Aftonbladet – 18 oktober 1867, sida 3

Några landtbrnk. DL. Hittills hav ni skildrat landtbruket vid några större egendomar af säteri eller frälseaatur; skildra vu äfven landtbruket vid någon bondgård, helst af kronoskattenatur? — yttrade en person, för hvars omdöme jag hyser sior ahtnivg och hvars önskan jag gerna ville tillmötesgå. En aktad landtstatstjensteman, med hvilken jag satte mig i beröring, hänvisade mig genast till nägra i hans ort belägna bondårdar, sf hvilka han dock företrädesvis om närande en som både var utmärkt väl skött och derjerate ganska härdt ouererad, säsom förböllandet i allmänhet är. med kronoskattebemmanen i samtlige Malareprovinserna. Han upplyste tillika att denna bondgård, a0m bestär af två mantal, lydde under ett gammalt herresäte, men var på arrende upplåten seden tolf år tillbaka till. en: person — K, — hvilken, efter att ha genomgått Ultuna rättareskola, blifvit anställd såsom biträde ät den sjuklige inspektoren vid hufvudgården, hade gift sig med en förmögen bonddotter i trakten, erhållit med henne 5000 rdr och med detta kapital anskaffat de nödvändigaste inventarierna för gärdsbruket och, såsom min interlokutör så expressivt uttryckte sig, strukit af sig herraktigheten oc : blifvit bonde rätt och slätt? Enligt lemnad anvisning reste jag 4!a mil på jernvägen till. —station och vidare 12 mil landväg. till den ifrågavarande bondgärden. Vid min ovkomst Git var endast bustrun och barnen hemma, den förra sysselsatt med middagstiliagningen. Hon var liten till-växten och klent byggd, men i alla hennes rörelser spårades mycken energi. Fastän ännu endast 32 år gammal sågs tydligt att de ansträngande husbestyren hade gjort benne gammal i förtid och älven medtagit en god del af hennes fägring. Hon såg dock allsicke betryckt ut, tvärtom ganska frimodig och mottog mig särdeles vänligt. Underrättad om mitt ärende, som tycktes föruudra henne, sade hon till en lika välfödd som trygg pojke om tio är: Anders, följ med herren till far.? Anders lydde genast, men när vi kommit ut på gården stannade han tvärt, bet sig i tummen och såg förlägen ut. Hvad står på, Anders?? frågade jag, föreställande mig att ban ej ville göra sällskap med en för honom obekant person. Jo, sade han, ?jag skall väl ha mössan, vet jag.? Och så sprang han ini huset och återkom efter en stunds förlopp med mössan på, — den var ny och synbarligen beräknad på egarens tillväxt öfverhufvud taget?. Åbyggnaderna voro rymliga och väl placerade, med omsorg underhållna, men hade inga heirgärdsanspråk. Manbyggningen, som bestod af en våning, var uppförd på en liten höjd, omgafs ar unge, väl skötta fruktträd. I backsluitningen läg en källa med rik vattentillgång, Öfver källan var ett li. tet rödfärgadt träskjul nyligen uppfördt, om hvars ändamål jag seden blef underrättad. Vattnet Jeddes i en rånna ut på ladugården i en med pilar omgifven damm, i hvilken .n väldig skora gäss och ankor simmade, Att husbonden var en ordningskarl syntes tydligt. Inga redskap stodo ute i solbaddet, och öfverallt rådde stor snygghet. Den väg vi hade att gå ledde genom vår sädsgärdet. AN säden der var utmärkt fro. dig och jemn, ganska litet besvärad a ogräs: ellt vittnade om en god kultur och bördig jordmån, Nedanföre låg ett vacker fält, igensådt med alsikekiöfyer och timotej Höskörden der var verkställd, och fodre uppbängt på hässjor, placerade vid dikes kanterna för att icke hindra återväxten pi åkern. Der nedanför låg en större sidländ äng, der folket var ifrigt sysselsatt med der i år försenade höskörden,. Hvem husbonden ver kunde jag icke upp täcka. Jag antog att han skulle vara ledare af, men icke deltagare i arbetet. Näågor skilnad mellan husbonde och tjenare borde väl finnas, tyckte jag. nÄr for din der borta?? spörde jag gös sen. Han såg förvånad på mig, men sva rade genast: Ja varre, han gär ju de nere?, och så kilade han ifrån mig till er lågväxt, starkt byggd medelälders karl, lika jätt klädd som de öfriga arbetarae. Då han vexlst nägra ord med gossen kom han mig till mötes. På min !råga or