Aftonbladet – 9 oktober 1867, sida 3

Prebendepastoratens indragning. Upsala-Posten meddelar följande utförliare underrättelse om detta ärendes behanding i akademiska konsistoriet: Sedan kanslern genom remiss af den 20 April detta år anbefallt det större akademiska konsistoriet att, i anledning af rikets ständers den 12 Juni 1866 gjorda hemstäl lan om prebendepastoratens indragning, af. gifva till K. M:t stäldt utlåtande, och sedan teologiska fakultetens häröfver infordrede särskilda utlåtande till konsistorium inkommit, företogs äreridet den 12 inneyarande S.pt. till afgörande. För bifell till rikets ständers hemställan ytirade sig professorerna Myrberg, Cornelius, Rydin, Spongberg och Ribbing, af hvilka prof. Myrberg hade ett längre anförande af följande hufvudsakliga innehåll: Inom fakulteten hade han tillhört minoriteten. Prebendeinrättningen hade sina fördelar, men olägenheterna voro öfvervägande. Fördelarne kunde alla sammanfattas i den vinst, som för den jeologiska undervisningen uppkommer deraf, Btt de teologiska lärarne icke stå på för stort afstånd från församlingslifvet, utan blifva ställda detsamma så nära som möjligt, Denna vinst är icke nog säker, den kan äfven vara förenad med en ännu större förlust för den ekademiska undervisningen. Ej säker, emedan prebendeinstitutionen endast erbjuder tillfälle till beröring med församlingeslifvet, men förbinder icke prebendeinnehafvaren att vara tjenstgörande pastor inom sin församling. En förlust, emedan denna beröring med församlingslifvet på det område, som utgöres af en ordinarie pastors embetsåligganden, lätt drager den teologiske läraren från den verkningskrets, hvilken alltid måste anses utgöra hans egentliga församling: den akademiska ung domen. Pastorsgöromålen nog mångfaldiga att laga en mans tid och krafter i anspråk. Der tvenne tjenster hvardera taga sin mans krafter i anspråk, är det principvidrigt att slå dem tillsammans. Endera mäste stå tillbaka. Den ekonomiska frågan är ej längre af vigt, sedan rikets ständer visat sig villiga att bereda lönetillgångar annan väg. Ej skäl afböja denna frikostiget. Församlingarne önska äfven prebendeinstitutionens upphäfvande och äro dervid i sin goda ätt. Underskattar ej vigten af att den teologiska miversitetsläraren blifver väckt till medvetande uf sin ställning såsom den, hvilken med sitt läroord skall verka uppbyggande på församlingslifvets område, men detta kunde äfven ske derigeiom, att de teologiska. lärarne, som för närvaande äro prebendeinnehafvare, egde att såsom örut anmäla sig till mottagande af sacras ordines nom den svenska kyrkan, äfvensom att de, säåom På vissa ställen i utlandet sker, hade att vissa gånger om året i universitetsstadeng kyror låta höra sig från predikstolen, äfvensom ökande till professuren och adjunkturen i den oraktiska teologien borde styrka sig förut hafva inder en viss tid på eget ansvar förestått de till våstorsembetet hörande åligganden. Härigenom kulle vitinas mera än genom prebendemrättninsen, som icke har vid sig fästad någon laglig kyldighet till utöffing af sådan praktisk verksamhet, som den här afsedda, hvarföre det ock ir känd säk, att prebendarier funnits, hvilka liet eller intet dermed befattat sig. Den teoloviska fakultetens professorer hafva i vårt land å många embetsåligganden vid-sidan af sin gentliga verksamhet, att det med visshet kan ägas, att detta förhållande ingenstädes inom len protestantiska -verlden har sin motsvarighet. Je äro samtlige pastorer i egna församlingar ned moralisk om också icke legal skyldighet att dettå afseende tjenstgöra. De utgöra vidare xamenskommissioner för pröfningen af dem, vilka önska ivträda i kyrkans tjenst. De utöra äfven de ordinarie ledamöterna i stiftsstyelsen och hafva i denna egenskap en mängd af Aministrativa och andrå värf, som vid den äxande bördan af domkapitelsgöromål hota att Mtmer växa dem öfver hufvudet. Huru skall inder sådana förhållanden nödig tid erhållas för jelfständigt forkningsarbete, för att med uppn ärksamhet följa den växande teologiska litteaturen, för att ingripa i samtidens andliga tilltånd och derpå utöfva ett välgörande inflytande ;enom författandet af skrifter med mera, som illhör den teologiska universitetsläran såsom sålan? Svaret derpå gifver sig sjelft; och om vid tt sådant förhållande det teologiska studiet i årt land ingalunda befinner sig i ett blomstrande kick, utan fastmer ligger nere på ett sätt, som täller os8 lågt i jemförelse med de flesta andra rotestantiska länder, så är felet att söka icke lott hos personerna utan i institutionerna, vilka nödvändigt måste ändras, om ett biitre 5rhållande skall kunna vinnas. Vigtigastidetta fseende vore visserligen befrielsen från domkaitelsgörom ålen, men då någon sådan icke nu Iunsntnentrockrs To —--—måAI-TmIIm TN emm TIN nm