Aftonbladet – 18 oktober 1867, sida 3

Tlägsnade sig för en liten stund, och återtrefligt och försedt med tarfliga men väl värdade möbler. Den enda lyxartikeln, om den föröfrigt så kunde kallas, var en liten men ganska väl vald boksamling. K— af: kom icke omklädd, men frigjord från det damm och den svett som det stränga arbeItet ådragit honom. Middagen var enkel men j ganska god. Herrn får ursäkta — sade K. — att jag ej kan bjuda på aptitsupen. Men då jag ej ger mitt folk bränvin, så vill ljag icke heller att den varan skall finnas i huset. Det kan förefalla barnsligt, men det medför äfven en ganska stor besparing i utgifterna och ingen af mina drängar förtär bränvin.? Efter middagen bad jag honom ej misstycka att jag ytterligare besvärade honom med en hel hop frågor. ?Det gör ingenting, blott jag kan reda mig med dem?, svarade han skrattande. Han upplyste derefter att de tre första åren hade arrendet varit 1500 rdr, derefter 1800 rdr i tre år, och sedan 2000 rdr årligen till 1870 då kontraktet är utlupet. Arrendet motsvarar nu per tunland åker och äng fullt 11 rår, dertill kommer ytterligare presterskapets och skolstatens aflöning, omkring 200 rår, vidare kronoskatterna som i medeltal uppgå till 490 rdr, vidare underhäll af soldaten, hällskjutsafgift som förr var 80 rdr per mantal, men nu sedan jernvägen öppnades har nedgått till 25 rdr per mantal, och till sist kommunafgifterna som äro ganska dryga. Om jag beräknar alla onera jemte arrendet — sade han — så uppgå de bestämdt till 17e rår pr tunnland, och deri ivpgår dock icke väghållningen, icke heller tjenstefolkets aflöning och föda.4 Jag häpnade öfver den utgiftssumma, som han hade att bestrida, och förvånade wig öfver att ban kunde reda sig. ?Ja —sadehan— nog får jag vända på styfvern två gånger, och aldrig gifva ut något onödigt. Men inte har jag försämrat min ställning, utan tvärtom förbättrat den på det sätt, att jag ökat mina inventarier efter hand och jorden är nu i godt stånd, så att det skall gå mycket hårdt på om jag får miesväxt på alla sädesslagen.? På min fråga om det icke skulle vara en stor lättnad i fali de höga kronoräntorna afskaffades, svarade hen: ?Jo visserligen för jordegaren: men då arrendekontraktet utlöpt, så är det klort att han ökade arrerdesumman i samma mån, och det är också billigt, ty han för väl fiiköpa hemmanet kan jag förstå och skall då taga sin ersättning härföre ur gården.? Förlidet års ogynnsamma väderlek ådrog er väl en betydlig förlust 2? ?Visserligen var bergseln grufligt kinkig och spanmälen blef lättare än vanligt; men emedan min busbonde lemnade mig anstånd tills på våren med hela arrendet, mot ränta förstås, så kunde jag dröja med försäljnin. gen tills epanmäålen steg och då fick jag väl betaldt fastän all säden ej var så vigtig som förr om åren. Om jag räknar noga, så bej talte jag hela arrendet med hafren som jag sälde, ty korn odlar jag nästan bara till husbehofvet.? ?Men är icke den stora hafreförsäljningen skadlig för jorden 2? Hvarföre så? Visst har jag läst så i bladen, men det är bara dumhet. Allspanmål som säljes mattar jorden; men hvarföre den skall mattas mera om hafren än rågen säljes, begriper jag icke. Hufvudsaken är att bibehålla jorden i god växtkraft och att sälja de sädesslag som betalas bäst. I höatas blef nästan allt mitt hvete skadadt af regnet och betaltes sä dåligt, att jag fann bättre uträkning vid att fodra upp detsamma. I stället sålde jag all min hafre. Detsämsta hvetet gröpade jag ihop med lättsäden, och deraf mjölkade korna präktigt och gödkreaturen blefvo ganska vackra. Det är för roligt att läsa i bladen så enfaldigt herrarne skrifva om landtbruket, när det gäller hafren. De förstå allsinte, att faller den i pris och blir svår att sälja, så odlag den mindre och man slår sig mera på andra sädesslag.? ?Men säg mig nu hur ni tror det kommer sig att de, som ha herregårdar, klaga öfver att jordbruket icke lönar sig? Ja, se det varen kinkig fråga att svara på. Här i orten tror jag det kommer sig derifrån, att de flesta köpt egendomar med för litet egna pengar. Somliga bo i stan större delen af äret och lita på sina inspektorer, som ha höga löner. Somliga rätta icke munnen efter matsäcken. Några gårdar här skötas utmärkt väl, men alldeles för dyrt, så att behållningen derföre blir ingen. På några gårdar hålles för liten arbetsstyrka och dåligt folk derjemte. Om herrarne ville och kunde göra som de klokare bönderna göre, så gick det nog bättre för dem. Men herrarne förtära i sina bushåll den bästa säden, det bästa smöret och den bästa osten; de slagta för eget behof de fetaste kreaturen, i stället att bönderna alltid sälja det bästa gom deras gårdar lemna och nöja sig med de mindre goda varorna sjelfva. Det lönar sig alltid, och i ett dyrt är blir dens inkomst störst, som kan sälja det bästa. I ett ogynnsamt år minskar bonden på allt sätt sina utgifter, nöjer sig med färre tjenare och arbetar rå mycket mera sjelf. Men allt det der går inte an för herremannen; hur liten gård han sitter på, så skall han nyttja köpkläder, och frun och barnen likaså. Bönderna nyttja hemväfda kläder, som visst icke fås för inte, men som ej medtaga så mycket pengar.? Jag nödgades medgifva, att i allt detta låg fullkomlig sanning, och anser mig böra tillägga, att under hela samtalet med denna utmärkt förständige man, som jäst både landtbruksböcker och tidningar, hörde ja icke ett ord om landtbrukets behof af sådant skydd, hvilket andra anse aäsom jordbrukets enda räddningsplanka. — Då jag sporde om han ej befarade att hans husbonde, när kontraktet tog slut, skulle höja arrendot, så svarade han frimodigt: ? Det tror jag ieke; ty han känner att gården inte bär högre arrende om man skall slå sig ut, och han har god ränta på hvad gården är värd. 1 värsta fall tager jag väl en annäån gård till brukning.? Tiden var nu inne för eafrosan om jag i rätt tid skulle komma till stationen. Min värd erbjöd mig välvilligt skjuts, som jag antog, med uttryckligt vilkor att få betala den, och derpå gick han in, Drängen, som skjutsade mig, hade ?som kringgångspojke i socknen tagits upp i husbondens tjenst?, och busbonden hade gjort honom till hvad han yar?, Han var språkRam och frimadioe och om sitt hushandfallman tI6l xc OM rr r r rr r.r RO mm mm mm mh. 0 om m ket bj om Jå mn Dt nn Bi brå PA Mt