Aftonbladet – 9 oktober 1867, sida 3

fulla gästerna tyckas väntat sig, och om det än kan räknas för djerfhet af föreningens obetydliga medlemmar att med en sådan inbjudning nalkas blomman af Syerges ungdom, har jag dock aldrig hört att inbjudna gäster draga sina värdar inför kritikens och opinionens domstol samt håna och bele icke blott hvad som i all välmening gifves, utan till och med afsigten dermed, som här icke var annat än att med detta svaga försök ådagalägga sin beandran och sina sympatier för repregentanterna af en, som den älskar att kalla sig, ädel nation, ehuru härvidlag ädelmodet? just är hvad som minst representerats. Det kan visserligen tyckas, att studenterna icke borde ställas till ansvar för hvad referenterna skrifva, men då dessa referenter voro deltagare i studenttåget och som sådana inbjudna, hafva de haft tillräckligt tillfälle att äfven inhemta sina kamraters åsigter. Skulle det deremot endast vara sina egna, som de föra till torgs, så ir det ock på dem personligen som detta återaller. Hvad som således mot ?concoursen? och dermed sammanhängande festligheter än må kunna anmärkas, och det är, jag medger det gerna, ofantligt mycket — ett är dock säkert, att beskyllningen för det danska elementets framhålande på bekostnad af det svenska, är fullkomigt grundfalsk, och de uttalade förkastliga omlömena om hrr Hammeriks och Wolffs verksamhet i denna fråga, såsom gällande den danska nationalitetens förherrligande, så obefogad, att let för den, som ser sakerna på nära håll, gränsar till det löjliga. Ett hafva studenterna att förebrå dessa herrar, för det nemligen, att de, och endast de, äro orsaken till att studenterna gjort denna pariserresa och begagnat detta tillälle att låta de svenska sångerna klinga i verllens hufvudstad. De hafva visserligen icke offrat id och möda blott för att Upsala studenter skulle komma i åtnjutande af denna fördel, de hafva imnat att alla tre Nordens länder skulle infinna sig; men då nu de andra icke funno sig föranåtna att begagna sig deraf, tant pis? — skulle en fransman med sin kända axelryckning säga — för dem och tant mieux för upsalienserna, som nu ensamma få skörda den ära, som unler ndra omständigheter kanske delats på flera ränder.