Lagskipningsfräga. Kan en borgenär ånyo försätta en gäldenär i konkars på grusd af en fordran som blif. vit i gäldenärens föregående konkurs be vakad?t Hvar och en som till och med blott gjort en ytlig bekantekep med det praktiska lifvet skall dock helt visst erkänna denna frågas utomordentliga vigt, och detta intresse minskas icke deraf att frågan nyligen varit föremål för underdomstols behandling, dervid olika åsigter blifvit af ledamöterna yttrade. Grosshandlaren L. instämde neml. grosshandlaren W. till S. rådhusrätt och, förevisande en utaf rådhusrätten den 12 Sept. 1859 meddelad dom i H:s då vid rätten anhängiga konkurs, hvaraf styrktes att L:s i konkursen bevakade fordran, 2100 rår, blifvit till betalning fastställd, samt derjemte styrkande att af denna bevakade fordran 1722 rdr ännu voro. oguldne, yrkade L. att W. ånyo skulle i konkurstillstånd försättas. Vid pröfning af detta L:s yrkande yppade sig skiljaktiga meningar bland rättens ledamöter, men efter omröstning blef, under åberopande af 3, 4 4 nu gällande konkurslag, samt med tillämpning af 24 kap. 3 6 2 mom. rättegångsbalken, L:s framställda yrkande bifallet och W. följaktligen försatt i konkurs för samma fordran, som i hans föregående konkurs blifvit bevakad. I nu gällande konkurslag ken man lika litet som i den af år 1830 finna några uttryckliga stadganden om huruvida en fordringsegare kan flera gånger försätta en gäldenär i konkurs för en och samma fordran, dock tro vi att lagstiftärens tanke i detta ämne någorlunda tydligt skönjes af de bestämmelser han gifvit rörande den exekutiva kraft som en i konkurs bevakad fordran eger emot gäldenären. Men låtom oss, innan vi skärskåda detta ämne, först se huru 1734 års legstiftare ansett denna fråga böra behandlas. Handelsbalkeas 16 kap. 2 har följande lydelse: Gitter gäldenär visa att fattigdom hans är tillkommen af sjöskada, fiendens innfall, eldsvåda eller snnen olycka, dertill an ej vållande varit, och finnes ej svek lerunder eller att han förledt sina borgenä