Aftonbladet – 23 oktober 1867, sida 3

Något minnesvärdt, med anledning af missväxten i Norrland. Hvar och en, som bevittnat jordbruket: låga och vårdslösade ti lständ å Skaraborgs läns slättbygd för 50 år tillbaka, lärer ej ha svärt att i minnet återkalla den nöd och de ekonomiska förödelser, som de — syn: nerligen 1812 och 1826 inträffade missväxt. åren der föranledde. Såsom några enstaka, men talande exempel härå vilja vi anföra, att på våren 1813 utminuterades af en kyrkoherde inom Berne härad en tunna — från förra åren förvarade — ärter kanmnvis och stopsvis, mot mer än 1 rdr pr kanna, bland församlingsboarne, för att ortens ärtsäde ej skulle alldeles utgå; att brännvinet stod inom orten i högre pris ån rom, till 3 å 4 rdr pr kanna; att stora hopar af uthungrade menniskor ströko omkring, tiggande och utbjudande sina helgdagskläder, vigselringar, husgeråd o. 8. v. för en bit bröd, anlitande till yttersta gränsen de bättre lottades förråder; att hemman exekutift försåldes till otroligen nedtryckta köpesummor, t. ex. 1 mantal inom Saleby till 200 — !4 mantal inom Skarstad till 4 och a rdr. Söker man orsaken till dessa beklagliga öfvergångar, så finner man dem påtagligen uti det dävarande jordbrukssättet. Den ifrågavarande slättbygden består hufvudsakligen af jemna åkerfält, obetydligen sluttande mot Wenern, hvilka — mestadels utan ordentlig trädesberedning och gödsling, ja äfven utan nödig afdikning, besåddes det ena äret och begagnades under det andra såsom betesmark för kreaturen. Utom denna otillräcklighet vid brukningen stodo äkerfälten till sköfling af floden hvarje höst och vår, hvarigenom skörden besteg sig vanligen till blott 2:a å 3:e kornet; men inträffade en missväxt, så blef brukar n vanligen ekonomiskt oefterrättlig, emedan han ej mäktade bekosta följande årets utsäde, hvilket vanligen utgjorde mellan 1 å 200 tunnor hafre pr mantal. Vid 1826 års svåra missväxt hade dock länet den lyckan att vara styr tafen landshöfding, som mäktade inse den hufvudsakliga orsaken till det allmänna onda och som ätven fann medlen att grundligt bota det. I stället för att begära allmosor för att under en overksam resignation blifva af de huogrande skaraborgarne förtärda, med äfventyr att vid nästa missväxt åter blifva hemfallne till samma elände, förskaffade han statsanslag till de vidsträckta jemnliggande ikermarkernas erforderliga afdikning, äfvensom till premier för deras öfvergång till ett förmänligare cirkulationsbruk. Den arbetsfordrande afdikningsåtgärden utfördes villigt ander hungersnöden af den behöfvande befolkningen, efter antagna sakkunniga ledares envisningar, samt ersattes af undsättningsanslaget, med biträde af undsättningekomiteer inora församlingarne, dels i kontant, dels i för undsättningsmedlen uppköpt spanmål. På detta sätt befriades den behöfvande delen af länets befolkuing från hungersnöden, på samma gåvg som en säker öfvergång grundlades till ett bättre och förmånligare landtbrukssätt, hviiket omedelbart derefter fick insteg och så allmänt utredde sig, att länet alltsedan icke haft beof af någon undsättning vid missvåxt och att dess åkerbruk står nu på en oberoende och ganska aktningsvärd purkt. Genom Jenna kloka och förutseende behandling af undsättningsförhandlingarne och det iörmåniga resultat som derur framstått har d. v. andshöfdingen beredt sig ett tacksamt minne hos befolkningen och förvärfvat en ständig örbindelse från statens sida, hvilken derigenom blitvit befriad från vidare understödsippoffringar. Genom följderna af detta sätt för understödets meddelande har missväxtiret 1826 blifvit för orten långt mer välignelserikt, än det mest ymniga sädesår. Vid åtankan på denna lyckliga brytning ti äldre ofördelaktiga förhållanden, framtäller sig helt paturligen den frågan : Skulle j den nu inträffade nöden inom Norrland och de uppoffringar deuna påkallar kunna öranleda en lika lyck!ig öfvergånu till ett vättre, som den, hvilken efter 1826 års missäxt ågått Skaraborgs slättbygd? I Med all aktning för de tid efric appan!