Aftonbladet – 9 oktober 1867, sida 2

ning, som Handelstidningen anser hafva i denna sak blifvit förd på villospår. Vi tro att Handelstidningea låtit komma sig till last en sådan obetänksamhet och oklokhet. Ionan vi söka att med anförande af några dess yttranden ådagalägga detta, tillåta vi Oss säga nägra ord om vår ställning till målet. Med hrr James Dickson komp., nvilkas talan Handelstidningen specielt förer, hafva vi för vår del vid behandlingen af de å bane bragta frågorna om skogsåverkningen och timmerstölderna i Norrland litet eller alls intet befattat oss. Först då nämnde firma genom sin skrifvelse till k. befalloingehafvande i Westerbottens län — hvars egendomliga ton, de puissance ä puissance, väckt ett så stt och 2llmänt uppseeade — sjelf sökte utreda förhållandena med skogsäverkningen, tilläto vi oss kommentera denna skrifvelse och visa, hvilken väsenilig lucka som förefanns i den bevisning, som firman sökte framlägga till stöd för sina förklaringar, att firman såsom sågverksegare vore fullkomligt främmande för den skogsäverkanv, som bedrifvits i de trakter från hvilka den hemtar sitt sågtimmer. Men det är icke vårt fel, att det är ena af hrr James Dickson komp. ? jenstemän?, som står tilltalad för stöld af kronans timner, och icke heller att det är på säågramarne i deras sågverk, som kronans kontrollaater dag efter dag funnit timmer, som her Dicksous komp. folk stått i begrepp att förväga, oaktadt timret varit med krooans välkända märke försedt, och derföre väl svårligen kan betraktas annorlunda än säsom tillgripet; och icke heller är det värt fel, om den allmänhet, som erfarit dessa fakta, börjat fråga sig, hvad ställning sågverksegarne sjelfve istagg till desamma. För vär del äro vi benägna att på sätt och vis beklaga hrr :Dicksoa komp. derför att de ensamme blifva tagna för hutvudet för ett system, hviiket beklagligen tyckes vars ganska allmänt utbredt och etableradt icke ensamt vid deras sågverk och inom deras timmer-anskaffningsomiåden. Vi anse det till och med icke otroligt, att på vissa håll någon afund öfver hrr Dickson komp. ekonomiska framgångar jemte andra dåliga impulser blandat sig i det mot dem höjda ropet; men dessa omständigheter kunna och få icke hindra oss hvarken att bekämpa ett system, som hotar att föröda landet och göra en talrik befolkning till lagbrytare, eller att millionärer skulle kunna, direkt eller indirekt, benämna stöld hvad som är stöld, äfven om . oo OSS mm 0 vB AT 4 i ena eler andra afsesndet finna sig komprometterade, och om än Handelstidningen deröfver tager aldrig så illa vid sig. Slutligen, och ef Afronbladet att tala om etölderna? vid förklaring öfver förhållandet med det der funna kronotimret, tillåta vi oss erinra, att vi, för att få en öfversigt af hithörande förhällanden, innan vi derom yttrade oss, afsände till de trakter, som äro skådeplatsen för de ifrågavarande timmeraffärerna en at våra medarbetare, som genom samtal med tjenstemän af landstaten och jägeristaten, soner af allmogen, hafttillfälle att göra sig någorlunda förtrogen med de frågor, som här äro å bane, under det Handelstidnin gen täller sina absoluta domar, utan att höra någon anpnan än de sägverksegare, till hvilkag försvar den uppträder, och, såsom det nästan vill synas, utan att vilja höra eller se någontiog annat som i saken anföres. Detta förfarande synee oss snarare vittne om något lättsinne Vi betecknade det sätt, hvarpå Handelstidningen förer hrr Dickson komp. och deras tjenstemäns? försvarstalan såsom något obetänksart och oklokt. Redan dagen efter erhållen tinnedom om hrr Dickson komp. skrift till konungens befallningshaf. vande i Umeå, är Handelstidningen färdig med en häftig utgjutelse öfver de skandaläsa beskyllningar, hvarfore hrr D. komp. jemte deras tjenstemän varit ntsatta?, och det förklaras helt kategoriskt, att det lider alls intet tvifvel att utgången af målen röran de skogsåverkan i Norrland skall klart visa obehörigheten af de grofva beskyllningarne mot hrr J. Dickeon komp., och det till. lägges ett hot att det derefter torde blifva de, som komma att fordra rättvisa för de lidna oförrätterna. I en senare artikel, för elt par dagar sedan, betecknas pressens upp trädande i denna sak, såsom en farlig lek med vår tryckfrihet?, och det förespeglas oss en eådan påtryckning på riksdagen att den skulle, i och för antallen mot hrr J. Dickson komp., lägga band på yttrande friheten i vårt Mad. Vi för vår del nödgas förklara det för ?en farlig lek? med allmänna rättskänslan i Jaodet, att tillåta sig att hota vår tryckfrihet, den heligaste och dyrbaraste af våra politiska frioch rättigheter, derföre att landets tidningspress funnit sig böra ingripa i en sak, i hvilken allmänna meningen inblandar några rika och mäktiga personer. Vi tro sannerligen icke, att H. T. gagnar sina klienter genom att på detta sätt för deras räkning hota, icke blott de tidningar, som tilläfventyrs kunnat i denna sak tillåta sig mer eller mindre skarpa omdömen, utan gjelfva tryckfriheten. I den argumentatioe, som i Handelstidningen för öfrigt anföres, för att visa obefogenheten af hvarje misstanke mot egarne till Baggböle om någon medbrottslighet i skogsåverkningen, går Handelstidningen helt och hället på sidan om det som härvid är hufvudsak. Ingen menniska lärer väl förförnuftigtvis tro, att sågverkets i Göteborg boende egare skulle ha gifvit order om uttagande af de 117 timmerstockarne från Djupskol-afvan vid Lycksele, och HandelsLr or Ar AA då Handelstidaingen finner det lättsinnigt ) Baggböle sågverk, utan att afvakta någon med sågverksegare och med en mängd perAA GÅ — AA DD DO RM AA Am min Do a