas eller ens efterföljas al a isolerad enskild företagsamhet. G. S...L