Aftonbladet – 10 oktober 1867, sida 3

a Landstingen. 5) Malmöhus läns landsting sammanträdde den 130 Sept. kl. 10 f. m., dervid ordföranden, grefve I Arv. Posse, helsade de församlade med ett tal. sEfter val af utskott m. m. samt verkställd proto1 kollsjustering företogs till behandling: . tl 1:0) Konungens befallningshafvandes skrifvelse med öfverlemnande till kännedom af K. M:ts bref af den 8 sistl. Mars, angående beviljadt anslag till understöd och uppmuntran åt mindre å I uppfostringsanstalter för medellösa döfstumma d I barn. Tinget beslöt att skrifvelsen skulle läggas t ) till handlingarne. 2:0) Konungens befallningshafvandes skrifvelse med anmodan till landstinget, att, ianledning af l riksdagens bifogade framställning den 4 sistlidne I Maj, afgifva yttrande angående folkskoleinspektionens ordnande inom länet, samt hurmnvida landstinget finnes benäget att genom anslag dertill pjdraga. Efter någon diskussion beslöt tinget, att ingem ändring bör göras i inspektionen och att intet anslag skulle beviljas. Efter ett par andra frågor föredrogs Christen Assarsons bordlagda motion om framställning till K. M:t angående förändrad grund för utötvande af rösträtt i kommunen. Kyrkoherden Cederschöld biträdde motionärens åsigt, hvaremot kyrkoh. Wulff föreslog att rösträttigheten borde inskränkas till dem, som betala skatt inom kornmunen. Ola Jönsson i Kungshult hemställde, Jom icke tinget med bifall till motionen, skulle: tillägga: hvar och en som erlägger bevillning till staten. Kammarh. Trolle yttrade, att frågan. gällde en förändring af ena roten till representationen, samt att tinget icke borde inlåta sig i ett så vådligt företag, utan att en större erfarenhet derför behöfdes, hvarför han afstyrkte motionen. Kyrkoh. Cederschöld trodde, att alla, som skatta till kommunen, böra vara likställiga med mera förmögna, samt att förre talaren säg alltför stora vådor i förslaget. Det gällde att väcka ett varmt intresse för det kommunala lifvet, hvilket nu saknas. — Förste hofst. Tornrhjelm ansåg det vara nödvändigt undersöka, huruvida det är lagligt att landstinget behandlar denna fråga, samt begärde, att inrikesministerns cirkulär af den 13 Augusti 1864 måtte uppläsas, hvilket skedde. — Exped.-chefen Holmquist afI styrkte äfven motionen, såsom afseende förändring i grundlagen, hvilket endast tillkommer riksdagen. Per Nilsson yttrade, att detta cirkulär visserligen tycktes utgöra ett munläs för tinget, men ansåg likväl orimligt, att icke detta skulle få göra framställningar till K. M:t i dylika ämnen. Kammarh. Trolle sade, att enär saken dock bör afgöras vid riksdagen, så borde icke tinget opinera häruti. Frih. Stjernblad af. styrkte motionen och kyrkoh. Cederschöld afstod från yrkandet af en dylik skrifvelses afsändande till K.: M:t, enär frågan vore för tidigt väckt. Ola Jönsson förklarade, att det vore angeläget att utröna, om frågan verkligen ligger inom landstingets befogenhet. Nämnda cirk ulär anser han endast vara ett förtroligt meddelande från civilministern till ordförandena i landstingen, men icke våra bindande för dessa. Motionen vore i behörig ordning väckt och talaren yrkade derföre, att den måtte blifva föremål för behandling. Dessutom vore det besynnerligt, om icke landstingen hade petitionsrättighet, så mycket mer som författningen innehöll en särskild S om framställningar till K. M:t Ordföranden förklarade, att han icke kände något statsskick hos oss, som varit så tryckande, att det förmenats någon att inför tronen framföra uttrycken af sina önskningar eller bekymmer, och att, om det varit lagstiftarens mening, att landstingen icke skulle egt en sådan rättighet, så hade det också varit i lagen uttryckligen bestämdt; men då så icke är förhållandet, så ansåg talaren att petitionsrätten tillkommer landstingen, och med anledning deraf fann han icke något hinder för frågans behandling. Förste hofstallm. Torntrhjelm yttrade, att petitionsrätten visserligen vore hvarje svensk mans rättighet, men man har icke velat, att större samlingar skola dermed befatta sig, och landstingen skulle i detta hänseende inverka på riksdagarne, hvilket skulle lägga ett moraliskt tvång p landets representanter. Afven om man gillade förslaget, vore det likväl något lättsinnigt att här fatta beslut derom, så mycket mer som det från många håll kommer före till nästa riksdag; yrkade afslag på motionen. — Kammarh. Trolle medgat att kommunal-författningen visserligen hade fel, men inga så vådliga, att de icke kande afhjelpas på annat sätt än det föreslagna. Ola Jönsson yrkade proposition med bifall till förslaget; detsamma gjorde Nils Persson. Kyrkoh. Witt framställde frågan huruvida det var landstingets rättighet eller icke; denna fråga hade betraktats på olika sätt. Men det finns föröfrigt både rättigheter och skyldigheter, och landstingets skyldigheter äro att egna hela sitt nit åt de frågor, som stå på dagordningen, af hvilka många voro vigtiga; han hemställde derföre, om det icke vore bättre att egna tiden först åt de frågor som röra länet, samt föreslog att tinget skulle ajournera denna fråga. Efter slutad diskussion företogs voSing, dervid motionen afslogs med 47 nej mot ja. Derefter föredrogs utskottets betänkande med återremiss till förra delen, punkterna a—g, af adj. Ruths motion om en komite, för undessökning af undervisningsanstalterna m. m. I denna motion hemställdes, att landstinget behagade besluta tillsättandet af en komit t. ex. af 7 medlemmar, inom eller utom landstinget, hvilken undfår uppdrag att med ledning af de upplysningar, som ifrån de resp. skolråden inom länet må kunna förväntas, taga under ompröfning och till nästa års lagtima landsting inkomma med betänkande: a) huruvida behofvet påkallar någon landstingets åtgärd för upprättande inom länet af en eller flera bildningsanstalter för småskolelärare eller lärarinnor; b) huruvida det kan vara skäl att äfven med någon penninguppoffring befrämja inrättandet af flera högre folkskolor inom länet för att dymedelst söka motverka det mer och mer betänkliga tillLoppet till städernas elementarläroverk ; e) huruvida någon särskild uppfostringsanstait för sådapa vanlottade barn, som äro att hänföra till mindre vetande — s. k. idioter — kan anses behöflig, vare sig, för detta län ensamt, eller i förbindelse med närgränsande; d) buruvida länets folkskolor i sitt nuvarande skick motsvara sitt ändamål, eller i hvad mån de för sin fortgående utveckling kunna tarfva understöd äfven ifrån landstingets sida; e) huruvida det kan anses önskvärdt och ändamålsenligt att landstinget låter föranstalta om ett eller flera upplag (depöter) af undervisningsmateriel att tillhandahåljag länets folkskolor; f) huruvida åtgärder kunna finnas nödige för att mana menigheterna inom länet till lifaktigare verksamhet i och för stiftandet och vidmakthållandet af sockenbibliot ker; samt g) huruvida upprättandet af en särskild länsinspektion öfver folkskoleväsendet vid sidan af och till stöd åt statens folkskoleinspektörs-institution må kunna anses behöflig eller insklig, — allt med rättighet för komiten att till behandling upptaga äfven andra frågor, som kunna stå i något närmare sammanhang med de nyss uppräknade. ju som je Je v ee tt em. her