Aftonbladet – 18 oktober 1867, sida 3

n0C, Som ej vilja njelpa vill att rata OCh OCM : gifva den ett bredare lopp, och så ligger nedanföre en boställsqvarn, som vi ej ha råd att lösa. Derföre får ängen vara sädan den är, och i år har den så länge varit tördränkt, att slottera kommit mycket senare äng vanligt. Men öfver afkastningen har jeg dock ej skäl att klaga.? Vi kommo nu till höstsädsgärdet. ?Det beständiga regnvädret förliden sommar gjorde mig stor olägenbet?, sade han, Poch rågsådden kunde ej göras i rätt tid. Derföre sådde jag mindre råg än vanligt, och den är ej heller så vacker som jag pla gar ha den, fastän jag ändå inte har så stort skäl till klagan som grannarne, hvilka sådde ändå senare, eftersom deras åker är sämre dikad än min. Lyckligtvis sådde jag i höstas mera hvete än vanligt, och det visar sig nu utmärkt vackert, som herrn ser, fastän jag en tid i våras var i beråd om jag ej borde så upp en stor del, så illa visade det sig. Men så blef väderleken vacker till sist, och hvetet tog sig alldeles obegripligt.? ?Anvgripes icke hvetet här på trakten af rost2? ?Jo ibland, men hos mig mindre, ofta alls inte, sedan jag kom mig före att så gammalt hvete och att beta det, som der stäri Arreniusses bok.? i PJa så — ni läser laudtbruksböcker, hör jag? Måste väl det! Annars, ser herrn, glömde jag snart hvad jag lärt vid Ultuna.? Men jag föreställer mig, att hvad som slår i sådana böcker endast passar för större landtbruk.? Hm! så säger kyrkovärden här i socknen; men han gör efter hvad han ser lyckas hos mig, och när det så lyckas för honom, säger han att det inte var så dumt.? När vi sedan kommo till trädesgärdet, som låg bredvid landsvägen, sade han tilll gossen: Hör du, Anders, gå nu hem till mor och säg att hon skall laga till middag åt den främmarde herrn.? Jag ville afböja denna anordning, men då sade K— Besväret är inte stort och nägot kvlas kommer inte i fräga.? Då gossen skulle gifva sig i väg, satte jag i fråga om det var försigtigt att låta den lille parfveln gå så der på egen band. På landet pjunxas inte med barnen; de få tidigt reda sig sjelfva, och ban der går väl längre om dagarne när ban ensam gär i skolan.? Trädesgärdet var utmärkt väl skött, dikadt och gödsladt. Till min förvåning var rågsädden nyss verketäl.d. ?Annars om åren plägar jag så ny råg;l. men Gud vet när aen blir mogen i är. Det kostade på att köpa den dyra finska rågen, och dermed hade jag ej kommit mig före, om inte min hederlige husbonde lånt mig pengar. På det bär fältet skall jsg så hvete.? Men det år ju inte gödsladi?, anmärkte a det i stället.? Har ni, som är arrendator, råd att använda benmjöl?? sporde jag högeligen förundrad, ty jag kände att många :fven förmögna jordegare icke anse sig dertill ha råd, ?Jo se saken är den, att mina grannar, som hvarje vinter sälja mycket foder istan (Stockholm) sålde sig för nära och blefvo lurade på den länga våren. När de så inte foder hade qvar, fick jag, som hade ett,par. stora halmstackar öfver, husbondens lof att sälja dem, och köper nu benmjöl för pengarna i stället. Annars förstås säljer jag aldrig något foder ifrån gården.? Bortom detta gärde låg en beteshage der 25 kor gingo i bete. De voro fcke stora, men ganska vackra och i godt hull. ?Har ni godt bete till kreaturen ?? Åja — det jag har är temligen bra, men otillräckligt, för jag har så mänga kreatur. Derföre nödgas jag fodra korna inne om nätterna, men så får jag bide mera mjölk och :; gödsel derigenom.? Men kan det löna sig att sälja mjölk då ni bor så långt från Stockholm ?? ?Nej, icke den varmaste årstiden. Men då väderleken blir kyligare för jag mjölken två dagar i veckan till stationen, der jag lemnar den till en uppköpare. För öfrigt tjerna och ysta vi, och det färska smöret säljer jag två dagar i veckan året om vid statiotionen till samme uppköpare, som betalar det bra, för se jag sköter mjölken som på Hofgärden.? — På min begäran lemnade han derom närmare upplysning. I stället för en dyr mjölkkällare, som jag omöjligt hade råd att bygga?, sade han, Phar jag en framme vid gården kringbyggd källa, så att den liknar en brunn och deri pedhängas bleckflaskoroa med den spenvarma mjölken uti, som fullständigt afkyles, hvarunser gräddeättningen försiggår utmärkt väl. Äfven den varmaste årstiden håller sig både grädden och mjölken frisk ett par dagar. och osten använda vi i hushållet, ty de varor som betalas bäst dem måste vi alltid sälja för att få pengar till de dryga utgifterna.? vägen för edra spaomålstransporter?? ?Nej icke ännu: Så länge icke något ordenthgt salutorg blifvit inrättadt vid banskola vi både kosta på infrakten och uppköringen till Hötorget och möjligen äfven bli dessa utgifter betydligt högre än inforsling med egna dragare. Det är rent obhege. Nej icke i år, men jag skall benmjölal. Derigenom få vi utmärkt godt smör, : ?Men jag förmodar att ni begagnar jern-. gården, missbjudas vi der af köparen, ochl transporten hem till köparens magasin, sål gripligt att inte Stockholmsherrarne redan j inrättadt ett salutorg vid stationen, utan låta I I trängseln på Köttorget fortfara. pRåller ni statfolk eller tjenare i maten, frågade jag. De första åren hade jag mest statfolk; men de blefvo både dyra och besvärliga. en dåtig hustru, eller tvärtom. Vid årets slut hade de nästan alltid satt sig i skuld, och så förlorade de lusten att arbeta. Nu ha de i flera år haft siva stugor mot en liten afgift och med rättighet att-taga arbete hos mig eller andra. De berga sig vu ganska bra och när jag behöfver deras arbete så gå nu icke högre än förr, men jag får bestämdt jag höll statfolk. Tjenarne har jag också bättre under ögonen och de flytta ganskal sällap.? Men är icke lönen och kosthållet till tjonarne dyrare in statsfolkets aflöving ? Om karlen var bra, så hade han vanligen l: de gerna hos mig. Brukningskostnaden ärl mera arbete och bättre arbete utfördt, än då