Aftonbladet – 17 oktober 1867, sida 2

STOCKHOLM den 17 Okt. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 12 Okt. Den nu förflutna veckan har varit ganska händelserik. Riksdagen har afskeffat de lagar, som bestämma jenningräntans maximum, godkänt fördragen om tullföreningens återupprättande och om tullparlamentet, och slutligen ha vi prins Hohenlohes tal i kammaren i Miinchen den 8 dennes. Endast ett par ord om lagförslaget rörande ockerlagens afskaffande, hvilket blifvit väckt af nationalpartiet och antogs af parlamentet den 10. Lagen hade ilång tid strandat genom motständet af herrehuset, hvars majoritet, som till en stor del består : af jordegar2, af föråldrade fördomar och l: farhågor att jordegendomskrediten skulle nedsättas genom afskaffande af de lagar, . som bestämma den laga räntan till 5 4,l ihärdigt och med framgåog bekämpat före ären: slaget om en så beskaffad reform. den, som röra handeln, tillkomma nu förbundet att afgöra. slutet är således definitivt, utom att det skall stadfästas af förbundsrådet och konungen af Preussen såsom förbundspresident. Men denna stadfästelse är icke något tvifvel underkastad efter grefve Bismarcks mycket bestämda förklaringar i går. Förbundskanslern yttrade, att regeringen redan var förpligtad i detta afseende samt att han hoppades kunna med denna reform förena reformen i hypoteksväsendet, hvilken det, trots hans inflytande, ännu icke lyckats honom genomdrifva. Denna förklaring, som upppenbarligen var riktad mot justitieministern grefve Lippe, har gjort stort uppseende i Berlin. I furening med parlamentets beslut i går bevisar den ånyo, att den politiska friheten och det ekonomiska framåtekridandet, långtifrån att ha förlorat nägot genom de nya förhållandenas införande i Tyskland, tvärtom erhållit en oemotståndlig kraft. Herrehuset i Preussen, hvilket det liberala partiet i många år förgätves bekämpat, har så till sägandes blifvit mediatiseradt. De vigtigaste lagar stiftas det förutan och utan att det har något att säga dervid. Den yttersta vensterns framstegsparti börjar också att så småningom försona sig med förbundsförfattningen till stor bestörtning för de radikala tidningarne, som predika för döfva öron. De konstitutiva fördragen om den nya tullföreningen och tullpar:amentet af den 8 Juli 1866 blefvo vid första läsningen antagna af det nordtyska förbundet den 7 dennes efter en mycket intressant diskussion, som jag är ledsen att icke kunna meddela utförligt. Fiere talare konstaterade den ofantliga vigten af dessa fördrag för Tysklands enhet. Men det har i sydsiatskamrarne blifvit bestämdt förklaradt, att dessa fördrag borde sättas i sammanhang med dem, som angå det i Augusti afslutna anfallsoch försvarsförbundet mellan Preussen och sydstaterna. Om Wirtembergs kamrar eller Baierns första kammare skulle förkasta militärförbundet, skulle Preussen anse sig frigjordt från förbindelsen till dessa stater i afsernde på tullföreningenr. Man har anledning antaga, att preussiska regeringen hos hofven i Stuttgart och Mänvanligen kallade ockerlagar, samt . Det i går fattade be-l Å chen påyrkat, att det ekonomiska fördraget och militärförbundet skola stå i samband med hvarandra. Man kan icke neka till, att enhetsiderna ännu ha många hinder att besegra i Sydtyskland. Partikularisterne och ultramontanerne, som ana sitt slut, sätta sig upp emot det nya tidskiftet och bereda sig att leverera en sista drabbning. Häraf kommer den förbehällsamhet, hvari prins Hohenlohe höljde sitt språk, då han den 8 Okt. till Baierns kammare inlemnade fördragen om förbundet och om tullföreniogen. Det såg ut som om han velat ogilla Baierns inträde i det nordtyska förbundet, då han protesterade mot en ensam sydstats inträde deri, nemligen storhertigdömet Badeas. Men prins Hohenlohe ogillade mycket kraftigt ett sydstatsförbund, hvars bildande blifvit af fördraget i Prag öfverlåtet åt sydstaterna att besluta om. Han önskar lika litet Baierns isolering, och hans negativa program lemnar ingenting öfrigt att önska ur enhetssynpunkt, men då Baieras ledande minister formulerade den positiva sidan af sin politik, var han mycket mindre bestämd. Han framkastade planen till ett statsförbund, som borde på samma gång omfatta det nordtyska förbundet å ena sidan och sydstaterna å den andra. Detta förslag har gifvit anledning till många utläggningar hos oss. Men om man närmare betraktar suken, märker man lätteligen, att prins Hohenlohe, som är så omgifven af fiendtliga partier, måst beslöja sin tanke samt med vett och vilja varit sväfvande och dunkel. Man haricke glömt, att då det i sistl. Joni månad var fråga om tullparlamentet, satte sig prins Hohenlohe i början emot Preussens förslag. Vid sin ankomst till ministerkonferensen i Berlin saknade has instruktion, och Baiern gjorde motstånd i 14 dagar. Derefter antog det fördraget. Då man bedömer prins: Hohenlohes uppförande, måste man besinna att han innehar den förnämsta platsen i södern och att han har en mängd svårigheter att dragas med. Hans sfsigt för närvarande är tydligen att låta förbundsoch tullföreningsfördragen gå igenom ikamrarne. Antagandet är säkert i andra kammaren, der natio.